Foto: Christoffer Hjalmarsson

Svensk och afghansk skola

Den afghanska skolan är indelad i tre stadier, på ungefär samma sätt som den svenska skolan. Det första stadiet innefattar sex års skolgång och gäller åldern 7–13 år, det vill säga som svenskt låg- och mellanstadium. Det andra stadiet är på tre år och gäller 13–16-åringar, och motsvarar alltså den svenska högstadieskolan. Det tredje stadiet gäller åldern 16–19 år och motsvarar svenskt gymnasium. 

Skillnaderna i undervisningens innehåll är dock desto större mellan länderna. I de första sex årskurserna i Afghanistan lär sig barnen grunderna i läsning, skrivande och matematik, och de läser språken dari och pashtu. I fjärde klass införs även engelska, och i sjunde klass arabiska. Barnen läser religion redan från första klass och genom hela skolan, medan naturvetenskapliga ämnen kommer först i sjunde klass.

Olika tillgång till skola och utbildning

Den kanske allra största och viktigaste skillnaden mellan skolgången i Sverige och i Afghanistan är att det i Afghanistan finns stora variationer i barnens möjligheter och förutsättningar att gå i skolan. 

Många afghanska barn har inte fått någon skolgång alls, eller har bara gått i skolan mycket sporadiskt. Det gäller särskilt de barn och unga som har levt på flykt under lång tid. Vissa byar saknar skolor helt, och på många håll stängs de skolor som finns under en kort eller lång tid på grund av den konflikt som råder. I januari 2016 uppgavs att 1 000 skolor var stängda i olika delar av landet. Antalet varierar hela tiden beroende på situationen lokalt i olika områden. Två år tidigare uppgavs att 550 av 14 000 grundskolor var stängda.

Även om tillgången till skola och utbildning fortfarande är mycket ojämn i Afghanistan har den afghanska utbildningssektorn utvecklats explosionsartat sedan 2001. Detta trots att Afghanistan har en mycket ung befolkning – 70 procent av afghanerna är under 25 år – och en utbredd fattigdom, samt brist på utbildade människor och bristande statliga resurser. Antalet barn i den afghanska skolan har ökat från omkring en miljon barn 2001 till omkring 7–8 miljoner i dag. Andelen flickor som går i skolan har ökat från cirka 10 procent till cirka 35 procent under samma tid. I siffrorna göms dock elever som varit frånvarande i upp till tre år, så de är inte helt rättvisande.

Uppskattningsvis finns nu drygt 14 000 grundskolor i landet, men det exakta antalet varierar hela tiden beroende på situationen med strider, hot och bristande säkerhet lokalt i olika områden.

Antalet privata och statliga universitet och högskolor har ökat från cirka ett dussin 2001 till över 120 idag, av varierande kvalitet. Enligt Världsbanken fanns det i slutet av 2016 över 300 000 studerande vid dessa institutioner, mot under 10 000 år 2001.

Foto: Malin Hoelstad.

Läskunnigheten i Afghanistan är låg men ökar

Med internationella mått mätt är läskunnigheten i Afghanistan fortfarande mycket låg; bara ungefär 34 procent av den afghanska befolkningen kan läsa och skriva. Andelen läskunniga har ändå ökat sedan 2007, då färre än var fjärde person (23,5 procent) var läskunnig. 

Läskunnigheten i Afghanistan varierar dock mellan könen, klart fler män än kvinnor kan läsa och skriva. År 2007 var 12 procent av kvinnorna i Afghanistan läskunniga, jämfört med 32,4 procent av männen. År 2013 var andelen läskunniga kvinnor 18 procent och andelen läskunniga män 50 procent. Läskunnigheten på landsbygden beräknas också vara sämre än i städerna. Där är bara 10 procent av kvinnorna läskunniga i dag, och 37 procent av männen.

Varierande kvalitet på afghanska skolor och universitet

Generellt sett är allmänbildningsnivån lägre i Afghanistan än i Sverige. Det beror bland annat på att Afghanistan inte har haft resurser till att uppdatera och framställa nya läromedel. Böckerna kan därför innehålla mycket gamla kunskaper som inte gäller längre. Ett exempel är att läroböcker i fysik fortfarande kan lära ut att atomer är den minsta enheten som finns i universum. Nivån i matematik är också ofta mycket låg. Det har hittills inte funnits några afghanska nationella prov som kan utvärdera barnens kunskapsnivå i hela landet, men undersökningar tyder på att många inte kan utföra enkla beräkningar eller läsa enkla texter ens efter ett antal år i skolan. 

En annan anledning till att kvaliteten är låg både på skolor och på universitet i Afghanistan är att det är stor brist på kompetenta och utbildade lärare. Bristen är allra störst när det gäller kvinnliga lärare, som behövs för att lite äldre flickor ska kunna få utbildning. 

Det görs satsningar på att utbilda fler lärare i Afghanistan och höja kompetensen på dem som redan finns, men det kommer att dröja många år innan undervisningen håller en acceptabel standard på alla landets skolor. 

Beniga Village School. Foto: Christoffer Hjalmarsson.

Ingen sexualkunskap i afghanska skolor

Afghanska barn och ungdomar får ingen sexualundervisning i skolan. Enligt den statliga läroplanen kommer ämnet människans biologi först i sista året i gymnasiet, det vill säga när ungdomarna är 18–19 år. I ämnet ingår förutom generell kunskap om människokroppen även kunskap om befruktning och om mäns och kvinnors kroppar. 

Det är dock vanligt att lärare väljer att helt hoppa över avsnitten om reproduktion och sexualitet, eftersom det är så tabubelagt. Därför kan svenska lärare som möter afghanska ungdomar i sin undervisning räkna med att ungdomarnas kunskaper på det området är små eller obefintliga. Afghanska barn och ungdomar kan också tycka att det är oerhört generande att tala om sex och kroppar på det sätt man ofta gör i den svenska skolan.

Auktoritär skolkultur i Afghanistan

Den afghanska skolkulturen är generellt sett mycket auktoritär jämfört med den svenska. Läraren måste bemötas med stor respekt, och barnen kan ofta känna direkt rädsla för honom eller henne. Att dua läraren förekommer inte alls och afghanska barn och ungdomar kan uppfatta duandet i den svenska skolan som förvirrande och respektlöst. 

I Afghanistan är det vanligt att läraren blir arg på de elever som inte förstår. Många afghanska barn och ungdomar vågar därför inte fråga sin lärare om de inte hänger med. 

I den svenska skolan anses det viktigt med kritiskt tänkande och ifrågasättande, men det uppmuntras sällan i det afghanska skolväsendet ens på universitetsnivå.

Läs om SAKs arbete med utbildning i Afghanistan.