Kvinnor i Afghanistan

I Afghanistan råder starka traditioner av åtskillnad mellan könen, särskilt på landsbygden. Kvinnor i Afghanistan har en starkt begränsad frihet. Talibanernas maktövertagande i augusti 2021 har inneburit än striktare könssegregering och ytterligare inskränkningar av kvinnors rättigheter och rörelsefrihet.  

Skolor för flickor över årskurs 6 har hållits stängda i stora delar av landet. Kvinnor har uteslutits från regeringen och de flesta kvinnor inom statsförvaltningen kan inte längre gå till jobbet. För att en kvinna ska få resa mer än sju mil krävs att hon har sällskap av en manlig anhörig. Osäkerhet om vilka regler som gäller och godtycklighet i hur talibanernas fotsoldater implementerar dekret från högsta ledningen har också fått en del kvinnor att självmant ändra sina vanor och sin klädsel.

20 år av framsteg

När talibanerna styrde Afghanistan första gången, 1996-2001, förbjöds kvinnor i Afghanistan i princip att arbeta utanför hemmet, om de inte arbetade inom sjukvården. Städernas flickskolor stängdes och den fruktade moralpolisen krävde att kvinnor bar det heltäckande plagget burka utanför hemmet.

När talibanerna störtades 2001 inleddes ett omfattande arbete för att förbättra kvinnors ställning. Afghanska och internationella organisationer satsade på att kvinnor skulle få utbildning och ges plats i samhället. Konstitutionen gav alla medborgare samma rättigheter och skyldigheter, och diskriminering förbjöds. Krav på att minst 27 procent av parlamentsledamöterna skulle vara kvinnor infördes. Miljontals flickor har gått i skolan sedan 2001 och i takt med att allt fler kvinnor fick högre utbildning kom allt fler ut i arbetslivet som allt ifrån journalister till domare, barnmorskor och egenföretagare. År 2019 lönearbetade mer än 20 procent av kvinnorna, enligt Världsbanken. Långt fler bidrog till familjernas försörjning genom att arbeta inom lantbruket.

Uppfattningen att kvinnans plats är hemmet, med ansvar för barn och hushåll, är dock djupt rotad i det afghanska samhället. Omkring en tredjedel av alla flickor är gifta innan de fyller 18, enligt Unicef. Vilka möjligheter en kvinna har styrs i hög grad av vilken familj och vilket lokalsamhälle hon lever i och om utbildning finns att tillgå. Andelen flickor som går i skolan är långt lägre än andelen pojkar. Många föräldrar vill inte att deras tonårsflickor ska undervisas av manliga lärare och eftersom bristen på kvinnliga lärare är utbredd innebär det att många flickor helt enkelt inte går i skolan från puberteten och uppåt. Läs mer om utbildning i Afghanistan här.

Läs mer om kvinnornas situation före talibanernas maktövertagande i SAKs rapport Vad står på spel för Afghanistans kvinnor?

Hälsosituationen för kvinnor i Afghanistan

Traditionen tillåter inte att kvinnor undersöks av manliga läkare. Samtidigt är det ont om just kvinnliga läkare eftersom få kvinnor ges möjlighet till högre utbildning. Detta gör att många kvinnor, framför allt på landsbygden, inte får den läkarvård de behöver. De många åren av krig har också gjort det svårt för kvinnor att ta sig till de kliniker och vårdmottagningar som finns. Många kvinnor får heller inte lämna hemmet utan manligt beskydd, vilket begränsar deras möjligheter till vård än mer.

Med det sagt har framsteg ändå gjorts de senaste 20 åren. Den utbyggda hälso- och sjukvården har resulterat i kraftigt minskad mödradödlighet. 2002 dog 1 390 kvinnor per 100 000 födslar, jämfört med 638 kvinnor år 2017, enligt Världsbanken. Antalet barnmorskor har flerdubblats under tidsperioden. Mödradödligheten är dock fortfarande skyhög i en internationell jämförelse. I Sverige dör exempelvis fyra kvinnor per 100 000 födslar.

Ett stort problem är att tillgången till vård är ojämnt fördelad mellan stad och landsbygd. Studier har visat att dödligheten i samband med graviditet eller förlossning är fyra gånger högre på landsbygden än i storstäderna.

År 2001 var den förväntade livslängden vid födseln i Afghanistan i genomsnitt 58 år för kvinnor och 55 år för män enligt Världsbankens uppskattningar. 2018 var motsvarande siffra 66 år för kvinnor och 63 år för män.

Könsrelaterat våld

Säkerhetsläget och traditionerna gör det svårt för kvinnor i Afghanistan att röra sig utanför hemmet, men hemmet är långt ifrån alltid en säkrare plats.

Det finns inga säkra statistiska källor för hur utbrett mäns våld mot kvinnor är i Afghanistan. Mörkertalen är troligtvis mycket stora. Organisationer som arbetar med frågorna menar att allt från misshandel till våldtäkt och barn- och tvångsäktenskap är underrapporterat. 2015 ställdes frågor om våld i hemmet i en rikstäckande hälsoundersökning. Drygt hälften av de gifta kvinnorna svarade att de utsatts för fysiskt våld av sin man. 80 procent av kvinnorna och 72 procent av männen ansåg att mannen har rätt att slå sin fru under vissa omständigheter. Det finns ytterst få kvinnocenter dit misshandlade eller hotade kvinnor kan vända sig.

Mäns våld mot kvinnor i olika former kriminaliserades i Afghanistan i enlighet med lagen om att utplåna våld mot kvinnor från 2009. Men kvinnor som utsätts för våld får sällan upprättelse. Under perioden september 2018 till februari 2020 följde FN-organet UNAMA 303 anmälda fall av våld mot kvinnor. Hälften av dem nådde domstol, men få straff utdömdes. Exempelvis var det enbart ett av de 16 fall som gällde barnäktenskap som slutade med fällande dom.