Utbildning

Många afghanska barn har inte fått någon skolgång alls eller har bara gått i skolan sporadiskt. Det gäller särskilt de barn och unga som har levt på flykt under lång tid. I vissa byar finns ingen skola och på många håll har skolor hållit stängt när området drabbats av strider. Färre flickor än pojkar får utbildning. Bara fem procent av barn med funktionsnedsättning beräknas gå i skolan.

Med detta sagt har den afghanska utbildningssektorn utvecklats explosionsartat sedan 2001. Antalet barn i den afghanska skolan har ökat från omkring en miljon barn 2001 till omkring 7-8 miljoner i dag och andelen flickor har ökat dramatiskt. Dock innehåller siffrorna elever som varit frånvarande i upp till tre år, så de är inte helt rättvisande. Enligt Världsbanken fanns det i slutet av 2016 över 300 000 studerande vid privata och statliga universitet och högskolor, jämfört med färre än 10 000 år 2001. 

Flickors skolgång

När krigen i Afghanistan började, efter den kommunistiska militärkuppen i Kabul 1978, gick mycket få flickor utanför städerna i skolan. På landsbygden hade då färre än en procent av kvinnor över 25 år gått i skolan överhuvudtaget. I städerna hade knappt tolv procent av kvinnorna gått i skolan. På 1990-talet blev talibanerna kända för att stänga flickskolor i Afghanistan.

Det är en djupt rotad tradition i Afghanistan att kvinnors roll i livet framför allt är att vara maka och mor. Därför anser många att flickor inte behöver någon ytterligare skolgång efter att de har blivit giftasvuxna, vilket kan vara redan i tolvårsåldern i de samhällen där de gamla traditionerna lever kvar som allra starkast. Där sammanfaller giftasåldern med puberteten. Det innebär att många afghanska flickor lämnar skolan när de får sin menstruation.

Talibanernas syn på flickors utbildning

Efter regimskiftet i augusti 2021 har talibanernas högsta ledare upprepade gånger uttalat att flickor och kvinnor har rätt till utbildning. Men dessa löften har inte fullt ut omsatts i praktiken.  

Många skolor för flickor över årskurs 6 har hållits stängda. På universitet har krav på segregerad undervisning och strikt klädkod införts. Talibanerna kräver att flickor endast undervisas av kvinnliga lärare. Redan före maktövertagandet var bristen på kvinnliga lärare stor. För att flickors tillgång till utbildning ska säkras måste många fler kvinnliga lärare utbildas.  


Beniga Village School. Foto: Christoffer Hjalmarsson. 

Bristande hygien ett hinder för flickor

Förutom bristande stöd för flickors rätt till utbildning kan deras tillgång till skolgång också kompliceras av låg kunskap om menstruation och kroppens utveckling. Eftersom skolorna ofta saknar hygieniska och avskilda toaletter blir puberteten ett mycket konkret hinder för många flickor att fortsätta skolan. För att se till att unga kvinnor kan fullfölja sin utbildning driver Svenska Afghanistankommittén projekt som dels utbildar lärare och informerar elever om menstruation och dels ser till att skolor har hygieniska och trygga toaletter och badrum för att unga kvinnor ska kunna fortsätta att gå i skolan även efter puberteten.

Läskunnigheten är låg men ökar

Med internationella mått mätt är läskunnigheten i Afghanistan fortfarande mycket låg – endast cirka 34 procent av den afghanska befolkningen kan läsa och skriva. Men andelen läskunniga har ökat sedan 2007, då färre än var fjärde person (23,5 procent) var läskunnig. Läskunnigheten varierar dock mellan könen och det är vanligare att männen kan läsa. År 2007 bedömdes cirka tolv procent av kvinnorna i Afghanistan vara läskunniga, jämfört med drygt 32 procent av männen. År 2013 var andelen läskunniga kvinnor 18 procent och andelen läskunniga män 50 procent. Viktigt att nämna är också att läskunnigheten på landsbygden beräknas vara lägre än i städerna. Här beräknas bara omkring tio procent av kvinnorna och 37 procent av männen idag vara läskunniga.

Varierande kvalitet på afghanska skolor och universitet

Kvaliteten på undervisningen, både vad gäller grundskolor och universitet, har inte riktigt hängt med i den utveckling som skett de senaste två decennierna. Det råder stor brist på kompetenta och utbildade lärare, framför allt kvinnliga – vilket är avgörande för att äldre flickor ska få utbildning. Läromedlen är ofta gamla och dåligt uppdaterade. Det har hittills inte funnits några afghanska nationella prov som kan utvärdera barnens kunskapsnivå, men undersökningar tyder på att många inte kan utföra enkla beräkningar eller läsa enkla texter ens efter ett antal år i skolan.

Läs om SAKs arbete med utbildning och för barns rättigheter i Afghanistan.