SAKs skola i provinsen Nangarhar | Foto: Christoffer Hjalmarsson

På landsbygden kan 21% läsa eller skriva, men bara 7% av kvinnorna.
Nästan 70000 elever gick i våra skolor under 2015, 62% av dem var flickor.
3000 barn med funktionsnedsättning fick förberedande utbildning, 328 integrerades i vanliga klasser.

Utbildning

Människors förmåga att läsa och skriva är en av de viktigaste faktorerna bakom framsteg inom hälsa, försörjning och inflytande. Därför är också kvaliteten på utbildningen absolut central.

Trots att situationen förbättrats avsevärt de senaste åren uppskattar man att 40 % av alla barn och unga i skolåldern i Afghanistan fortfarande inte går i skolan. Den undervisning som ges är också oftast undermålig. SAK driver så kallade byskolor på landsbygden, etablerade i svårtillgängliga områden utan statliga skolor.

På landsbygden måste barn tidigt bidra till försörjningen, vilket ofta leder till att de inte kan gå i skolan. Därför måste insatser ske inom flera områden samtidigt. Att förbättra människors försörjningsmöjligheter på landsbygden är lika viktigt som att öka medvetenheten hos föräldrar om vikten av att kunna läsa och skriva. Ett annat skäl till att föräldrar ibland inte låter barnen gå till skolan är att vägen dit ofta är både lång och osäker.

SAK fokuserar särskilt på flickors rätt till utbildning och antalet ökar. Av de cirka 69 000 barn som gick i SAK-stödda skolor under 2015 var ungefär 61 % flickor. Den stora andelen flickor i SAKs skolor är inte representativ för Afghanistan, utan ett resultat av SAKs ansträngningar att särskilt främja utbildning för framförallt flickor då de så ofta förnekas det.

Barn med funktionsnedsättning har ofta liten eller ingen tillgång till undervisning. Kunskapen om deras behov i undervisningen är låg, men SAK och andra organisationer arbetar för att de ska inkluderas i ordinarie undervisning, med samma rätt till utbildning som andra. En annan grupp som praktiskt taget har varit utestängda från undervisning är nomader. Deras livsstil har tidigare ansetts svår att förena med regelbunden skolgång. Men SAKs utbildning av lärare som själva är nomader har ökat antalet barn till nomader i skolan.

Skolor blir ofta utsatta för påtryckningar från beväpnade grupper som vill påverka läromedel och undervisningens innehåll, stoppa flickors skolgång eller ser skolorna som representanter för staten. Detta försvårar arbetet med att tillgodose barn deras rätt till undervisning.

Vad gjorde SAK 2015?

Under 2015 arbetade SAK genom 547 lokala utbildningsråd, grupper som är ansvariga för utbildningen i sina byar. Etablerandet av en byskola innebär att både SAK och lokalsamhället sätter undervisningen främst. I väntan på att ändamålsenliga byggnader sker undervisningen ofta i hemmet, i moskén eller utomhus. Men oavsett om undervisningen sker utomhus eller i en nybyggd skola behöver kvaliteten säkerställas. Lärarna är för få och kunskapsnivån ofta för låg, varför SAK utbildar lärare både i ämneskunskap och pedagogik.

Barn med funktionsnedsättningar erbjuds förberedande utbildning på särskilda rehabiliterings- och utvecklingscentra innan de börjar i vanliga skolor. Det handlar både om fysiska hjälpmedel för att klara vardagen, men också om att bygga självförtroende och självkänsla hos barnen. I många fall lär de sig här också grunderna i att läsa, skriva och räkna.

Andra insatser för att förbättra undervisningen är lärarutbildning, byggnation av skolor och kapacitetsutveckling av lokala utbildningsmyndigheter, ofta på distrikt och provinsnivå.

Vad är nytt eller har förändrats?

I många år bedrev SAK utbildning för flickor i så kallade flickannex. Dessa fanns i områden där andra skolor saknades eller där blandad undervisning inte accepterade. Under 2015 omvandlades alla flickannex, 555 klasser i 77 byar i Wardak, Ghazni och Paktika till det som kallas för byskolor. Detta är ett steg mot att inte skilja mellan rätten till utbildning för flickor, pojkar, nomader eller barn med funktionsnedsättning.

Antalet barn i SAKs skolor har minskat under året. Detta delvis en medveten rörelse mot kvalitet och kapacitetsutveckling och mindre användning av resurser till grundläggande skolgång. Men det beror också på till exempel på att vissa byklasser har tvingats att stänga på grund av säkerheten.

En väsentlig händelse under året var bildandet av ett nationellt lärarråd i Kabul. SAK bidrog till att sammanföra lärarråd från 23 provinser i bildandet av en nationell paraplyorganisation. Detta är ett exempel på SAKs stöd till det civila samhället inom utbildning i syfte att förstärka dess påverkansarbete.

SAKs bidrag till förändring

Inkluderingen av barn med funktionsnedsättningar i SAKs skolor med ordinarie undervisning är en positiv utveckling som har lett till bättre förståelse för barn med funktionsnedsättningar och deras rättigheter och förmågor. I provinsen Balkh har både lärare och föräldrar ställt krav på lokala myndigheter att anpassa och upplåta skolor även för barn med särskilda behov.

I lokalsamhället är en av utbildningsrådens främsta uppgifter att påverka lokala myndigheter att inse vikten av barnens rätt till utbildning. I till exempel Jalalabad skickade utbildningsråd under året 32 förfrågning om nyetableringar av skolor in till de provinsiella skolmyndigheterna. I Mazar-e-Sharif tog myndigheter emot 50 liknande ansökningar och i Ghazni 28.

Ett annat exempel är ett distrikt i provinsen Samangan där stora delar av lokalsamhället krävde särskilda examensklasser för unga kvinnor som inte fått fullfölja sin gymnasieutbildning. Detta gällde också religiösa ledare som under fredagsbönen predikade om betydelsen för samhället av att flickor ges samma rätt till utbildning som pojkar.  

I Ghazni införde talibanerna stränga restriktioner mot utbildning för flickor, varpå ett av utbildningsråden som stöds av SAK inledde en dialog med den lokala talibanledaren vilket resulterade i att undervisningen kunde fortsätta.

Utmaningar och problem

Den största utmaningen under året har varit det försämrade säkerhetsläget, vilket har påverkat både elever och personal. Stridigheter i Kunduz innebar att den personal som från SAK arbetar med att utveckla undervisningen inte kunde närvara i och följa skolarbetet som planerat. För att följa upp den dagliga verksamheten rapporterade skolans lärare och lokala skolledare via mobiltelefon istället.  I provinsen kunde endast 58 av 70 planerade nya skolbyggnader uppföras, även detta till följd av konflikten.

Funktion, undervisningskvalitet och undervisningsmetoder undersöktes och bedömdes under året i nästan samtliga SAK byskolor. Baserat på resultatet av denna bedömning, slogs 95 klasser ihop med andra eller stängdes. Vidare avbröts 32 klasser till följd av säkerhetsproblem och påtryckningar från beväpnade grupper att upphöra med undervisningen för flickor.

SAKs byskolor behöver inte bara förses med lärare som har kompetens att undervisa barn med särskilda behov. Mycket få skolor har anpassats fysiskt för att möta de olika behov som barn med funktionsnedsättningar har.

Bra läromedel är viktiga för undervisningens kvalitet. Skolböckerna är ofta föråldrade och undermåliga, både i SAKs skolor och i andra. På vissa skolor saknas skolböcker helt. Redan 2008 fick det Afghanska utbildningsministeriet medel för att ta fram läromedel, men trots återkommande krav från SAK och andra organisationer har man ännu inte uppfyllt sina åtaganden. SAK kommer att fortsätta kräva att utbildningsministeriet agerar och under 2016 kommer SAK ingå i en större koordinerad grupp inom det civila samhället för starkare påtryckningarna på staten.

I enlighet med en motion vid SAKs årsmöte 2013 har SAK planerat en studie av könsroller i läromedel under 2016. Som ett led i SAKs påverkansarbete kommer resultaten från studien att lämnas till det afghanska utbildningsdepartementet som underlag i deras revidering av läromedel.