Litteratur och poesi

Den afghanska kulturen innehåller en rik litterär tradition, på båda de officiella språken dari och pashtu. Litteraturen har djupa rötter i både den persiska och den indiska kulturen. 

I den klassiska afghanska litteraturen har poesi en starkare ställning än annan skönlitteratur, men det finns också flera kända moderna litterära verk från Afghanistan. Ett exempel är Khaled Hosseinis romaner Flyga drake och Tusen strålande solar. 

Poesi på pashtu och dari

Det litterära kulturarvet i Afghanistan brukar delas i två olika fåror: en darifåra och en pashtufåra. Många av daripoeterna anses även vara persiska, alltså iranska, och många av pashtupoeterna är lika mycket pakistanska som afghanska. I båda fårorna finns författare som är mycket viktiga i Afghanistans litterära kanon. 

Daripoeter

Den kanske äldsta kända poeten i den dariska språktraditionen är Hanzalah Badghisi, som levde på 800-talet under den tidiga persiska Tahirids-dynastin. Hanzalah räknas som en av de tidigaste persiska poeterna. 

Ett annat viktigt namn är Rabia Balkhi, en kvinnlig poet som antas ha levt på 900-talet i den del av det persiska riket som ligger i nuvarande Afghanistan. Hon räknas som en av de första poeterna som skrev på modern persiska, och är ett av få kvinnliga namn i den afghanska litteraturhistorien. Det sägs att Rabia var från en kunglig familj och att hon skrev sina dikter i blod. 

På 1200-talet levde poeten Jalaludin-e-Balkhi, mer känd som Rumi i väst. Han har orsakat en litterär tvist mellan Iran och Afghanistan. Balkh, orten som Jalaludin Rumi kom från, ligger i nuvarande Afghanistan så afghanerna räknar honom som afghan. Men eftersom platsen tillhörde Persien när Rumi levde menar iranierna att han ska ses som iranier.

Abd ar-Rahman Jami, också kallad Mowlana, är en annan central poet. Han levde på 1400-talet och ses som en stor mystiker inom den sufiska traditionen. 

En mer sentida författare är Sayed Jamaludin-e-Afghani. Han levde på 1800-talet och är känd som en av grundarna av den islamiska modernismen. Han förespråkade pan-islamsk enhet och ville ena alla grenar av islam.

Pashtupoeter 

Khushal Khan Khattak, eller Khushal Baba, levde på 1600-talet och anses vara Afghanistans nationalpoet. Han var också ledare för den pashtunska Khattak-stammen, och predikade enhet mellan alla pashtuner. Khushal ska ha skrivit mer än 45 000 dikter och över 200 böcker. Bland dem finns såväl religiösa skrifter som medicinska recept och beskrivningar av den undersköna Swat-dalen. Hans dikt Farrukh-nama är en dialog mellan pennan och svärdet. 

På 1600-talet levde också den kvinnliga poeten Nazo Tokhi Ana från Kandahar, som är känd för sina dikter som uppmuntrar krigare att bekämpa fienden. 

Abur Rahman Baba levde i det nu pakistanska Peshawar under den senare delen av 1600-talet. Därför är han en viktig pashtupoet för både afghanska och pakistanska pashtuner. 

Några andra viktiga pashto-poeter är Ahmad Shah Durrani (1722–1772), som också räknas som grundare av Afghanistan som modern nation, Sardar Ghulam Mohammad Tarzai (1830–1900) och Hamza Shinwari (1907–1994). Hamza Shinwari är grundare av den så kallade ghazal-poesin. En annan sentida författare är Abdullah Ghani Khan, en filosof och poet som levde i Pakistan. 

Modern afghansk litteratur

För den svenska publiken är Khaled Hosseini kanske den mest kända nutida afghanska författaren. Han debuterade 2003 med boken Flyga drake, som också har filmatiserats. Boken är översatt till 48 språk och blev en riktig bästsäljare. Det blev också Hosseinis nästa roman, Tusen strålande solar, som kom 2007. Hosseini är uppvuxen i Kabul men lever i USA sedan 1980.  

Atiq Rahimi är född i Afghanistan, men lämnade landet för Frankrike under den sovjetiska ockupationen 1984. I sin romandebut Jord och aska från år 2000 beskriver han Afghanistan ur tre generationers perspektiv. Boken har också filmatiserats. Rahimi fick Goncourtpriset 2008 för sin andra roman, Tålamodets sten, som han skrev på franska. Den finns också översatt till svenska. 

Nadja Anjuman var en poet från Herat, född 1980 men dog redan 2005. Under talibanåren startade Anjuman en grupp för kvinnliga poeter i Herat som, trots risk för fängelse eller hängning, samlades och studerade tillsammans med stöd av en professor från Herats universitet. Gruppen kallade sig The Golden Needle Sewing School, för när den religiösa polisen närmade sig det hem där de möttes gömde de sina böcker och satte sig att sy. Ett urval av Anjumans dikter har översatts till engelska och getts ut under titeln Load Poems Like Guns: Women’s poetry from Herat, Afghanistan. 

Andra moderna afghanska författare är till exempel Parween Pazhwak, en konstnär och poet som lever i Kanada, och Tamin Ansary, som skrivit boken West of Kabul, East of New York där han ger sitt personliga perspektiv på världens konflikter. Han har också skrivit romanen The widow’s husband som skildrar den brittiska invasionen av Afghanistan på 1800-talet.