Äldre historia
Alexander den store inlemmade på 300-talet f Kr det som idag utgör Afghanistan i sitt persiska välde. Då hade sedan några hundra år buddhismen nått området från nuvarande Indien och Pakistan. Buddhismen hade en storhetstid i området i flera hundra år.
Ett ökat arabiskt inflytande ledde till Afghanistans islamisering på 600-talet e Kr. Under 1200- och 1300-talen drabbades landet av mongoliska invasionsvågor, först under Djingis Khans och sedan under Timur Lenks ledning. Med Kabul som utgångspunkt utsträckte deras efterföljare Babur under 1500-talet det mäktiga Mogulriket ned till den indiska subkontinenten. Den persiske härskaren Nader drev dock bort mongolerna från Afghanistan 1739. Befälhavaren för Naders afghanska livvakt, Ahmad Shah, grundade 1747 Afghanistans kungliga Durrani-dynasti, som satt vid makten ända fram till 1978. Det nybildade riket sönderföll snabbt, men Ahmad Shah räknas som den afghanska nationens grundare.
Ryssland och Storbritannien – kolonialhistoria
Under 1800-talet kom Afghanistan att klämmas mellan sina två mäktiga grannar – det expanderande Ryssland i norr och Brittiska Indien i sydöst. Kampen mellan dessa båda stormakter om det avgörande inflytandet över landet kallas ”The Great Game”. Tre gånger – 1838, 1878 och 1919 – försökte Storbritannien uppnå dominans över Afghanistan. De brittiska styrkorna slogs i samtliga fall tillbaka av de afghanska klankrigarna.
Mellan det första och det andra anglo-afghanska kriget lyckades kung Dost Mohammad i stor utsträckning ena landet. Hans verk fortsattes av Abdor Rahman Khan, ”den starke emiren”, under 1800-talets två sista decennier. Abdor Rahman hade under en period av sitt liv levt i Turkmenistan och sett de muslimska folken duka under för det expanderande Ryssland. De iakttagelser han då gjorde låg till grund för en skicklig utrikespolitik, som byggde på en balans mellan brittiska och ryska intressen i Afghanistan. Under denna tid fastställdes landets gränser mot det ryska och det brittiska imperiet, bland annat den så kallade Durandlinjen mellan Afghanistan och Brittiska Indien.
1900-talets första hälft
Under 1920-talet bedrev kung Amanollah Khan en reformpolitik som avsåg att införa västerländska moderniteter i Afghanistan. Bland annat påbjöds västerländsk klädsel i Kabul, och nya skatter ålades bönderna i syfte att finansiera moderniseringspolitiken. Men det ledde till ett folkligt missnöje som gjorde att kungen störtades 1929, varefter en tid av oreda och inre motsättningar följde.
Balansgången mellan mäktiga grannar, och problem i samband med moderniseringen av det afghanska klansamhället, har präglat Afghanistans moderna historia.
När Pakistan blev självständigt 1947 gjorde Afghanistan anspråk på de pakistanska områden där den pashtunska befolkningen bor. Durandlinjen hade kluvit det etniskt homogena område som befolkas av pashtunerna i en afghansk och en brittisk (pakistansk) del. De afghanska kraven ledde till ett spänt förhållande mellan de båda länderna. Pakistan stängde sin gräns mot Afghanistan, vilket ledde till Afghanistans närmast totala isolering under flera år.