Teckenspråk och lego öppnar nya världar

Undervisningen bedrivs med både tal och teckenspråk, dessutom finns även så kallad punktskrifts-skrivmaskin för de synskadade. Rohulla Mohammad Attah  har arbetat för SAK i drygt två år, han har själv hörsel- och talproblem och hjälper till att översätta när Jamilah Abdul Bahir, 12 år, berättar varför hon är här.

– Min bror gick tidigare i den här skolan, han är döv som jag, men nu går han i en vanlig klass. Det är mitt mål också, jag vill studera på universitetet och bli speciallärare, säger hon.

I en annan klass står frukt och grönsaker på schemat. Det är en grupp barn  mellan sju och tolv år som har hörsel- och talproblem. Läraren Rohina Abdul Karim, 25 år, är noga med att alla barnen får visa vad de kan.

– En i taget, manar hon de ivriga eleverna, visa nu hur du kan göra tecken för vattenmelon och hur man äter den?

SAKs skola är resultatet av behov som redan finns i regionen, men barnen kommer hit också tack vare det uppsökande arbete som SAKs personal gör, säger Zabihullah Jumakhan, som är ansvarig för verksamheten.

– Vi letar reda på barn som behöver stöd. En del familjer vill först inte skicka sina barn till oss, så då brukar vi sätta oss ned över en kopp te och prata med dem och förklara vad skolgången betyder, också för framtiden.

I det dagliga livet kan det handla om ensådan enkel sak som att ta sig till och från skolan.

– Bor familjen utanför stan så har vi en mini-skolbuss som kör runt och hämtar och lämnar barnen.

Zabihullah Jumakhan berättar att SAKs fältpersonal parallellt arbetar med att ändra attityder och att öka kunskap och medvetenhet om funktionsnedsättningar.

– I de små samhällena utanför stan är den så kallade by-äldsten och gruppen kring honom viktig. Det är ett slags social integration vi arbetar med.

I ett tredje klassrum har barnen inlärningssvårigheteroch specialläraren Zainan Abdul Rahim har tre ämnen på gång samtidigt. Geografi för ett par av de äldre, matematik och fysik på olika nivåer för de andra. Till sin hjälp har de stora legoklossar.

Zaina Rabuni, 13 år bygger en bil, medan Malalai Abdullahad, 14 år, sätter ihop
ett torn.

– Titta, titta, jag har gjort det två gånger på raken! utbrister hon stolt.

Text:
KAJSA WAAGHALS
SAKs tidigare kommunukationsrådgivare i Kabul

Läs också:

Personer med funktionsnedsättningar berövas sina mänskliga rättigheter

Fler fall med klumpfot och CP i Takhar

Maliha, skräddare: Jag klarar mig själv nu

Shabana förlorade ena benet i en granatattack

Ruholla fick chans att börja nytt liv