Folkgrupper och språk

Afghanistans befolkning

Afghanistan har mellan 35 och 40 miljoner invånare. Alla uppgifter om både den totala folkmängden och storleken på de olika etniska grupperna är uppskattningar som ofta ifrågasätts.

Omkring 70 procent av afghanerna lever på landsbygden, men en omfattande urbanisering liksom stora migrationsströmmar pågår inom landet.

De större städerna är huvudstaden Kabul, Mazar-e-Sharif och Kunduz i norr, Herat i väster, Kandahar i söder och Jalalabad i öster. Landet är mest tätbefolkat i provinserna kring huvudstaden Kabul. Andra tätbefolkade områden finns främst i Heratområdet i väster, på slätterna runt  Kunduz i norr, i Nangaharprovinsen i öster samt längs floderna i de södra provinserna Kandahar och Helmand. Den bofasta landsbygdsbefolkningen lever oftast i mindre byar i anslutning till floder och konstbevattnade områden.

Folkgrupper i Afghanistan

I Afghanistan finns ett 30-tal olika folkgrupper. Men alla beräkningar av hur stora de är, är osäkra. Det finns också politiska och ibland etiska problem med att försöka kategorisera befolkningen i etniciteter. Något som inte sällan använts i politiska syften, för att splittra människor och utöva makt.

För det mesta lever människor med olika etnicitet i fred med varandra. Det är inte heller självklart hur en etnisk grupp ska definieras. Det är till exempel inte ovanligt att människor gifter sig över etnicitetsgränserna. Då säger traditionen att det är mannens etniska tillhörighet som räknas. Men några huvuddrag när det gäller folkgrupperna kan trots detta ändå vara värdefullt att ha viss kännedom om. De fyra största folkgrupperna är pashtuner, tadzjiker, hazarer och uzbeker.

Pashtuner, tadzjiker och uzbeker

Pashtunerna, som beräknas utgöra 40-45 procent av befolkningen, är den största folkgruppen. De flesta pashtuner bor i de södra och östra delarna av landet och talar pashtu, ett av Afghanistans två officiella språk. Även i Pakistan finns en stor pashtunsk befolkning. Det finns även en betydande pashtunsk minoritet i norra Afghanistan som i början av 2000-talet utsattes för grova övergrepp efter talibanernas fall.

Den näst största gruppen är tadzjiker som utgör cirka 25 procent av befolkningen. De bor framför allt i norr och nordöst och i städerna. Även i Heratprovinsen i väster finns en stor tadzjikisk befolkning. De flesta tadzjiker talar Afghanistans andra officiella språk, dari (afghansk persiska). Uzbekerna, som utgör cirka 10-15 procent av befolkningen, bor främst i de norra delarna av Afghanistan och talar dari och uzbekiska.

Hazarerna

Hazarerna utgör ungefär 10-15 procent av befolkningen och är i majoritet i provinserna Bamiyan och Daikundi, men betydande hazaraminoriteter finns också i provinserna Wardak, Ghazni, Samangan och Kabul. Sedan slutet av 1800-talet bor också många hazarer i Pakistan och Iran.

Till skillnad från de flesta andra grupper i Afghanistan som är sunnimuslimer, är majoriteten av hazarerna shiamuslimer. Hazarernas språk är hazaragi, en persisk dialekt, men de flesta talar även dari. Olika makthavare, grupper och extremister har sedan slutet av 1800-talet förföljt och diskriminerat hazarer och genomfört massavrättningar.

Efter talibanregimens fall 2001 ljusnade situationen för hazarerna, men de utsattes fortfarande för kidnappningar, våld och förföljelse. På senare år har ett flertal terrorattacker riktats mot folkgruppen, IS har tagit på sig ansvaret för flera av dåden. Det förekommer rapporter om fördrivningar och förföljelse av hazarer. Många av de afghaner som flytt och migrerat till Europa och Sverige de senaste åren har varit hazarer. De motsättningar som har funnits historiskt mellan olika etniska grupper kan ibland leva vidare i Sverige och i andra länder.

Fler folkgrupper

Det finns ytterligare en rad mindre folkgrupper i Afghanistan – turkmener, araber, kirgiser, nuristanier med flera. I norra Afghanistan finns turkmener som talar det turkiska språket turkmenska eller dari. Där finns även daritalande araber. Mindre grupper av araber bor också i östra delarna av landet.

Kirgiser (ett turkiskt folk) och pamirer (ett dardiskt folk) finns främst i nordost, balucher och brahuier i söder och väster samt aimaker i västra Afghanistan. I bergstrakterna i östra delarna av landet, i huvudsak i provinsen Nuristan, bor folkgruppen nuristanier. De talar fyra indoiranska språk och är den sista folkgruppen som islamiserades i Afghanistan.

I utkanterna av Nuristan bor också pashaier. Många av de folkgrupper som bor i Afghanistan finns också i grannländerna Iran, Pakistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Tadjikistan.

Sociala förhållanden

Afghanistan rankas som Asiens fattigaste land. Decennier av krig, invasioner och ockupation har kraftigt hämmat landets utveckling.  Covid-pandemin slog hårt mot Afghanistans ekonomi, samtidigt som landet drabbades av en svår torka. Efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021 har den ekonomiska situationen förvärrats ytterligare på grund av omvärldens sanktioner och fryst bistånd. Fattigdom och undernäring ökar snabbt.

Efter 2002 noterades flera markanta sociala framsteg, framför allt inom sektorer som utbildning och sjukvård. Kvinnorna flyttade fram sina positioner i samhället, även om det var en lång väg kvar till ett jämställt deltagande i livet utanför hemmet. Sedan talibanerna tog makten har kvinnors rörelsefrihet och deras möjligheter att arbeta begränsats, bland annat genom förbud mot att resa mer än sju mil utan en manlig följeslagare.

Utvecklingstakten har sett väldigt olika ut i olika delar av landet – störst är skillnaderna mellan stad och landsbygd. Trots en omfattande urbanisering och stora migrationsrörelser, som till exempel flykt och arbetskraftsmigration, lever alltjämt en majoritet (cirka 70 procent) av befolkningen på landsbygden. Omkring en tredjedel av befolkningen har jordbruk som sin huvudsakliga inkomstkälla. Det finns mellan 1,5 och 2,5 miljoner nomader, varav en del har blivit bofasta.