SAKs årsmöte: Isolering leder inte till framsteg
I sitt årsmötesuttalande uppmanar SAK Sveriges regering att prioritera det afghanska folkets behov i utrikes- och biståndspolitiken.
Svenska Afghanistankommitténs årsmötesuttalande
Stockholm, 29 maj 2026
Snart fem år efter talibanrörelsens maktövertagande i Afghanistan har den stärkt sitt grepp över landet. Omvärldens försök att genom isolering och sanktioner få regimen att upphöra med brotten mot mänskliga rättigheter, särskilt förtrycket av kvinnor och flickor, har hittills misslyckats. Det afghanska folket, snarare än talibanregimen, har drabbats av omvärldens agerande. Regimen utövar nu kontroll på ett sätt som Afghanistan aldrig tidigare upplevt.
Halva befolkningen är i behov av humanitärt stöd. Fattigdomen är utbredd och tillgången till grundläggande samhällsservice kraftigt begränsad. Situationen har förvärrats av den stora vågen av deporteringar från grannländerna. Samtidigt bidrar de ökande spänningarna i regionen, liksom Israels och USA:s krig mot Iran, till ökad osäkerhet och försvårar handel. De pengar afghanska migrantarbetare skickar hem spelar stor roll för deras familjer och för ekonomin i stort men har nu minskat kraftigt.
Det internationella utvecklingsbiståndet har i stort sett upphört medan det humanitära biståndet minskat kraftigt, trots ökade behov. Hundratals kliniker för mödra- och barnhälsovård har tvingats stänga vilket skapar en tragedi i det tysta bland afghanska familjer. Traditionella givarländer som Sverige prioriterar nu istället att skicka tillbaka afghanska flyktingar och migranter.
Förändring inifrån
Förändring i Afghanistan kan bara komma inifrån – där har det afghanska civilsamhället en nyckelroll. Trots repressionen finner afghanska organisationer nya former för sin verksamhet.
Efter att under många år själv ha genomfört omfattande biståndsprogram har Afghanistankommittén anpassat sin verksamhet till den nya situationen. Genom vårt stöd till afghanska partnerorganisationer stärks människors möjlighet att organisera sig och möta sina grundläggande behov, bl. a. tillgången till livsviktig mödra- och barnhälsovård.
Att överge Afghanistans folk är att förneka vår gemensamma mänsklighet. Isolering leder inte till framsteg, tystnad bygger inte fred och utveckling, stängda dörrar skyddar inga rättigheter. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att
- Genom aktiv diplomati främja respekten för mänskliga rättigheter och bidra till att bryta dödläget i kontakterna med Afghanistan.
- Prioritera det afghanska folkets behov i utrikes- och biståndspolitiken.
- Erkänna det afghanska civilsamhällets centrala roll i landets utveckling och i att möta det afghanska folkets grundläggande behov.