Talibanerna
Talibanrörelsen är en politisk-religiös väpnad islamistisk rörelse som styrde över merparten av Afghanistan åren 1996–2001 och återigen tog makten över landet i augusti 2021.
Rörelsen har sina ideologiska rötter i den så kallade deobandi-skolan som uppstod i staden Deobandi i Indien under andra halvan 1800-talet. Teologin har tydliga stråk av både puritanism och anti-kolonialism, liksom av den pashtunska landsbygdens sociala koder.
Den moderna talibanrörelsen grundades som en reaktion på det kaos som utbröt i Afghanistan efter att den kommunistiska regeringen kollapsat i april 1992 och religiösa krigsherrar tagit makten. Nästan omedelbart bröt ett inbördeskrig ut, med inblandning från andra länder som Pakistan, Iran och Saudiarabien vilka stödde olika gerillagrupper i landet. Nyss allierade krigsherrar tog till vapen mot varandra, den redan försvagade statsapparaten bröt samman och laglösheten spred sig över landet.
Det var under de här omständigheterna som mulla Mohammed Omar 1994 bildade en egen milis i Kandahar med 50 studenter (taliban, från arabiskans ord för student) från pakistanska koranskolor. Rörelsen växte på några månader till över 15 000 anhängare, tack vare afghanska flyktingar som återvände från Pakistan
Stöd från Pakistan
Våren 1994 påbörjade talibanerna sina första väpnade aktioner. Avgörande för deras möjlighet att kriga var ekonomiskt och militärt stöd från Pakistan. I september 1996 genomförde talibanerna en offensiv mot huvudstaden Kabul, finansiellt uppbackade av Pakistan och Saudiarabien. De styrande krigsherrarnas regeringstrupper besegrades och flydde norrut. Den 27 september 1996 tågade talibanerna in i Kabul och utropade Islamiska Emiratet Afghanistan.
Deras styre präglades av förtryck och fanatism. Utmärkande för talibanrörelsen är en ultrakonservativ kvinnosyn utifrån en strikt tolkning av religiös lag (sharia). När talibanerna tog makten införde de lagstiftning byggd på sin tolkning av sharia. Statliga skolor för flickor stängdes och alla statligt anställda kvinnor förlorade sina arbeten. Det blev olagligt att använda smink och nagellack, att plocka ögonbrynen, klippa håret kort och att bära smycken, färgglada kläder eller vita strumpor. Det blev förbjudet att prata eller skratta högt offentligt. Kvinnor tvingades bära det heltäckande plagget burka och fick inte lämna hemmet utan sällskap av en manlig släkting.
Talibanerna förbjöd också bland annat tv, foton på levande varelser, musik med instrument och burfåglar. Män förbjöds att ansa skägget.
Inledningsvis hade talibanerna stöd av breda lager av den afghanska civilbefolkningen eftersom de upprättade lag och ordning i ett krigshärjat och laglöst samhälle, men stödet var mycket större hos pashtuner än hos de övriga etniska grupperna. Krigsherrarna, varav många kom från etniska minoriteter, gick samman i sitt motstånd mot talibanerna i Norra alliansen samma år och inbördeskriget fortsatte. Islamiska Emiratet Afghanistan fick bara diplomatiskt erkännande av tre stater: Pakistan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.
Fristad för al-Qaida
Al-Qaidanätverkets ledare Usama bin Ladin fick en fristad i talibanernas Afghanistan där al-Qaida kunde ha träningsläger. Talibanerna i Afghanistan är en nationell rörelse och delar inte al-Qaidas idéer om att uppmana världens muslimer till heligt krig mot dem som uppfattas som otrogna. Detta ledde till stundtals frostiga relationer men trots det vägrade talibanerna vid ett flertal tillfällen att utlämna bin-Ladin och andra al-Qaidamedlemmar efter terrordåd som al-Qaida bar skulden till.
Efter terrordåden mot USA 11 september 2001 begärde USA att talibanstyret skulle utlämna bin Ladin och andra al-Qaidamedlemmar. Talibanerna fördömde attentaten men krävde ”övertygande bevisning” av USA för att agera mot bin Ladin och menade att det endast kunde vara tal om att ställa honom inför rätta i en afghansk domstol. Bushadministrationen vägrade förhandla om sitt ultimatum. Den 7 oktober 2001 invaderade USA med allierade Afghanistan i samarbete med Norra alliansens krigsherrar och talibanerna drevs från makten.
Under de första åren efter invasionen var talibanrörelsen försvagad. Men så småningom växte den sig stark igen och kunde ta över delar av Afghanistan. I augusti 2021 tågade talibanerna åter in i Kabul och tog makten över landet för andra gången.
Idéer och praxis
Talibanerna har delvis ändrat sin praxis sedan 1990-talet och den påminner i större utsträckning än tidigare om den arabiska världens politiska islam – en mer modern islamistisk rörelse. Förbuden mot tv och internet är borta. Talibanerna har tvärtom varit skickliga på att använda internet och sociala medier i sin kommunikation.
Enligt islam är utbildning obligatoriskt för alla. Officiellt tillåter talibanerna såväl sekulär undervisning som att flickor går i skola, dock med förbehållet att det ska ske inom ramarna för ”sharia och afghanska traditioner”.
När förbudet mot flickor i skolan från årskurs sju kom direkt efter maktövertagandet i augusti 2021, och mot flickor och kvinnor inom högre studier året efter, så skedde det för att deras ”säkerhet inte gick att garantera”, vilket av många bara uppfattas som ett sätt för talibanerna att rättfärdiga något som alla vet strider mot islam.
Talibanerna är ingen enhetlig rörelse. Det kan finnas stora skillnader mellan det politiska ledarskapet, lokala ledare och fotsoldater i synen på vad som är en riktig tolkning av islam.
Det finns också stora spänningar och flera maktsfärer inom rörelsen. Den kanske mest kända fraktionen är Haqqani-nätverket, som anses ha haft mycket starka band till den pakistanska militära underrättelsetjänsten ISI.
Haqqani-nätverket har anklagats för att ligga bakom några av de mest spektakulära och blodiga terrorattentat som utförts i talibanernas namn. Dess ledare Serajuddin Haqqani ingår i talibanernas regering sedan de åter tog makten 2021. Paradoxalt nog har Serajuddin Haqqani varit en av dem som mest kraftfullt argumenterat för flickors rätt att studera i polemik mot emiren Hibatullah Akhundzada.
Domineras av pashtuner
Ledarskapet inom talibanerna domineras av pashtuner från Kandahar och det vanligaste rekryteringsunderlaget är den pashtunska folkgruppen, men där finns andra grupper och även inom ledningen är andra grupper representerade. Under åren före maktövertagandet ökade rekryteringen bland andra etniska grupper som till exempel tadzjiker, uzbeker och turkmener.
Den afghanska talibanrörelsen är en nationell rörelse med fokus på att bygga en islamisk stat i Afghanistan. Den skiljer sig därmed från den internationella jihadiströrelsen som inte erkänner några gränser och vill upprätta ett globalt islamiskt kalifat.