”Jag brukar leka med honom ibland”, säger Jowoad som är storebror till Abdul  som har både cerebral pares och klumpfot. Foto: Kajsa Waaghals

Fler fall med CP och klumpfot i Takhar

TEMA DE MEST UTSATTA | Andelen barn som föds med cerebral pares, CP, har ökat dramatiskt i provinsen Takhar i norra Afghanistan. Det kommer även in rapporter om fler barn födda med så kallad klumpfot. Det är ännu oklart varför fallen ökar.

Förra året, 2019, hade en av 500 nyfödda cerebral pares. Omsatt till konkreta siffror betyder det att det föddes 960 barn med cerebral pares i Takhar. Enligt global statistik ligger snittet annars på ett nyfött barn på tusen.

– Vi behöver mer forskning och diskuterar med ansvariga i regeringen vad som kan göras. Kanske är det en miljö- eller näringsfråga, alltså för lite mat, eller kanske är det att föräldrar numera vågar komma med sitt barn och be om hjälp, säger Ismat Abdullah, medicinskt ansvarig i Takhar för SAKs program för människor med funktionsnedsättningar.

Ytterligare en orsak som kan bidra till de ökande siffrorna kan vara att  kunskapen höjts. SAK har fyra gånger per år en  utbildning för sjukvårdspersonal och annan personal som jobbar ute på fältet.

– Det betyder två saker, menar Ismat Abdullah, först och främst att kvaliteten på vården går upp, men också att vi blir bättre på att upptäcka fall av CP och klumpfot. Vi ser också att människor från andra regioner söker sig till oss.

I provinsens största stad Taloqan arbetar Suhaila Karisada som är ansvarig för cerebral pares- respektive klumpfotsfallen som behandlas på hemmaplan, där barnen bor. Hon har bland annat hand om en liten pojke på tre år som heter Abdul Ali. Han har både cerebral pares och klumpfot.

– Hans föräldrar kom till SAKs ortopediska center för att se om något gick att göra, men sedan kom de aldrig tillbaka, kanske trodde de att det skulle kosta pengar och det blev för sent för att till exempel sätta in stödprotes för benen.

I en uppsökande verksamhet i staden kom SAKs team i kontakt igen med Abdul och hans familj. Så här långt har familjen deltagit två månader i ett utvecklingsprogram för att försöka förbättra Abduls villkor.

Abduls storebror Jowoad är tio år och han hjälper till ibland, men leker annars mest med Abdul.

– Jag vill att han ska ha det bra. Men det är mest min storasyster som tar hand om honom, säger Jowoad.

Text:
KAJSA WAAGHALS
SAKs tidigare kommunikationsrådgivare i Kabul

Läs också:

Personer med funktionsnedsättningar berövas sina mänskliga rättigheter

Teckenspråk och lego öppnar nya världar

Maliha, skräddare: Jag klarar mig själv nu

Shabana förlorade ena benet i en granatattack

Ruholla fick chans att börja nytt liv