Hon får skjuts till lärarhögskolan varje dag
20-åriga Farzana studerar vid lärarhögskolan i Farkhar, Afghanistan. Något som för inte så länge sedan hade varit otänkbart. Det hade fortfarande varit omöjligt om inte 15-årige lillebrodern Abdul Majid skjutsade henne till lärarhögskolan varje dag.
Scroll down for an English version
Varje dag står Abdul Majid utanför sin systers lärarhögskola i Farkhar med sin motorcykel. Han väntar på Farzana som snart ska komma ut och få skjuts hem. Utan den motorcykeln hade Farzana inte kunnat studera till lärare. Familjen bor en timme med bil bort från skolan, i byn Nahre Ab, som ligger i en dal i Farkhardistriktet i Takharprovinsen i nordöstra Afghanistan, och det är alldeles för långt att gå. Motorcykeln har de köpt själva men de får stöd genom SAK för att ha råd med bensin.
Två timmar för förändring – varje dag
Abdul Majid lägger ungefär två timmar varje dag på att hämta och lämna Farzana. Han är 15 år och går i nionde klass. På grund av körningen hinner han inte i tid till första lektionen. Han har gjort en överenskommelse med sin klassföreståndare att det är okej att han missar 30 minuter på morgonen, och det tycker han att det är värt.
– För att det ska ske en förändring måste man börja med sig själv och sin familj. Om min syster får utbildning kommer det att gynna hela byn och i slutänden hela landet, säger Abdul Majid.
Från lärarhögskolan till lärarjobbet
På väg hem är det bråttom. Farzana måste hinna i tid till sitt extrajobb. Vid sidan av sin lärarutbildning undervisar hon också på SAKs skola i byn där hon och Abdul Majid bor.
Afghanistan-Nytt har tidigare rapporterat om Farzana, när hon den gången bröt mot traditionerna och som ensam tjej valde att fortsätta gå i skolan. Nästa gång Afghanistan-Nytt träffade henne arbetade hon som den enda kvinnliga läraren i byn.
Viktigt att Farzana undervisar flickor
Trots att hon nu är upptagen med sin egen utbildning fortsätter Farzana att utbilda unga flickor i sin by. Något som är möjligt eftersom Farzanas föräldrar har sagt att hon inte behöver ta lika stort ansvar hemma som hennes jämnåriga tjejkompisar. Hennes mamma tycker att det är viktigare att Farzana fortsätter traditionen att undervisa flickor.
Farzana anser att hon gör framsteg i att motverka felaktiga attityder mot flickors utbildning och hon är stolt över att vara anställd som lärare på skolan. Vilket redan har gett resultat. I dag hoppar nästan inga flickor av skolan när de blir tonåringar utan gör som Farzana, väljer att gå klart.
ZANDRA BERGMAN
Läs tidigare artiklar om Farzana:
Farzana är den enda flickan i sin klass
She gets a ride to teachers college every day
Farzana is attending teachers college in Farkhar, Afghanistan. Something that was unthinkable until not long ago. It would still be impossible had her 15-year-old brother not given her a ride to school every day on a motor bike.
The family lives in the village Nahre Ab, in a valley in Takhar province in northeastern Afghanistan. The college is located an hour away by car, and it’s way too far to walk. Without the motorbike it would have been impossible for Farzana to continue her studies. The family purchased the bike and the Swedish Committee for Afghanistan (SCA) helps them cover their costs for fuel.
Abdul Majid spends around two hours every day to drop Farzana off in the morning and pick her up in the afternoon. He himself is a student in 9th grade and because of the driving he can’t make it on time to the first morning class. He has reached an agreement with his teacher that he can come half an hour late, and he thinks it’s time well invested.
– To create change you must to start with yourself and your family. My sister’s education will benefit the whole village and in the end the whole country, Abdul Majid says.
Studying and teaching
On their way home they have no time to waste. Farzana must be on time for work. In addition to her studies she’s teaching in the SCA-school in their home village.
SCA’s magazine Afghanistan-Nytt has previously written about Farzana, first when she challenged tradition and completed school as the only girl in her village. The next time Afghanistan-Nytt met her she worked as the only female teacher in the village.
Despite being busy with her own education, Farzana wants to continuing working. This is possible because her parents have decided that she doesn’t have to take on as much responsibility at home as girls of her age generally do. Her mother thinks it’s more important that she continues to teach girls.
Farzana’s example has already helped changing attitudes to girls’ education. Today almost no girls in the village drop out of school when they reach puberty.