Fler missar utbildning när farorna ökar
TEMA SKOLOR I SKOTTLINJEN | Allt fler attacker mot skolor bidrog förra året till att antalet barn som inte går i skolan ökade för första gången sedan 2002. Den bristande säkerheten är en av de största utmaningarna för utbildningen.
Om en granatattack skadar skolan eller om lokala rebellgrupper hotar så tar bland lärare och lokala byrådet beslutet att stänga skolan tills konflikten lugnat ned sig, men sedan fortsätter undervisningen med full fart igen.
– Men det är klart att det påverkar eleverna och deras inlärning. Det här är också en av de största utmaningarna för de skolor och byklasser vi driver, säger Abdul Baqi Yunasi, som är tf utbildningschef för SAK i Afghanistan.
Men vad händer med läroplaner och uppsatta mål om det kan bli flera veckor per år utan närvaro i skolan? Abdul Baqi Yunasi lyser upp trots ämnets allvar.
– Våra lärare och barnens föräldrar är fantastiska, i andra
länder skulle kanske lärarna säga upp sig på grund av säkerhetsläget och föräldrarna skulle mena att barnen behövs hemma för att hjälpa till med försörjningen, men här … När skolan öppnar igen lägger lärarna in extra timmar efter ordinarie schema, de arbetar frivilligt utan lön och föräldrarna peppar barnen så att de ska orka med de långa dagarna.
Abdul Baqi Yunasi trycker dock på att situationen för utbildning och lärande är mycket svår i landet. Att lärare går in med gratis arbetstid är inget som är hållbart i längden eller egentligen löser något. Läget är dessutom komplicerat också på så många andra sätt än ”bara” ett pågående lågintensivt inbördeskrig.
– Det är flera faktorer som påverkar; extrem fattigdom, den konservativa kulturen i vissa områden långt ute på landsbygden,motsättningar mellan olika etniska grupper, ja, listan kan göras lång.
Negativ spiral
Sammantaget med de väpnade konflikterna i landet blir det en negativ spiral som gör att det dagliga arbetet för att utveckla villkoren för lärande och utbildning blir väldigt tungt.
Enligt en FN-rapport från tidigare i år har antalet afghanska barn som står utan skola ökat för första gången på 16 år och flickor är särskilt drabbade. Med stor säkerhet spelar den komplexa situationen som Abdul Baqi Yunasi beskriver en roll i detta. Våld och hot om attacker eller angrepp mot skolor leder till att pojkar och flickor fråntas sin rätt till utbildning och att elever och lärare utsätts för fara. Våld underminerar de framsteg som gjorts inom jämställdhet och utbildning och motverkar en hållbar och fredlig utveckling.
Barn som inte går i skolan löper större risk för barnäktenskap, barnarbete, rekrytering av militanta eller kriminella grupper och våld, inklusive sexuellt våld.
Krigandet i sig är inte bara ett överhängande hot utan försätter också ofta
skolor i konfliktzoner i akuta problem. Plötsligt kan det uppstå regelrätta strider utanför skolbyggnaden eller så kommer det militanta grupper som tar över ett helt område och hävdar att samhällena därmed står under deras styre.
Abdul Baqi Yunasi berättar om ett exempel från byn Mamadosat ute på landsbygden i provinsen Tahar, där talibanerna tidigare i år invaderade och insåg att här bedrevs undervisning för flickor.
I Mamadosat finns nämligen en så kallad byklass som SAK står bakom. Byklasserna kallas på engelska för CBE, där förkortningen står för community based education. Det betyder att det hålls undervisning trots att det sällan finns någon byggnad eller särskild lokal där lärare och elever kan hålla till.
Undervisningen sker med andra ord ofta utomhus, till exempel under ett stort träd eller bara med en uppspänd tältduk som skydd för väder och vind. Lärarna är oftast från regionen själva och har efter utbildningen från SAK återvänt för att starta undervisning i byar och samhällen där ingen skola finns. Dessa klasser blir fröet för att kunna gå vidare och kanske på sikt få till en utökad skolverksamhet.
Populär skola
Byklassen i Mamadosat var mycket populär eftersom den var riktad till flickor.
Den bestod av mer än 60 elever och det fanns ett par lärare på plats när talibanerna kom.
– Talibanerna ville omedelbart stoppa undervisningen. Men det lokala byrådet
och de religiösa ledarna protesterade direkt, de började diskutera intensivt med talibanerna och det hela kom att sluta tvärtom. När diskussionerna var över krävde nu i stället talibanerna att byborna skulle bygga ett riktigt skolhus eller åtminstone en mur runt undervisningsplatsen – allt för att skydda flickorna om det skulle bli skottlossning eller annat, berättar Abdul Baqi Yunasi.
Abdul Baqi Yunasi menar att det här var möjligt just genom SAKs arbetssätt; att tillsammans med den lokala befolkningen utgå från deras behov, att förankra och skräddarsy lösningar som passar just dem. Till exempel så rekryterar SAK lärare i nära samarbete med lokala beslutsfattare.
Hur gick det då med de 62 flickorna och deras skolklass?
– Det fanns inte resurser nog att snabbt få upp en byggnad, men byn gick samman och nu står det en sorts ”skolmur” på plats och alla flickorna får även fortsatt sin undervisning, berättar Abdul Baqi Yunasi.
SAK arbetar med att erbjuda skolgång för barn och ungdomar på flera sätt. En del är att bygga skolor och se till att skolorna har material som läroböcker, papper, pennor och liknande. En annan viktig del är att utbilda lärare och att sedan hjälpa till att rekrytera rätt lärare till rätt ställe, och dessutom står SAK för deras löner när de väl är på plats. Lärarna tränas också i att hantera
konfliktsituationer.
Kajsa Waaghals
SAKs kommunikationsrådgivare i Kabul
Läs mer:
Utbildning en måltavla för talibaner och IS
Skolan ligger nära stridslinjen