Hemundervisning ger utsatta barn framtidshopp

Atiqa är bara fem år men har redan fått hemundervisning i ett år. Hon bor i byn Merza Khel i provinsen Nangarhar.

– Jag tycker jättemycket om att studera. Jag älskar att lära mig braille (punktskrift), säger hon.

Hon har lärt sig mycket under det första året, som att skriva bokstäver och siffror.

– Mina två äldre bröder fick också sin grundutbildning genom SAKs hemundervisning. Nu går de i fjärde klass i en av de statliga skolorna. Jag vill följa i deras fotspår och också fortsätta i den vanliga skolan. Jag vill bli läkare för att kunna hjälpa barn med funktionsnedsättningar, berättar Atiqa.

Statlig skola efter förberedande undervisning

Mohammad Ibrahim Quraishi är en av de bröderna. Han kunde börja i en statlig skola efter att ha avslutat grundutbildningen i SAKs förberedande undervisning i hemmet. Mohammad är nu den bästa eleven i sin klass.

– Jag var väldigt orolig för min framtid när jag var liten. Jag var rädd att jag skulle få leva ett liv isolerad, exkluderad från samhället. Men hemundervisningen förändrade mitt liv. Jag hoppas kunna tjäna mitt land, lika bra som andra.

Förändrar attityder

Atiqas lärare Sher Shah, som också undervisade hennes bröder, berättar att de arbetar med att förändra attityderna mot personer med funktionsnedsättningar.

– I början av vårt arbete oroar sig barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar inför framtiden. föräldrarna trodde att barnen kommer att vara beroende av andra människor resten av livet. Vi gör dem medvetna om att en funktionsnedsättning inte behöver vara ett hinder för en bra framtid.

– Jag känner stolthet över att arbeta med barn med funktionsnedsättningar. De här barnen är mycket intelligenta och de lär sig snabbt. Jag är säker på att de kommer att få en fin framtid, säger Sher Shah.

Specialläraren Zainab Zahid arbetar i byn Pengania i provinsen Takhar. Situationen för barn med funktionsnedsättningar var tidigare mycket dålig. De kunde inte läsa eller skriva, inte kommunicera och inte sköta sin hygien ordentligt.

– Mina studenter har utvecklats väldigt mycket när det handlar om att läsa, skriva och teckna. De är ivriga att lära sig på lektionerna, och deras hygien har förbättrats betydligt, berättar Zainab.

Hon förbereder individuella planer för varje barn och undervisar dem i bland annat teckenspråk, talterapi och teckning.

Souria Bek, 12 år, är en av dem i byn Pengania som får hemundervisning. Hon har en hörselnedsättning.

– Jag känner mig hoppfull inför att kunna fortsätta studierna hemma och sedan börja på en vanlig skola. Jag vill gå på universitet och utbilda mig till lärare, berättar hon.

Hopp i stället för skepticism

I början var det många sociala hinder för att inleda hemundervisningen i provinsen. En del föräldrar var skeptiska till att barnen skulle kunna lära sig något och var ovilliga att välkomna lärarna i sina hem. Men efter några år har attityderna förändrats. Föräldrarna har sett resultaten och började känna hopp. Sourias pappa Azizbek var en av de skeptiska.

– Jag trodde inte att jag skulle se någon förändring, men nu tror jag att mina barn kan få en bra framtid. Jag ser att Souria kan skriva och läsa några meningar, och hon tar hand om sin hygien. Hon kan också kommunicera med oss i familjen, säger Azizbek.

ZABIHULLAH SHINWARI
SAYED QUDRATULLAH ATTAYE