Cricket och sjukvård i flyktinglägret

Tusentals tält i flyktingläger

När vi närmar oss gränsen ser vi det plötsligt – lägret med tusentals tält som brer ut sig över ett stort dammigt fält inramat av karga bergskullar. Afghaner som varit flyktingar i Pakistan men nu förvisats tillbaka till Afghanistan står och köar för att registrera sig. Jag ser kvinnor som släpar på vattendunkar och tvättkläder, smutsiga barn som med jutesäckar på ryggen plockar skräp för att ha något att kunna göra upp eld med till matlagning och värme. En samling män lastar möbler och bylten på en redan överfull lastbil – ytterligare några familjer ska nu bege sig mot sina gamla hemtrakter i Afghanistan

SAK på plats

SAK har funnits på plats sedan dag två med sjukvård och sanitetsinsatser. När jag går in på vår klinik blir jag imponerad. Medicinskåpen är välfyllda och kliniken är utrustad med allt som kan tänkas behövas. Personalen jobbar i skift för att kunna hålla öppet dygnet runt. De senaste tre dygnen har barnmorskorna hjälpt sex barn att komma till världen. Andra kvinnor har inte haft samma tur och fött redan vid gränsen, får jag höra.

Dagen innan jag kom till lägret hade vår personal dragit ihop till en cricketmatch. Det råder en känsla av stolthet bland personalen, de ser direkt vilken betydelse deras insats har. Utanför kliniken möts jag av barn som springer omkring och leker, och hör några av dem prata det pakistanska språket urdu. För flera som nu tvingats korsa gränsen till Afghanistan är det första gången de är i landet. Deras familjer har sedan generationer etablerat sig i Pakistan, drivit småföretag, investerat i hus, skickat både döttrar och söner till skolan. För andra var det inte allt för länge sedan de korsade gränsen åt andra hållet, efter talibanövertagandet.

Utvisade till ett land drabbat av fattigdom

Gemensamt för de båda grupperna är att de nu är tillbaka i ett land hårt drabbat av fattigdom. Jag möter en ung man med en familj på åtta personer som berättar att de inte kan ta sig tillbaka till sin hemprovins. Den lilla bit mark som släkten äger kommer inte att räcka till alla.

Oavsett vilken provins de återvändande väljer så lär det belasta de redan ansträngda lokalsamhällena. Jobben är få, marken räcker inte till och samhällsservicen går redan på knäna. Sten läggs på börda med risk för konflikt och osämja. Därför är det viktigt att aktörer, precis som SAK, agerar såväl i den omedelbara akuta situationen i flyktinglägren som långsiktigt när det gäller att stötta de mottagande lokalsamhällena.

Andreas Stefansson

SAKs generalsekreterare