Analys: Religiösa utbildningar en möjlighet som bör breddas
När ordinarie utbildning är stängd för äldre flickor kan madrassas vara en möjlighet till viss modern utbildning, samtidigt som de inte kan ersätta den.

Det finns uppskattningsvis omkring 30 000 madrassas, religiösa skolor, i Afghanistan. Det finns flera skäl att uppmärksamma dem, inte minst för att de erbjuder en möjlighet även för äldre flickor att utbildas och ha en plats att gå till när den ordinarie skolan stänger portarna för dem efter årskurs sex.
Madrassas kan inte ersätta en ordinarie skolutbildning, de ger till exempel inte behörighet till högre utbildning. Men de är kanaler för utbildning som behöver hållas öppna och breddas, utan att ge avkall på kravet att ordinarie skolutbildning öppnas för äldre flickor.
Utbildningen vid madrassas i Afghanistan har ökat under fyra huvudsakliga faser. Den första följde efter den sovjetiska invasionen 1979, då krig och massflykt till Iran och Pakistan bidrog till en snabb expansion av privata madrassas. Den andra sammanföll med talibanernas framväxt från 1994 och deras första period vid makten 1996–2001, då madrassas fortsatte att växa och knöts närmare makten.
Den tredje fasen ägde rum under Islamiska republiken 2001–2021. Antalet privata madrassas fortsatte att växa, samtidigt som staten byggde ut sina egna religiösa utbildningar och försökte öka registreringen och tillsynen över sektorn. Men statens kontroll omfattade främst statens egna madrassas. År 2021 hade Afghanistan ett stort och varierat nätverk av madrassas, varav de flesta var privata och verkade utan formellt erkännande. Ingen afghansk regering har någonsin lyckats få de privata under statlig kontroll. Den fjärde fasen började efter talibanernas återkomst till makten i augusti 2021.
Till skillnad från tidigare regeringar kommer talibanerna själva från privata madrassas. Därifrån kommer deras första medlemmar, soldater och befälhavare, och det är fortfarande en plats där de rekryterar. Deras anspråk på religiös auktoritet vilar på själva madrassan.
Det de vill uppnå inom sektorn är därför något mycket större. Målet är inte att reglera privata madrassas i marginalen, utan att införliva madrassa-sektorn i statens institutioner.
Privata sektorn splittrad
Men den privata sektorn är stor och splittrad. Madrassas skiljer sig åt vad gäller storlek, läroplan, finansiering, ledarskap och ställning i lokalsamhället. Det finns inte en enkel modell att lagstifta för. Inte heller innebär en gemensam religiös bakgrund att man accepterar statlig kontroll. Privata madrassas växte fram som självständiga institutioner och många har all anledning att vilja förbli det.
Det statliga systemet består i praktiken av två statliga läroplansspår.
Det första består av de läroplaner som ärvts från republiken och som talibanerna behållit för statliga madrassas. Dessa fortsätter vara öppna även för äldre flickor. Läroplanerna kombinerar religiös utbildning med ett betydande inslag av allmänbildande ämnen, som engelska, naturvetenskap, datorkunskap och samhällskunskap, tillsammans med modern skolmatematik.
Det andra infördes efter talibanernas återkomst till makten genom ett formellt antagande av en läroplan med rötter i den privata madrassa-traditionen. Det icke-religiösa inslaget är mindre och ger främst utrymme åt språk, handskrift och matematik, medan de flesta moderna allmänbildande ämnena är uteslutna. De madrassas som lyder under denna läroplan är inte öppna för flickor.
Parallellt med dessa två statliga spår finns fortsatt den betydligt större privata madrassa-sektorn. Privata madrassas är i stor utsträckning självständiga, och läroplanen bestäms av den enskilda lärde eller ägaren till madrassan. De fortsätter vara den minst standardiserade delen av sektorn.
Det finns ingen etablerad gemensam syn inom sektorn på om engelska, naturvetenskap, datorkunskap eller samhällskunskap ska ingå, på vilken nivå de ska undervisas eller hur mycket tid som ska avsättas för dem. Vissa privata madrassas undervisar i sådana ämnen parallellt med den religiösa läroplanen, i vissa fall i betydande omfattning; andra undervisar i få eller inga sådana ämnen.
Moderna ämnen normen
Den centrala slutsatsen av en analys av läroplanerna är att undervisning i moderna ämnen är normen i Afghanistans madrassas, inte undantaget. De flesta madrassas som dokumenterats – offentliga och privata, för pojkar och flickor, i flera provinser – undervisar i ett eller flera moderna ämnen parallellt med den fullständiga religiösa läroplanen. Det handlar bland annat om engelska, datorkunskap, naturvetenskapliga ämnen, geografi, samhällskunskap, psykologi, idrott, matematik och geometri.
Det finns tre huvudsakliga skäl till att betydelsen av madrassas ökar i dag, för det internationella samfundets möjlighet till engagemang.
- Flickors utbildning: När högstadie- och gymnasieskolor samt universitet är stängda för flickor är madrassan en av de platser där de fortfarande kan studera. Detta gör inte madrassan till ett alternativ till skolan. Men där flickor redan studerar bör denna utbildning stödjas och byggas ut, samtidigt som kravet på att återöppna skolor och universitet måste drivas lika hårt som tidigare. Att stödja det som finns är inte detsamma som att acceptera det i stället för det som har stängts.
- Religiös auktoritet: Talibanerna har sina rötter i madrassan, och den auktoritet de gör anspråk på är religiös. Att arbeta genom de personer de lyssnar på – religiösa lärda och de institutioner som har format dem – är inte den enda vägen, men det är den väg som består även när politiken förändras. Oavsett vad som i övrigt är talibanernas drivkrafter måste ett beslut kunna motiveras religiöst för att de ska kunna genomföra det.
- Årtionden av marginalisering: Madrassan och dess studenter och utexaminerade hölls utanför samhällslivet i årtionden, av afghanska regeringar och deras internationella samarbetspartners. Det innebar inte att religiösa aktörer försvann; de koncentrerades till denna sektor. När talibanerna tog över 2021 fanns det ingen tillräckligt stark religiös auktoritet för att bemöta dem. Så är det fortfarande i dag, och därför är det värt att skydda den mångfald som finns kvar inom sektorn.
Sammanfattning av SAKs kommande policy brief och rapport om madrassas, sammanställd av Eva Kellström Froste