”Våra döttrar är som fåglar utan vingar”

”Som psykolog kan jag säga att förbudet mot flickors utbildning inte bara handlar om att neka dem kunskap; det har också gjort många unga flickor djupt deprimerade. De känner sig isolerade, utan hopp, och rädda för vad framtiden har att erbjuda. I stället för att drömma om skolan och framtida möjligheter lever de med ständig oro och sorg, osäkra på om deras liv någonsin kommer att förändras. Varje dag utan utbildning förstärker känslan av förlust, och rädslan för att bli fast i ett liv utan valmöjligheter växer sig starkare. De flesta av mina klienter säger att klassrummet inte bara var en plats för lärande utan också en källa till glädje, vänskap och hopp, men att detta nu har ersatts av tystnad och ovisshet.”

♀ Rezwana Rahimi, psykolog, Balkh

”Förbudet mot flickors utbildning är en tragedi för vår nation. Det är värre än något vår värsta fiende hade kunnat göra mot oss. Om en man utbildar sig är det en person. Om en kvinna utbildar sig är det en person plus det antal barn hon har. En utbildad kvinna kan förändra väldigt mycket.”

♂ Adel, 71, arkitekt, Kabul

”Jag är väldigt glad över att jag kan gå i skolan, studera och träffa mina klasskamrater och vänner. Men när jag tänker på att jag nästa år kommer att gå i årskurs 6, den sista årskursen jag får gå, blir jag väldigt ledsen. Jag hoppas att situationen förändras så att jag kan fortsätta min utbildning. Om den inte gör det kanske jag måste börja på en madrasa (religiös skola), men jag är fortfarande besviken eftersom den inte skulle ge mig det examensbevis jag behöver för att fortsätta med högre utbildning.”

♀ Wesal, 10, årskurs 5, Kabul

”Förbudet mot flickors utbildning är en av de mest oroande frågorna i vårt samhälle just nu. Jag är övertygad om att förbudet kan vara en av de främsta orsakerna bakom de politiska kriserna och ekonomiska utmaningarna.  Min egen familj har påverkats av förbudet mot flickors utbildning, liksom många andra familjer runt om i landet. Min yngre syster fick inte börja på universitet efter att ha avslutat gymnasiet, trots att hon är en talangfull och ambitiös ung kvinna. Som man och bror känner jag mig djupt illa till mods och ledsen över det som händer med min systers utbildningsdrömmar. Jag känner också skuld över att jag inte har kunnat åstadkomma någon positiv förändring.”

♂ Rafiullah, Uruzgan

”För fem år sedan studerade jag och drömde om min framtid. Jag hade redan bestämt vad jag ville studera på universitetet. Sedan förändrades plötsligt allt. Förbudet tog ifrån mig möjligheten att fortsätta min utbildning och gjorde min framtid oviss. Nu studerar jag gymnasiekurser på nätet. Jag hoppas fortfarande att jag en dag ska kunna fortsätta min utbildning och bygga den framtid jag drömde om, men de drömmar som togs ifrån mig kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.”

♀ Drukhshan, 16, Kabul

”Jag är inte särskilt intresserad av flickors utbildning. Det är inte ekonomiskt möjligt för fattiga människor som oss att skicka våra flickor till skolan. Det skulle vara mycket svårt att låta dem få en utbildning.”

♂ Shams ul Rahman, 27, arbetslös, Kunduz

”Det är plågsamt att se att afghanska kvinnor under de senaste fem åren har förlorat rättigheter som kvinnor över hela världen åtnjuter som grundläggande och nödvändiga rättigheter. Begränsningarna har tagit bort möjligheterna från en flicka, vars enda sätt att klara livets svårigheter var genom utbildning, och från en student som ville bli läkare eller ingenjör i sin by efter avslutade studier. Och för mig, som bara hade en termin kvar för att slutföra min masterutbildning. I slutändan gör begränsningarna alla de insatser meningslösa som ett samhälle lagt ner miljontals dollar på, för utbildning, arbete och kompetensutveckling för afghanska kvinnor som påverkats av kriget. Det betyder att halva min stad och mitt land har blivit förlamat.”

♀ Horeya, 27, konstnär, Herat

”Våra döttrar är nu som fåglar utan vingar – de vill flyga men kan inte!”

♀ Sharifa, 65, Kandahar

”Förbudet, som saknar islamisk grund, har haft stor påverkan på mitt liv. Om det inte hade införts skulle jag vid det här laget ha gått ut årskurs 12 och fortsatt min utbildning inom det område jag själv valt. I stället har jag berövats min rätt till utbildning. Det gör mig väldigt ledsen och modfälld. Det är svårt när man inte kan fatta beslut om sin egen framtid och leva det liv man hade planerat för sig själv. Afghanska flickor bör få möjlighet att fortsätta sin utbildning och studera vidare så att de kan uppnå sina mål och bidra till samhället.”

♀ Laiba, 18 år, Ghazni

”Förbudet har påverkat inte bara mig utan också många av mina klasskamrater och vänner. Efter att ha avslutat årskurs 12 hoppades jag kunna studera inom hälsoområdet och hjälpa till att försörja min familj. Nu känns den drömmen långt borta. Det har påverkat mig djupt. Jag känner mig ofta isolerad. Jag studerar hemma tillsammans med andra flickor i min familj och vi lyssnar på utbildningsprogram på radion, men det är inte samma sak som att gå i skolan. Tillgång till utbildning måste säkerställas så snart som möjligt. Tiden fortsätter att gå, men min utbildning har stannat upp. I min ålder borde jag studera på universitetet. Det gör mig orolig för min framtid och för de möjligheter jag har gått miste om.”

♀ Sher-bano, 21 år, Ghazni

”Jag ser detta som en generationsförlust för Afghanistan. Vi är nu inne på det femte året av förbudet, och en hel generation afghanska flickor har berövats sin utbildning. Konsekvenserna kommer att bli allt tydligare under de kommande åren. Av det jag har sett och hört från människor omkring mig kämpar många flickor med svår depression, kronisk stress, traumarelaterade symtom, hopplöshet, social isolering, en djup känsla av frustration och en bestående förlust av självkänsla och känsla av mening, eftersom de nekas utbildning och möjligheten att forma sin egen framtid. Det gör verkligen ont att se detta hända samtidigt som jag känner mig maktlös att förändra det. Jag känner att jag står i skuld till dem eftersom de förtjänar utbildning och grundläggande mänskliga rättigheter, men jag kan inte göra tillräckligt för att hjälpa dem. Jag hoppas verkligen att varje kvinna och flicka i Afghanistan en dag ska få möjlighet att lära sig, studera, arbeta och bygga den framtid hon vill ha för sig själv och för landet. Jag hoppas att den dagen kommer förr snarare än senare.”

♂ Jamshid, Kabul

”Förbudet mot flickors utbildning är som en tsunami – det kommer att förstöra kommande generationer!”

♀ Malalai, Kandahar

”Utbildning är en rättighet för alla. Både pojkar och flickor bör studera, eftersom utbildning formar en människas personlighet, tankar och sätt att leva. Det har gått fem år sedan talibanerna förbjöd flickor att utbilda sig. Samhället kommer att sakna kvinnliga läkare, och så småningom kommer det inte längre att finnas utbildade mödrar. Min syster gick i årskurs 6. Hon ville bli läkare. Hon studerade hårt. Hon hade drömmar. Vi arbetade alltid tillsammans. Efter att skolorna stängdes blev hon deprimerad. Med tiden förlorade hon allt hopp. Nu tänker hon inte ens på utbildning längre. Hon vill lämna landet för ett bättre liv. Det gör verkligen ont i mig. Jag kan inte göra någonting för min syster och alla flickor. De befinner sig alla i en svår situation. De kan varken studera eller arbeta. De kan inte gå någonstans som de vill. Kort sagt har de förbjudits att leva ett normalt liv.”

♂ Basir, Kabul

”Som människor bör flickor ha samma rättigheter som pojkar. Dagens flickor är morgondagens mödrar. Att regeringen har förbjudit flickor att få tillgång till utbildning är mycket sorgligt och oacceptabelt. Om dagens flickor inte får utbildning innebär det att morgondagens mödrar kommer in i samhället utan utbildning. En outbildad mamma kan inte på ett bra sätt vägleda eller utbilda sina barn så att de kan bidra positivt till samhället. Vi har väntat mycket länge på att utbildningens dörrar ska öppnas igen för flickor. Som far lider jag av denna situation varje dag. I fem år nu har våra barn väntat på att återigen få höra skolornas och universitetens klockor ringa. Denna väntan har blivit outhärdligt lång. Vi uppmanar starkt de nuvarande myndigheterna att göra det till en högsta prioritet att åter öppna utbildningsmöjligheter för flickor. Analfabetism är mörker, och hälften av Afghanistans generation växer upp i detta mörker. Detta förbud driver Afghanistan längre in i mörkret. Utbildning är som en lampa som lyser upp vägen, men i dag har den lampan släckts.”

♂ Yar Mohammad, 43, lantbruksföretagare, Logar

”Jag anser att flickor har samma rätt till utbildning som pojkar. Inom islam uppmuntras både män och kvinnor att söka kunskap, så utbildning ska inte bero på kön. Utbildade flickor kan forma sin egen framtid, bli självständiga och använda sina kunskaper för att bidra till Afghanistans utveckling. Förbudet har påverkat inte bara flickor och deras familjer utan hela samhället. Afghanistan behöver utbildade kvinnor inom många områden, särskilt inom hälso- och sjukvården, där kvinnliga läkare och specialister behövs för att behandla kvinnliga patienter i situationer där de inte kan behandlas av män. Utbildning påverkar också nästa generation eftersom barn tillbringar en stor del av sina tidiga år med sina mödrar, och utbildade mödrar kan ha ett starkt inflytande på sina barns tänkande, utbildning och utveckling. Att se flickor förlora sin utbildning och sina framtida möjligheter gör mig ledsen och orolig för vårt samhälles framtid.”

♂ Emal, Panjshir