”Det akuta nu är att hitta vår nya roll”

Efter att ha arbetat ett kvarts sekel med bistånd och diplomati hade Torbjörn Pettersson tänkt göra något annat, men när han fick frågan om att bli ordförande för SAK kunde han inte tacka nej.

– Förutsättningarna för att få resurser till det arbete som behöver göras är mycket svårare nu – och jag gillar lite uppförsbacke. Men framför allt tackade jag ja för att jag inte kan lämna SAK eller Afghanistan.

Det började redan på 1980-talet. Som många svenskar var Torbjörn Pettersson engagerad mot Sovjets ockupation, utan att veta särskilt mycket om SAK. Han var ungdomspolitiker i Folkpartiet, och blev 1987 inbjuden av SAK att besöka kontoret i Peshawar i Pakistan, på gränsen till Afghanistan. Han frilansade även som journalist och intervjuade afghaner som flytt, personer från motståndsrörelsens politiska partier och SAK-personal.

– Jag lärde mig mycket och blev väldigt fångad av de människor jag träffade och de öden som de drabbats av.

Skrev första policyn

Hemma i Sverige Torbjörn Pettersson in i SAKs styrelse, bland annat skrev han SAKs första policy (idéprogram). När biståndsverksamheten i Afghanistan expanderade väldigt fort blev han 1988 anställd på kontoret i Peshawar, och reste en hel del i Afghanistan.

Han beskriver SAK och Afghanistan som sitt universitet för att det var där grunden lades till hans karriär inom biståndsvärlden och som diplomat.

– Afghanistan är tragiskt, positivt, spännande … Det är ett utvecklingsland som har genomgått flera krig och komplicerade inrikespolitiska situationer. I andra länder där jag arbetat med hög fattigdom och konflikt, som Etiopien, har jag ofta kunnat relatera till Afghanistan och min erfarenhet därifrån.

Torbjörn Pettersson kom tillbaka flera gånger till Afghanistan efter det första jobbet, först som generalsekreterare för SAK och senare som Sveriges ambassadör.

– Det finns så många skeden i SAKs liv. När jag kom in som generalsekreterare hade vi blivit en jättestor implementerande biståndsorganisation och det präglade min tid. Det jag inte visste när jag tackade ja var att jag också skulle bli en väldigt aktiv förespråkare för de civila insatserna. Det fanns en spänning mellan det civila och det militära synsättet på Afghanistan. Det var stundtals en ganska hård debatt.

Spännande och frustrerande

Tiden som generalsekreterare beskriver han som rolig, tiden som ambassadör som både spännande och frustrerande.

– Det var diplomatiskt spännande för att den geopolitiska utvecklingen konkretiserades i Afghanistan. Det fick mycket uppmärksamhet. 26 länder var involverade i återuppbyggnaden.

– Det som blev alltmer frustrerande var att den amerikanska ledningen av insatsen gjorde så många misstag. Man gjorde för lite för kvinnor och rättigheter på ett konstruktivt sätt och man kämpade inte mot korruptionen utan kanske till och med bidrog till den.

Diplomati eller bistånd – en gemensam faktor i Torbjörn Petterssons yrkesliv är att han varit chef, och han brukar få höra att han är ”extremt målorienterad i förändringsarbete”. I en sådan fas befinner sig SAK när han tar över som ordförande. SAKs roll som biståndsaktör förändras, och rollen som policyaktör har stärkts, i en tid där Afghanistan hamnat allt mer i skymundan.

– Det akuta nu är att hitta vår nya roll och att finansiera den, och att råda bot på glömskan kring Afghanistan. Den leder till så mycket fördomsfulla uppfattningar och att man bara negligerar ett helt folk.

Eva Kellström Froste

Redaktör för Afghanistan-nytt