Afghanerna berövas musikens kraft
Att ta bort musiken från människor är att beröva dem glädje, hopp och kärlek. Det är ännu en grymhet som talibanerna infört. Men det finns de som spelar ändå.
I stunder av förtvivlan är musiken räddningen. När Hassib kom till Sverige var han ensam och olycklig. Men när han spelade musik kunde ångesten släppa.
Själv sjunger jag i kör. Jag vet precis hur det känns att bli upplyft och glad av att skapa musik tillsammans, en stunds respit i tider när allt annat i livet är mörker och sorg. Det hjälper en att överleva.
Musik har blivit farlig
Temat för det här numret är musik. Precis som när vi hade kläder som tema blir det som borde kunna vara ett ljust ämne i dagens Afghanistan också mörkt. Skillnaden är att de färgglada figursydda kläderna kan kvinnorna i alla fall bära under ytterplaggen och i sina hem. Men musik har blivit farligt att spela även för sig själv.
De intervjuade i Afghanistan och i exil vittnar alla om hur musiken är glädje, kärlek och hopp. Att ta bort musiken från människorna är att beröva dem allt detta. Det är ännu en grymhet som talibanerna infört, i ett redan plågat land.
Det är smärtsamt att inte få utöva sitt yrke som musiker, och aldrig få se glädjen det skänker publiken. Musikerna ”Raz” och ”Kamel” använder starka ord: Glädjen är krossad. Det kan inte bli värre. Det går inte att sätta ord på hur det känns.
Världsarv bränns på bål
Trots föreställningar bland grupper i Afghanistan att musik är ”haram”, förbjudet enligt islam, så har musiken en stark ställning bland afghaner, alla sorters musik. Det är en omistlig del av den afghanska kulturen som talibanerna nu vill förstöra. Inte bara tysta, utan förstöra. Nationalinstrumentet rubab är världsarvsklassat av Unesco. Det världsarvet bränner talibanerna på bål.
Det hotade världsarvet lever vidare i exil. Afghanska musiker känner ansvaret att föra traditionerna vidare. Tonerna klingar ljudligt över hela världen – men inte i hemlandet.
I hemliga rum, eller på sociala medier, eller på kvinnornas avdelningar på bröllopen, spelas fortfarande musik. Men i offentligheten är den försvunnen. Från att ha varit överallt. Många musiker har lämnat landet. Nationen är tystad. Utåt sett i alla fall.
Ibland kan Raz och hans musikervänner inte låta bli. De spelar ändå, i lokaler där ljudet inte ska höras ut. Det är inte riskfritt men de kan, som sagt, inte låta bli. De är inte ensamma. Kanske är det helt enkelt omöjligt att förbjuda musik helt och hållet.
Eva Kellström Froste
Redaktör för Afghanistan-nytt