”Vi glömmer aldrig stödet från Världens Barn”

Den 4 februari och den 30 maj 1998 skakades nordöstra Afghanistan av två kraftiga jordbävningar. Totalt dödades närmare 8 000 personer och 60 000 blev hemlösa. Hjälparbetet försvårades kraftigt av otillgängligheten i bergsområdena i Takharprovinsen, nära gränsen till Tadzjikistan.

Jordskalven totalförstörde ett 40-tal byar och orsakade stor skada i ytterligare ungefär 100 byar, däribland Gurgan, i Rustaqdistriktet, 175 km från provinshuvudstaden Takhar. 

Afghanistankommittén påpörjade ett återuppbyggnadsarbete efter jordbävningarna. Under hösten 1997 hölls Världens barn-kampanjen för första gången i Sverige. Insamlingen användes bland annat till att bygga 83 skolor i Takhar och grannprovinsen Badakshan. I Takhar byggdes sex nya skolor, varav en i Gurgan.

– Jag hoppas att vi aldrig ska behöva uppleva situationen såsom den var 1998. Läget var det värsta tänkbara då, men vårt folk kommer aldrig att glömma stödet vi fick av Afghanistankommittén. Vi förstår att mycket av hjälpen kom från Afghanistankommitténs medlemmar, givare och svenska medborgare, säger Khairullah Khabir, byäldste i Gurgan, när Afghanistan-nytt återvänder till byn för att följa upp vad som hände efter jordbävningarna.

Takhar var 1997–1998 hårt drabbat av kriget mellan talibanerna och krigsherrarna i Norra Alliansen. Området kring Gurgan och grannbyarna var farligt och många civila dödades.

Eftersom antalet skolor var få var den stora majoriteten av befolkningen i området analfabeter. Afghanistankommitténs stöd var därför välkommet och lindrade inte bara i nöden, enligt Khairullah Khabir.

Pengarna från Världens barn gick till en långsiktigt hållbar utveckling, menar byäldsten. I dag är den stora majoriteten av byns 30–40-åringar utbildade och bidrar till både utveckling och ekonomisk tillväxt i hela området. Mycket tack vare skolan som Afghanistankommittén byggde.

– Jag var fem år gammal när skolan byggdes. Innan skolan kom till var ingen av byns kvinnor utbildade. Nu arbetar jag och fyra av mina klasskamrater här och femton andra klasskamrater läser på universitetet.

Många kvinnor som tagit studenten från den här skolan arbetar i dag och bidrar ekonomiskt till sina familjer. De är också bättre rustade att ta hand om sina barn.

–  Just nu har vi 500 flickor i skolan och de kommande åren kommer vår by att vara full av utbildade kvinnor, säger Feroza Joyenda, som var en av Gurganskolans första elever.

Även skolans rektor är tidigare elev på skolan.

– Jag läste på Gurganskolan och när jag tagit studenten blev jag rektor. Hittills har 44 elever som gått i skolan här läst vidare. Flera av dem läser på universitet medan några arbetar på universitetet i Kabul och i regeringen hos presidenten, på utbildningsdepartementet och på departementet för religionsfrågor. Ungefär 40 procent av byns invånare har i dag gått eller går i skolan, säger Mohammad Allam, rektor på Gurganskolan.

I och kring byn Gurgan lever cirka 13 000 personer i dag. Flera bybor beskriver hur skolan, som började byggas 1998 och stod färdig två år senare, varit ett mycket viktigt bidrag till byn och dess invånare.

En utmaning framöver är att antalet elever mer än fördubblats. Det beror bland annat på befolkningsökning, men också på att skolan sedan några år tillbaka utökat verksamheten till högstadiet och gymnasiet. Den byggdes för 400 elever men antalet elever är i dag 1 060.

TEXT / FOTO: Sayed Quadratullah Attayei.
ÖVERSÄTTNING: Erik Halkjaer.