”Vi är en bro mellan folket och regeringen”

Nasir beskriver insikten om att han ville bli journalist som en kärlek som plötsligt drabbade honom.

– Jag kom på att journalister kan fungera som en bro mellan folket, regeringen och samhället, säger han.

Nasir har arbetat som journalist i åtta år. Han arbetar med radio och har tidigare arbetat både på tv och tidningar.

Om talibanerna är missnöjda med en publicering kallas journalisten till ett möte, berättar Nasir. Men trots det rapporterar han och hans kolleger fortfarande om känsliga frågor som mänskliga rättigheter och flickors och kvinnors rättigheter, och om de förbud och restriktioner som drabbar kvinnor och flickor. Men det gäller att göra det på rätt sätt.

Involvera talibanerna

– Det gäller att involvera talibanerna och ge dem chans att ge sin syn på saken. Vi försöker att inte försätta oss själva i en riskabel situation. Om de inte svarar när vi söker dem för en kommentar kan det hända att de hör av sig till oss efter publiceringen, men då förklarar vi att vi försökt få en kommentar från dem, säger Nasir.

Han berättar också att de är noga med att det ska vara tydligt att det är intervjuade personer som refereras, inte journalistens egna åsikter.

Samtidigt som han beskriver en verklighet där vissa ämnen inte går att bevaka längre som förr, som kultur och speciellt musik, och väpnade attacker där de bara får använda officiella källor, finns det andra situationer där journalisterna argumenterar med talibanerna.

– När vi träffar talibanerna på pressträffar säger de till oss att vi inte ska fråga om negativa ämnen. Då svarar vi att om ni kräver av oss att skriva positivt borde ni också låta oss rapportera om regeringens svaga punkter, berättar Nasir.

– Alla medier försöker bygga upp förtroende och samarbete med talibanerna, för att också kunna skriva om de negativa aspekterna. När talibanerna vill att media ska bevaka en pressträff eller något annat, så gör vi det.

Oro för finansiering

Nasir tar sitt uppdrag på stort allvar, nu mer än någonsin, och hans största oro för framtiden är bristen på finansiering.

– Medierna är den enda strimman av hopp för det afghanska folket. Det är bara medierna som kan se till att afghanernas röster blir hörda.

Fotnot: Nasir heter egentligen något annat.