”Jag är väldigt försiktig”
Jawad Temori vet när han kan ha med sitt namn och när han ska låta bli. Han kan samla in material till NRK, men känsliga inslagen redigeras färdigt i Norge.

– Människor vågar inte prata offentligt. Men om du skyddar deras identitet har de tusen saker att säga, berättar Jawad Temori, som varit journalist i åtta år.
Nu arbetar han som tv-reporter för norska NRK.
Efter maktskiftet började han arbeta för Washington Post. Men talibanerna var missnöjda med tidningens rapportering och beordrade tidningen att inte bevaka vissa områden.
Jawad Temori ger några exempel på vad talibanerna ogillade: bevakning på plats av striderna i Panjshir,ett re portage från Herat om en familj som sålde sin bebis för att kunna ge mat till resten av familjen, och den röda linjen för talibanerna: rapportering om kvinnors protester.
Eftersom Washington Post inte uppfyllde talibanernas krav förbjöds tidningen att verka i Afghanistan.
Jawad Temori arbetade ett tag som frilansare för CNN, tills CNN:s utländska personal nekades visum och han själv blev kallad till talibanernas säkerhetspolis och blev tillsagd att inte jobba för CNN.
Varje gång Jawad Temori ska bevaka en händelse behöver han koordinera med olika instanser, och ska han resa är det ännu fler tillstånd som behövs. Ibland får han också sällskap av en person från underrättelsetjänsten eller kulturdepartementet.
– Jag är väldigt försiktig, jag vill inte skapa problem för mig själv. När jag reser till provinserna koordinerar jag min resa med myndigheterna. Jag skickar bara råmaterial till Norge, jag sätter inte ihop storyn här. Jag vill inte ha med min röst. Om det är en känslig story ber jag mina kolleger att inte sätta ut mitt namn.
Till de känsliga ämnena hör kvinnors rättigheter och hur de berövas utbildning.
– Men om du rapporterar om sociala frågor, som om hur myndigheter samlar in narkomaner, så går det bra. Du kan rapportera om fattigdomen, men om vinkeln är att den beror på talibanernas restriktioner och dåliga relationer med omvärlden är det känsligt, berättar Jawad Temori.
Jawad Temori försörjer sju personer med sin lön och tycker att framtiden som journalist känns osäker.
– Jag har ingen frihet, jag känner mig inte säker, och jag har ingen anställningstrygghet.
Men hans engagemang finns kvar.
– Det bästa med jobbet som journalist är att prata med afghaner om deras situation. Varje person har en historia, och när jag kan dela den med omvärlden känns det väldigt meningsfullt för mig. Jag kan sprida mitt samhälles röst.