”Vi måste utnyttja chansen som samtalen ger”, säger Ramiz Bakhtiar till Henrietta Flodell. FOTO: Kajsa Waaghals.

”Unga måste involveras i fredsförhandlingarna"

Det är inte bara rätt att inkludera unga i fredssamtalen – det är smart. Ramiz Bakhtiar är Afghanistans första ungdomsrepresentant i FN och han menar att om inte unga får inflytande i fredsprocessen så kommer det inte att bli en hållbar fred.

– Om majoriteten av befolkningen, och dessutom de som ska leva i landet i framtiden, exkluderas från inflytande kommer alla fredsförhandlingar att misslyckas. Unga måste involveras i fredsförhandlingarna som pågår nu, annars blir det ingen fred, säger Ramiz Bakhtiar.

Afghanistan-nytt träffar honom i Kabul under en av årets första vårdagar. Ramiz är lite jäktad när han kommer in i terummet. Han har just lämnat en heldagsdebatt med hundratals unga, som han dessutom arrangerat, för att hinna ses. Över 60 procent av Afghanistans befolkning är under 25 år. Men det finns fler anledningar än att de unga utgör en majoritet av befolkningen, och att det är deras mänskliga rättighet att ha inflytande, till att inkludera dem i fredsförhandlingarna.

– Det är smart. Unga är kreativa, driftiga och innovativa. Vi tänker mer framåt än bakåt. Våra livsomständigheter har tvingat oss till det. I stället för att prata om den unga befolkningen som ett hot borde den talas om som en potential.

Ramiz Bakhtiar menar att problemet med fredssamtalen är att inte ens de grupper som representeras inkluderas på ett meningsfullt sätt, kvinnor till exempel.

– Vi måste röra oss bortom representation, och prata om deltagande och inflytande. Det behövs en mekanism som kan säkerställa att fredsprocessen är inkluderande på riktigt. En hållbar fred handlar framför allt om vad som kommer efter att avtalet skrivits under. Det talas om en massa ”röda linjer” i förhandlingarna, sådant som inte är förhandlingsbart. Men vem bestämmer de linjerna? Varför är det ingen som frågar oss, befolkningen, om vad vi är redo att kompromissa med talibanerna om? Annars kommer ett avtal aldrig att bli mer än ett signerat papper, det har vi sett i andra länder, säger han.

Fred är så mycket mer än avsaknadenav våld, framhåller han. Fred är mer än ett fredsavtal, det är en process.

– För mig handlar fred om att ha säkra öppna rum där vi med ord kan lösa oenigheter, där vi kan debattera och diskutera utan att hotas för att vi uttrycker åsikter.

Hur är det att vara ung i Afghanistan i dag?

– Om jag skulle välja tre ord: hopplöshet, motståndskraft och hopp. Vi har aldrig sett något annat än krig och konflikt i Afghanistan, men samtidigt har det lärt oss att ta vara på de möjligheter som ges. Kreativiteten jag ser bland unga i dag har kommit av allt det som förnekats oss, säger Ramiz Bakhtiar.

Ramiz Bakhtiar har varit Afghanistans representant för unga i snart ett år. Han har talat i FN flera gånger, och med mäktiga politiker både internationellt och i Afghanistan. Men trots det kan han inte se någon utveckling av att ungas perspektiv och inkludering kommit upp på dagordningen i Afghanistan.

– Tyvärr är det politiska stödet i landet mer eller mindre oförändrat, alltså icke existerande. Däremot vill jag säga att förändringen, den kommer, men den kommer underifrån. Det är unga som kämpar för ungas rättigheter. Det är unga som kämpar för att ungas röster ska höras. Det var unga som initierade fredsmarschen i Helmand. Vi väntar inte på att få inbjudan. Vi förändrar ändå.

Han  tar medieindustrin som ett exempel. Den existerade inte 2001. I dag jobbar ungefär 10 000 personer inom media i Afghanistan, det är en ung bransch och könsfördelningen är mycket mer jämställd än i andra sektorer, framhåller han.

Eftersom han är Afghanistans första ungdomsrepresentant i FN har han i stor utsträckning själv definierat och satt ramarna för mandatet. Mycket har handlat om just representation – i höstas talade han till exempel i FN:s säkerhetsråd om situationen för unga i konflikten. Men han har valt att fokusera på att tala med unga afghaner och, framför allt, att ge dem verktygen att tala med varandra.

– Jag har startat ett nätverk som arrangerar debatturneringar runt om i landet. Vi förser deltagarna med ämnen, allt från jämställdhet till fredsprocessen, och så får de öva sig i att diskutera, analysera och inte minst att respektera varandras uppfattningar. Idékonflikter måste inte leda till våld, utan kan vara produktiva om de löses genom samtal, säger Ramiz Bakhtiar.

Han  tror att det är möjligt att bygga upp ett samhälle om det finns alternativ till talibanerna. Många som gått med kommer från samhällen helt utan möjlighet till utbildning eller jobb. De unga i Kabul oroar sig för att talibanerna ska ta över och att det de vuxit upp med, media och utbildning, försvinner för gott.

– Jag vet att USA förhandlar om Afghanistans fred för att man vill dra ut trupperna i landet. Vi måste utnyttja den här chansen. De kan dra ut trupperna ändå och när som helst. Nu har vi en chans att inte lämnas åt vårt öde.

TEXT: Henrietta Flodell, projektledare på SAK och Sveriges ungdomsrepresentant 2018 i FN

Läs fler artiklar under temat "Fred – till vilket pris?":

Fredssamtalen väcker hopp – och oro

”Om vi inte tror på fred finns det inget hopp alls”