Nya straffregler ökar förtrycket

– Jag ser det här som ytterligare en spik i kistan för mänskliga rättigheter, säger människorättsjuristen Belquis Ahmadi, specialiserad på Afghanistan.

I början av januari utfärdade talibanernas högste ledare, Hibatullah Akhundzada, bestämmelser om straffprocesser vilka skickades till landets domstolor för direkt implementering. Dekretet offentliggjordes inte utan det dröjde några veckor innan det uppmärksammades. Den afghanska människorättsorganisationen Rawadari publicerade bestämmelserna på sin hemsida och analyserade dem.

Bestämmelserna innehåller instruktioner om vad som är straffbart och vilka straff som ska utdömas. De består av 119 paragrafer. Rawadari beskriver innehållet i dokumentet som djupt oroande och i tydligt motsatsförhållande till internationell standard för mänskliga rättigheter och grundläggande principer för rättssäkerhet.

Belquis Ahmadi menar att det kodifierar talibanernas ideologiska system där förtrycket förvandlas till lag.

– Det normaliserar våldet mot kvinnor i synnerhet, de mest underordnade blir de mest sårbara, och det uppmuntrar i princip medborgarna att spionera på varandra. I stället för förtroende mellan människor införs fruktan, säger hon.

Rätt bestraffa

I paragraf 4 slås fast att varje muslim som blir vittne till att en person begår en synd tillåts att bestraffa denne. I paragraf 24 kriminaliseras att inte agera om man blir vittne till eller har kunskap om möten med personer som planerar för att störta regimen.

När det gäller våld mot kvinnor slås fast att enbart när en man slår sin hustru så illa att det blir allvarliga skador, som till exempel frakturer, och kvinnan kan bevisa det inför en domare, så kan mannen dömas till fängelse i 15 dagar. Samtidigt står det explicit att en make har rätt att utdela vissa typer av straff.

I en annan paragraf är det straffbart för en kvinna att utan sin makes tillstånd upprepade gånger söka sin tillflykt till sina föräldrar, och även för föräldrarna att ge henne husrum. Det bestraffas med tre månaders fängelse.

Om talibanledaren bestämt att något inte är tillåtet är det kriminaliserat att göra detta, eller att kritisera förbudet, och det bestraffas. Rawadari menar att detta ger talibanstyret obegränsad makt. Det skulle till exempel kunna göra det kriminellt att kritisera förbudet för kvinnor att utbilda sig, och innebär en omfattande begränsning av yttrandefriheten.

Det är också kriminaliserat att förolämpa talibanledare. Det bestraffas med 20 piskrapp och sex månaders fängelse. Rawadari noterar att spöstraff generellt föreskrivs i omfattande grad och utan tydliga begränsningar, vilket ökar risken för systematiskt våld.

Döda motståndare

Det finns också en paragraf enligt vilken personer, som beskrivs som rebeller, kan dödas för att de antas sprida ”korruption” vilket Rawadari tolkar som att det ger talibanerna befogenhet att döda motståndare, kritiker och människorättsaktivister utan att garantera rätten till försvar och en rättvis rättegång.

Afghanerna delas in i fyra olika kategorier, där de som tillhör de högsta kategorierna bestraffas betydligt mildare än de som tillhör de lägre kategorierna. Det gäller en viss typ av straff (tazir) och inte de som är fastställda enligt sharia. I de översta kategorierna kan en person som gjort fel få en tillrättavisning, i den lägsta kan samma agerande ge både spöstraff och fängelse.

”Snarare än att reflektera islamsk rättvisa fungerar dessa bestämmelser som politiska instrument för kontroll, maskerade i religiöst språk, och de underminerar fundamentalt muslimska kärnvärden som jämlikhet, värdighet och rättvisa”, skriver Rawadari i sin analys.

Eva Kellström Froste

Redaktör för Afghanistan-nytt