Kvinnoledda företag ger jobb – och meningsfullhet
Trots talibanernas många restriktioner ökar antalet kvinnor som arbetar. Det beror både på nödvändighet att tjäna pengar och på behovet av meningsfullhet.

Trots talibanernas många restriktioner ökar antalet kvinnor som arbetar. Det beror delvis på ekonomiska svårigheter, men också på att möjligheten att driva ett företag – registrerat eller informellt – ger en känsla av mening i en tid då utbildning och stora delar av det offentliga livet är stängda för kvinnor.
I en nyligen publicerad, omfattande rapport kartlägger International Crisis Group de möjligheter som finns för kvinnor och visar varför allt fler vänder sig till den privata sektorn i stället för till sektorer som tidigare varit mer tillgängliga. Minskad finansiering och skärpta restriktioner har begränsat möjligheterna inom NGO:er och FN, samtidigt som naturkatastrofer gör försörjning genom jordbruk allt mer osäker och arbeten inom den offentliga sektorn både är otrygga och dåligt betalda.
Till en början ledde den politiska och ekonomiska omvälvningen efter talibanernas maktövertagande till att många kvinnoledda företag stängde, permanent eller tillfälligt. Men efter den initiala chocken har småföretag i stort sett förblivit oreglerade. Entreprenörskap och anställning i kvinnoledda företag, många av dem hembaserade, har blivit viktiga vägar för kvinnor att delta i arbetslivet.
Verksamheterna ligger väl i linje med kulturella normer som är emot att kvinnor arbetar utanför hemmet. ”Det är vanligt bland afghaner att kvinnor ska stanna hemma och inte ha något att göra med arbete eller med världen utanför [hemmet]”, konstaterade en intervjuperson. ”Endast vissa familjer uppmuntrar sina döttrar att bryta dessa tabun.”
Majoriteten tenderar att följa traditionella könsnormer – från produktion av hemgjorda sylter, inläggningar och sötsaker till gravyr, målningar och möbler.
10 000 licenser till kvinnor
Kvinnor som är verksamma i registrerade småföretag och hantverk har deltagit i mässor som arrangerats under handels- och industriministeriets beskydd. Ministeriet uppger att man under de senaste tre åren har utfärdat 10 000 licenser till kvinnliga entreprenörer, en fyrdubbling jämfört med nivåerna före maktövertagandet. Det faktiska antalet kvinnoledda företag är dock sannolikt betydligt högre, eftersom statistiken inte omfattar kvinnor som arbetar informellt utan att ha ansökt om en licens, eller dem som driver företag som formellt är registrerade i manliga släktingars namn men i praktiken leds av kvinnor – en lösning som vissa har valt för att undvika kontakt med myndigheterna.
Möjligheten att tjäna pengar har gett många kvinnor ett välbehövligt lyft av sitt psykiska välmående. Ökningen av kvinnligt entreprenörskap har också lett till att arbetstillfällen skapats för andra kvinnor, och kvinnoägda företag har sammantaget blivit den största arbetsgivaren för kvinnor inom den privata sektorn. En anledning till att mansägda företag tvekar att anställa kvinnor är att kravet på könssegregerade kontor upplevs som betungande, särskilt eftersom överträdelser av reglerna kan leda till böter eller tillfälliga stängningar.
För att marknadsföra sina produkter uppger majoriteten av de affärskvinnor som Crisis Group talade med att de i huvudsak förlitar sig på digitala plattformar, inklusive Instagram, vilket mildrar effekterna av de restriktioner som begränsar deras rörelsefrihet och möjligheter att bygga upp en kundkrets. Företag som drivs uteslutande från hemmet är för närvarande inte skyldiga att registrera sig hos myndigheterna.
Enligt ekonomiministeriets talesperson är uppskattningsvis 250 000 afghanska kvinnor verksamma inom den informella sektorn, antingen genom att driva egna företag eller arbeta för andra. En högt uppsatt talibanrepresentant uppgav för Crisis Group att även verksamheter som formellt har stängts, såsom skönhetssalonger, har tillåtits att bedriva verksamhet från bostäder, med myndigheternas tysta medgivande.
Att tillåta kvinnor att arbeta informellt kan ses som en kompromiss inom talibanrörelsen, som tillfredsställer dess konservativa bas samtidigt som kvinnor tillåts bidra till landets ekonomi. Det finns fördelar med att verka i det fördolda, särskilt med tanke på de restriktioner som talibanerna har infört: ägare av oregistrerade företag kan undvika kontakter med skeptiska tjänstemän vid licensansökningar, liksom kostnader kopplade till beskattning eller hyror av lokaler.
Informellt hämmar
Många kvinnliga entreprenörer föredrar också att inte vara synliga, av rädsla för att en plötslig ökning av kvinnligt entreprenörskap skulle kunna sporra hårdföra krafter inom talibanerna att stänga hela sektorer. Informalitet innebär dock även risker och hämmar företagens möjligheter att växa, eftersom användning av kommersiella lokaler, utökning av personalstyrkan och tillgång till finansiering, bidrag eller tekniskt stöd förblir svårt utan formell registrering.
Åtgärder kommer att krävas på flera fronter för att stärka kvinnors företagande, inklusive att mildra eller avskaffa en mängd statliga restriktioner, liksom åtgärder för att hantera svårigheter kopplade till marknadsföring, etablering av värdekedjor, bristande tillgång till internationella marknader och många företagares begränsade erfarenhet av att driva företag.
Internationella försök att förmå talibanerna att lätta på sin kontroll över kvinnors liv har hittills misslyckats kapitalt. Men när det gäller kvinnors rätt att arbeta och driva företag finns det trots allt en strimma av hopp.
Stöd till den privata sektorn är ett centralt tema i Dohaprocessen, som har fört samman talibanerna, utländska regeringar och FN i diskussioner om hur Afghanistan ska återintegreras i det globala politiska systemet. Samtalen erbjuder en unik möjlighet för stater och multilaterala institutioner att finna gemensam grund med de facto-styret, där stöd till kvinnoledda företag framstår som ett område med potential för samförstånd.
Riktat stöd
För internationella givare är riktat stöd till kvinnliga entreprenörer genom utbildning i företagsledning, utveckling, marknadsföring och digital kompetens fortfarande ett av få hållbara sätt att upprätthålla kvinnors försörjning under de nuvarande politiska begränsningarna.
Att möjliggöra för kvinnor att arbeta och försörja sig är ingen universallösning på allt de har förlorat under talibanernas styre. Men så länge västerländsk indignation över könsbaserade orättvisor faller för döva öron i Kabul kan en viss grad av samsyn mellan talibanerna och omvärlden kring kvinnors roll i privat sektor ge ett visst praktiskt stöd och en glimt av hopp inför framtiden.
INTERNATIONAL CRISIS GROUP
Översättning och redigering:
CAJSA WIKSTRÖM
Texten är en förkortad version av rapporten ”A Precarious Lifeline? Women-led Business in Afghanistan”, publicerad på International Crisis Groups hemsida.