Journalister söker sanningen i hemlighet
Zan Times dokumenterar situationen för kvinnor i Afghanistan, med team både inne i och utanför landet. ”Madina” hoppas att hennes arbete kan göra skillnad.

– Vi afghanska journalister har en roll att spela. Det är att göra det möjligt för kvinnliga journalister att fortsätta arbeta, och att dokumentera de brott mot mänskliga rättigheter som begås i Afghanistan, säger Zahra Nader, chefredaktör och grundare av Zan Times.
Ett år efter maktövertagandet startade hon Zan Times tillsammans med andra volontärer i exil och med sina egna besparingar. Hon bor för närvarande i Kanada.
– Vi visste från historien vilka talibanerna är. Och det vi vet är att talibaner vill tysta sanningen, de vill tysta kvinnor och de vill göra det omöjligt för kvinnliga journalister att arbeta. Det är väldigt svårt för manliga journalister att intervjua kvinnor. Vi behöver kvinnliga journalister som kan höra kvinnornas historier och berätta hur deras rättigheter kränks, berättar Zahra Nader.
Kvinnorna som arbetar inne i Afghanistan gör det under pseudonym och i hemlighet, och de finns ute i provinserna. I Kabul är möjligheterna för kvinnor att arbeta öppet som journalister bättre.
Riskerar sin säkerhet
Madina, som egentligen heter något annat, är en av Zan Times reportrar i Afghanistan. Hon riskerar både sin egen och sin familjs säkerhet men hon har familjens stöd och för egen del tycker hon att det är värt det.
– Jag ser sorgen i kvinnornas ögon, de vågar berätta sådant för mig om sina känslor och sina liv som de inte berättat för någon annan, med hopp om att deras berättelser och deras röst kan vara viktiga för andra kvinnor. Det ger mig energi och mod att fortsätta.
När hon ska gå ut måste hon ha sällskap av en mahram, en manlig släkting. Hennes far följer med henne. På grund av mahram-kravet är hon den enda i familjen som kan arbeta. En av hennes senaste artiklar handlade om hur kravet på mahram hindrar kvinnor att arbeta. Hon intervjuade bland annat en kvinna med funktionsnedsättning som skilt sig och nu inte kunde försörja sina barn.
– Kvinnorna jag träffar har förlorat sitt hopp, de är i djup depression. Jag vill kunna ge dem lite hopp och jag hoppas att våra ansträngningar en dag kommer att leda till att vi har tillgång till våra mänskliga rättigheter.
Gömde telefonen
Hon riskerar varje gång att åka fast. Hon berättar om en gång då hon intervjuade en kvinna som sålde näsdukar och barnkläder. Några poliser kom fram till dem och undrade vad de gjorde. Kvinnan som intervjuades blev så rädd att hennes händer skakade. Madina gömde telefonen i sina kläder, och poliserna gick sin väg,
Ibland är det de lokala journalisterna som fångar upp en nyhet och gräver vidare, ibland är det teamet i exil som ber de lokala journalisterna att undersöka en nyhet, eller så vill redaktionen ge en bredare bild av ett ämne. Ett exempel på det senare är en story om situationen för kvinnor med funktionsnedsättning, där de bett journalister i flera provinser att rapportera vilken typ av stöd som kvinnorna får.
Eftersom de lokala journalisterna jobbar i hemlighet kan de inte göra intervjuer med till exempel företrädare för myndigheter och talibanstyret. De intervjuerna gör teamet i exil. Zan Times har sällan dagsaktuella nyheter, eftersom de lägger mycket tid och kraft på att faktakolla och verifiera – och på att bygga upp ömsesidigt förtroende med sina källor.
Bygga förtroende
Till exempel ville de rapportera om det ökande antalet självmord bland unga kvinnor. Det krävde lång tid att bygga upp kontakter och förtroende med sjukvårdspersonal på kliniker i flera provinser. De måste kunna lita på att källorna inte rapporterar dem till myndigheterna, och källorna måste kunna lita på att reportrarna inte i själva verket arbetar för talibanerna.
Zan Times (zan betyder kvinna på dari) finns på engelska och dari. Målgrupperna finns både inne i och utanför Afghanistan.
– Vi har skapat en plattform där kvinnorna i Afghanistan kan tala för sig själva och berätta om sitt trauma. Ibland är det enda du kan göra för en människa att lyssna på henne. I en situation där de inte har någon makt, och det begås brott mot deras rättigheter, ser vi oss som vittnen till deras smärta och deras lidande, och vi kan dokumentera det, säger Zahra Nader.
Läs övriga artiklar ur temat:
