En engagerad far, och en påminnelse om hur förändring skapas
Berättelsen om Mia Khan handlar om en engagerad far. Den är också ett exempel på hur varaktig utveckling skapas, skriver Khalid Fahim, SAKs partnerskapschef.

Varje morgon cyklar Mia Khan, en daglönare i Paktika-provinsen, tolv kilometer för att ta sina tre döttrar till skolan. Han kan inte läsa eller skriva, men hans dröm är kristallklar: han vill att hans döttrar ska bli läkare – de första i deras område. Efter att ha lämnat dem vid SAKs skola Noorania flickskola, väntar han tålmodigt i timmar tills de slutar.
Mia Khans berättelse handlar om mer än en fars engagemang. Den är en påminnelse om att varaktig förändring i Afghanistan inte kommer från snabba lösningar, utan från långsiktiga investeringar i samhällena.
En av hans döttrar blev utbildad barnmorska och arbetar nu på en klinik i Paktika. Hon förändrar inte bara sin egen framtid – hon räddar även liv på mödrar och barn i ett land som har en av de högsta mödra- och spädbarnsdödligheterna i världen. Enligt WHO dör dagligen en mor och omkring 167 spädbarn av orsaker som hade kunnat förebyggas (WHO:s Emergency Appeal 2024).
Långsiktig förändring kräver långsiktigt engagemang
I över 43 år har SAK arbetat sida vid sida med samhällen på landsbygden för att stärka hälsa, utbildning, funktionsrättigheter och landsbygdsutveckling. Noorania flickskola är ett exempel på hur lokalt förankrad, rättighetsbaserad utveckling kan skapa möjligheter även i de mest konservativa samhällen.
Även om landsbygdens Afghanistan ofta beskrivs som motvilligt till förändring, är sanningen mer nyanserad: när utvecklingsinsatser är respektfulla, inkluderande och konsekventa sker en djup och varaktig utveckling.
Noorania flickskola etablerades som en bybaserad skola, CBS (Community Based School), en modell som visat sig mycket effektiv i områden där formella flickskolor inte fanns. CBS-modellen utvecklades i nära samarbete med lokalsamhällena, vilket säkerställde att utformning, arbetssätt och genomförande överensstämde med lokala behov, värderingar och social dynamik. Denna modell skapade en känsla av ägarskap, förtroende och legitimitet som mer formella skolor ofta saknade. Många studier, bland annat från Världsbanken och andra internationella utbildningsorgan, har visat att CBS-skolor avsevärt förbättrade chanserna för att flickorna började gå i skolan och stannade kvar, särskilt för flickor i avlägsna och konservativa områden.
Snabba projekt kan ge synlighet men sällan hållbarhet. SAKs erfarenhet visar att varaktig förändring – som flickor som fullföljer gymnasiet, blir barnmorskor och inspirerar andra – kommer genom tålamod och långsiktigt engagemang. Det är just detta arbetssätt som gjorde det möjligt för en far som Mia Khan att drömma om ett annorlunda liv för sina döttrar.
Förändring kommer inifrån
Utveckling framställs alltför ofta som något som måste påföras samhällen. Mia Khans historia påminner oss om att förändring frodas när den växer fram inifrån – ur unga flickors ambitioner och ur familjer som vågar stötta sina barns drömmar.
Hans dotters framgång är inte ett isolerat fall; hon är nu en förebild i sitt samhälle och förkroppsligar potentialen i flickors utbildning. Hennes arbete som barnmorska förändrar inte bara hennes egen status utan bidrar också direkt till bättre hälsa för kvinnor och barn i deras provins.
Trots den ofta mörka bild som ges av Afghanistan, särskilt efter talibanernas maktövertagande i augusti 2021, finns det hundratals Mia Khan i landet – fäder och familjer som vågar drömma om en ljusare framtid för sina döttrar och sina samhällen. De får inte lämnas ensamma. Nu mer än någonsin är det dags att stå vid Afghanistans sida, särskilt dess kvinnor och flickor, som behöver stöd mer akut än kanske någonsin tidigare.
Bredare påverkan
Detta är bara ett exempel bland många som illustrerar effekterna av SAKs långsiktiga, samhällsdrivna utvecklingsmodell. Från utbildning till sjukvård, från funktionsrätt till påverkansarbete, har SAK gång på gång visat att förändring är möjlig – men bara när den är rotad i förtroende, kontinuitet och lokalt ägarskap.
Mia Khans resa må ha börjat med en motorcykeltur genom Paktikas landskap, men den slutar i ett generationsskifte. Den är ett bevis på att investeringar i människors förmåga att drömma, agera och leda sin egen utveckling är den enda sanna vägen till hållbar förändring. I en kontext där hopp ofta är en bristvara erbjuder en fars kärlek och uthållighet, som hos Mia Khan, all den bevisning vi behöver för att tro på en bättre framtid för Afghanistan.
Låt oss hedra och investera i dessa berättelser, inte för deras symbolik, utan för den verkliga, mätbara påverkan de har för generationer framöver.
KHALID FAHIM
Partnerskapschef på SAK, tidigare programchef på SAK i Afghanistan