Ortopedtekniker – en väg till självständighet

– Kvinnor i Afghanistan står inför många utmaningar. Att lära mig yrket öppnade ett fönster för mig, det gav mig hopp, självständighet och ett syfte, berättar Shahla.

Shahla arbetar på norska Afghanistankommitténs (NAC:s) rehabiliteringscenter i Mazar-e Sharif. NAC tog över centret i höstas, med finansiering från SAK, efter att SAK tvingats lämna Afghanistan.

– Det som fick mig att vilja bli ortopedtekniker var mitt personliga intresse för yrket och min djupa förståelse för mitt samhälles behov, speciellt när det gäller personer med funktionsnedsättning.

– De flesta av mina klienter är människor som varit isolerade i sina hem och saknat möjlighet att röra sig, på grund av sin funktionsnedsättning. När de får tillgång till ortopediska hjälpmedel och fysioterapi kan de röra sig i samhället, engagera sig i sociala aktiviteter, fortsätta sin utbildning och till och med börja arbeta.

Som kvinnlig ortopedtekniker kan hon erbjuda kvinnorna en trygg miljö.

– Kvinnorna känner förtroende att dela sina bekymmer med mig, och de samarbetar genom hela processen. Utifrån deras behov utformar jag proteser och ortopediska hjälpmedel.

Samira, 28 ÅR, är en av Shahlas klienter. Samiras funktionsnedsättning är orsakad av polio. Hon har fått fysioterapi och ortopediska hjälpmedel i 26 år från centret. Under det år då centret tvingades hålla stängt skadades hennes hjälpmedel och hon fick svårigheter att röra sig.

Kunde gå klart skolan

– Jag är väldigt glad att centret öppnat igen. Om de här tjänsterna inte längre skulle finnas tillgängliga skulle det vara extremt svårt för mig att fortsätta leva ett vanligt liv. Det var tack vare de ortopediska hjälpmedlen och fysioterapin som jag kunde gå klart skolan.

För närvarande har varken hon eller hennes man arbete. Hennes och mannens föräldrar hjälper dem med försörjningen.

– Jag drömmer om att bli läkare så att jag kan hjälpa andra inom det här området, säger hon.

Zahra är 18 år och har rörelsesvårigheter på grund av cerebral pares. Hon är delvis förlamad. Den här dagen gör Shahla en handskena åt henne. Zahra har fått hjälp både med fysioterapi och med ortopediska hjälpmedel på centret.

– Det hjälper mig att fungera bättre, det stärker mina muskler och förebygger att mitt tillstånd förvärras.

Hennes familjs ekonomiska situation är dålig, Den var bättre förut, då hennes pappa arbetade i en kolgruva, men nu är han arbetslös. Själv kunde hon bara studera upp till sjätte klass, men hon har samma dröm som Samira:

– Jag drömmer om att kunna fortsätta min utbildning och bli läkare.

Utbildning för alla

Shahlas dröm är att alla unga människor ska kunna utbilda sig.

– Om kvinnor hade friheten att tala fritt, studera och arbeta skulle de kunna bidra till en meningsfull förändring för sina familjer och vårt samhälle, säger hon.

Nu har många av möjligheterna tagits ifrån dem, men Shahla understryker att kvinnorna får kämpa på med den kunskap och erfarenhet de har för att ändå försöka skapa positiva förändringar. Utan stödet från familjen hade hon inte kunnat yrkesarbeta utanför hemmet, berättar hon. Om inte familjen tillåter det kan kvinnor oftast inte lämna sina hem, förklarar hon.

Shahla försörjer elva personer med sin lön. Hennes man och hennes två vuxna barn är arbetslösa. Men lika viktigt är att hon genom sitt arbete kan hjälpa sitt samhälles mest marginaliserade människor och ge dem möjlighet att bryta sig ur sin isolering.

– Att se de positiva förändringarna i mina klienters liv ger mig glädje och tillfredsställelse.

JAWAD NABIZADA
Kommunikatör på NAC