– Jag vill bli mästare i broderi och hjälpa andra flickor och kvinnor med funktionsnedsättning. Jag vill ändra uppfattningen i samhället om att personer med funktionsnedsättning inte kan göra någonting, säger Hasina.

Hon är 18 år och kommer från byn Lotan i provinsen Kunar. Hon föddes med klumpfot som inte blev opererad när hon var liten. När hon var över tio år gjordes en operation, men hennes vänstra fot fortsatte vara deformerad.

Hasina påbörjade utbildningen i byn när SAK drev den. När SAK tvingades stänga ner verksamheten blev hon mycket nedstämd och förlorade hoppet. I höstas kunde norska Afghanistankommittén (NAC) dra igång utbildningen igen och Hasina fick hoppet tillbaka.

– I början var det svårt att lära sig, men det känns motiverande att se resultatet av vårt arbete, berättar hon.

Undervisning i läskunnighet

Hasina lär sig charmadozi, ett afghanskt broderi med läderdetaljer. En timme varje dag sker också undervisning i läskunnighet för att ytterligare förbättra kvinnornas möjligheter. Hasina uppskattar också att träffa de andra kvinnorna på utbildningen. De har roligt tillsammans.

– Vi lever på landsbygden där livet är hårt. På grund av funktionsnedsättningen kunde vi inte utföra alla sysslor och kände oss mindervärdiga. Men nu är våra liv fyllda med hopp, och det gör oss lyckligare hemma också.

Hasina är ogift och har sju systrar och sex bröder. Marken de odlar räcker inte till att ge dem tillräckligt med mat. Hasina ser fram emot att kunna tjäna egna pengar och hjälpa sin familj ekonomiskt.

Hennes största oro är att yrkesutbildningen ska stoppas ännu en gång, eftersom situationen för internationella ideella organisationer i Afghanistan är osäker.

Samma oro känner Malika, en annan av kursdeltagarna som också blev besviken och nedstämd när SAK tvingades avbryta yrkesutbildningen. Men bortsett från den oron känner Malika återigen hopp om att kunna försörja sin familj, som har stort behov av en inkomst, och se till att hennes barn får en utbildning.

Älskar att brodera

Hon är 32 år och har fyra barn. Som 15-åring skadades Malika av en bomb och hennes ena ben amputerades nedanför knäet.

– Jag njuter av varenda stund av utbildningen, men särskilt mycket älskar jag att brodera.

Malika uppskattar också att träffa andra kvinnor.

– Vi pratar om våra förhoppningar, och vi tror att vår framtid, med Guds hjälp, kommer att bli ljusare, för vi strävar varje dag efter att nå våra mål.

För läraren Kamila betyder arbetet både en stor lättnad ekonomiskt eftersom hennes familj är skuldsatt, och att hon kan lära kvinnor med funktionsnedsättning ett yrke så att de kan försörja sig själva.

– Jag vill inspirera kvinnorna att spela en roll i sin familj och i samhället, och lära upp andra i sin tur.

Ser framsteg

Kamila hade precis blivit godkänd som lärare när SAK tvingades stänga, och hela familjen blev förtvivlad när alla förhoppningar grusades. Nu har hon tränat gruppen med sex kvinnor i en dryg månad, och redan märkt att eleverna gjort framsteg. De har sytt och broderat en dräkt med charmadozi. Hon vet hur mycket utbildningen betyder för deltagarna.

– De bor ute på landsbygden där det inte finns möjlighet att tjäna pengar eller lära sig nya färdigheter. Människor ser ofta ned på personer med funktionsnedsättning, de utgår ifrån att människor med funktionsnedsättning inte kan göra någonting. Det är ett viktigt arbete att bevisa att de som tror det har fel.

HAZRAT NABI NABIZADA

Kommunikatör på NAC