Den första tiden vid frontlinjen i Faizabad blev livsomvälvande

Andreas Stefanssons arbete hos SAK började år 2000 i det krigshärjade Faizabad, nära frontlinjen mellan Norra Alliansen och den dåvarande talibanregimen.

Tiden i Faizabad satte djupa spår.

– Det var omvälvande och oerhört fascinerande att förflyttas till ett helt annat slags samhälle, säger han.

Men det var också ett söndertrasat land. Bombade broar, söndersprängd asfalt, raserade byggnader.

– Människorna talade dagligen om kriget. Kolleger hade torterats, de hade dödat ryssar, de var lemlästade. Men mitt i allt detta fanns det så mycket värme, glädje och solidaritet. De gjorde sitt yttersta för att jag som gäst skulle ha det bra. Det var en generös kultur som drabbade mig väldigt starkt, berättar Andreas Stefansson.

Uppvuxen i Sri Lanka

Han hade alltid velat arbeta med utvecklingsfrågor, präglad av sin uppväxt som missionärsbarn i Sri Lanka. När han som 29-åring såg en annons om ett jobb som utvecklingsarbetare i Afghanistan var han i slutfasen av studierna på Lunds universitet men han tvekade inte att söka. På SAKs huvudkontor i Peshawar i Pakistan lärde sig Andreas Stefansson elementär dari innan han som ensam utländsk anställd började arbeta i Faizabad i provinsen Badakhshan. Han bodde på fältkontoret tillsammans med afghanska kolleger och de kom varandra nära.

Andreas Stefanssons uppdrag var allmänt hållet, han skulle ”bistå afghanska chefer och se vad som kunde förbättras”.

– Det var en fascinerande läroprocess för att förstå SAK, landet och kulturen. Alla talade så gott om SAK och om möjligheten att göra något åt sitt samhälle. Det handlade om basala saker som rent vatten och säkrare förlossningar. Kvinnorna dog när de födde barn och barnen dog av diarrésjukdomar.  

Han såg hur SAK gjorde skillnad, men också vad som kunde förbättras.

– Det var en stor byråkrati, beslut tagna i Peshawar stämde inte alltid med behoven. Jag började bråka uppåt! Där såddes ett frö som växte när jag senare blev programchef och landchef: Vikten av att vara lyhörd – att förankra hos människorna i fält, i dialog med målgrupperna – för att svara mot verkligheten.

Efter terrordåden i USA den 11 september 2001 hamnade inte bara Afghanistan utan också den avkrok där Andreas Stefansson varit placerad i världens blickfång. Krigskorrespondenter rapporterade från frontlinjen i Faizabad. Andreas Stefansson hade evakuerats till Sverige, men kände att han måste tillbaka. Tre veckor senare var han det.

– Talibanerna trycktes tillbaka och för första gången kunde vi passera det som tidigare varit frontlinjen och resa till regionkontoret i Taloqan. Det fanns en nytändning på alla sätt, det fanns hopp, glädje och en tro på framtiden.

Från regionchef till landchef

Ett halvår senare erbjöds han tjänsten som regionchef i Taloqan. Två år senare ville han testa något annat, men 2007 kom Andreas Stefansson tillbaka som programchef i Kabul. 2011–2013 var han landchef. På de nya positionerna var han med och utvecklade SAK, från en huvudsakligen humanitär aktör som arbetade utifrån människors behov till en organisation som arbetade med långsiktig utveckling och utifrån människors rättigheter. SAK blev en del av den stora uppbyggnaden av Afghanistan.

2017 tackade han med viss bävan ja till arbetet som generalsekreterare. Under de åren trappades kriget i Afghanistan upp. Den 15 augusti 2021 tog talibanerna över makten i hela landet.  

– Det var oerhört intensiva veckor med ett starkt tryck från medier, beslutsfattare, givare och medlemmar, samtidigt som vi krishanterade. Under de veckorna kom allt jag fått lära mig till användning.

SAK lyckades fortsätta vara relevant i Afghanistan, även om det blev allt svårare och slet hårt både på organisationen, och på honom som dess högste chef.

Andreas Stefansson hade dock aldrig kunnat ana att det nya styret skulle komma att kasta ut SAK, vilket skedde som en reaktion på koranbränningarna i Sverige.

Känner sorg

– Det är ledsamt och smärtsamt. Självklart känner jag sorg över att lämna SAK med vetskapen att jag tvingades leda nedstängningen i Afghanistan. Men samtidigt försöker jag ändå glädjas åt att en del kunde räddas och överlämnas till andra aktörer

SAK har varit en stor del av Andreas Stefanssons liv. Han känner tacksamhet över att ha fått lära känna Afghanistan, vara med och utveckla SAK, och över allt som organisationen betytt för miljontals människor.

– I allt detta finns frön som kan växa. SAKs erfarenheter och den roll vi haft bidrar till det som SAK kommer att bli framöver. Engagemanget för det afghanska folket består. Vi börjar en ny resa nu.

Eva Kellström Froste

Redaktör för Afghanistan-nytt