Lärdomarna måste omsättas i handling

Den parlamentariska kommittén som utvärderat Sveriges civila och militära insatser i Afghanistan 2001–2021 har nu presenterat sin rapport. I den snabba medierapporteringen dagarna före jul beskrevs insatserna till stor del som ett misslyckande, där den främsta vinsten var att det svenska försvaret lärt sig att samarbeta med Nato. Mindre utrymme gavs åt slutsatserna om vad det civila biståndet åstadkommit.

Under 20 år, med svenskt och internationellt stöd, ökade antalet flickor i skolan från nära noll 2001 till 2,5 miljoner 2018. Kvinnors läskunnighet steg från 17 till 30 procent. Mödradödligheten halverades.

Kommittén konstaterar att kvinnornas situation förbättrades markant, men att jämställdheten också varit det område som sett den största tillbakagången sedan talibanernas maktövertagande. Bara de senaste månaderna har vi sett flera steg i fel riktning. Det var smärtsamt att se hur kvinnliga studenter skickades hem från medicinska institut i december, då den sista vägen för dem att få högre utbildning stängdes.

Kommittén konstaterar samtidigt att kunskaperna hos de flickor och kvinnor som redan har utbildat sig finns kvar, och ställer en öppen fråga: ”Är detta tillräckligt som ett frö för förändring på längre sikt?”

Svaret beror på hur Sverige och omvärlden agerar nu, om vi står kvar vid det afghanska folkets sida. Förändring måste förvisso komma inifrån Afghanistan, men utan internationellt stöd och kontakt med omvärlden riskerar de inhemska krafter som kämpar för landets utveckling att försvagas.

För att göra skillnad krävs självkritik. Internationella insatser fokuserade alltför mycket på toppstyrd samhällsbyggnad med bristande förståelse för lokala strukturer. Utvärderingen pekar på att hållbara resultat kräver samarbete med lokala aktörer. Det är något som präglat SAK genom åren, i samarbete med lokalsamhällenas byråd och gräsrotsorganisationer. Samarbete med lokala NGO:er är något som SAK nu också prioriterar i sin strategiska plan för de kommande åren.

Lärdomarna från Afghanistan får inte stanna i en rapport. De måste omsättas i handling, för kvinnors rättigheter och för lokalt förankrat bistånd, inte bara i Afghanistan.