”De har krossat glädjen som vi sjöng ut”
Musik är sällskap i ensamheten, och utan musiken skulle vi vara förlorade, säger Kamel. Före maktskiftet undervisade han i musik vid Kabuls universitet.
– Musiken spelar med själen. Vår lokala, traditionella musik har vuxit fram hos folket och växt i människors hjärtan. Musiken uttrycker gemensamma känslor och har en positiv inverkan på våra sinnen, beskriver Kamel.
Före maktskiftet undervisade han både kvinnor och män på konstfakulteten. Efter maktskiftet stängdes musikundervisningen. Efter ett år omvandlades musikinstitutionen till en lyrikinstitution, där religiösa sånger, lokalt kallade tarana, och lyrik lärs ut och produceras, berättar Kamel.
Kamel undervisade i sång, men han spelar också flera instrument, som harmonium, dambura och piano. Han komponerar egen musik och sjunger både samtida och traditionell poesi.
Kamel ser musik som en reflektion av den afghanska kulturella identiteten. Musik har spelats vid alla möjliga tillfällen, så snart det finns en möjlighet.
– Musiken har stor betydelse för oss. Vi njuter av den under lyckliga tillfällen. Vi är ett gladlynt folk, och musik är en del av vårt liv, men nu har det dagliga livets bördor gjort livet svårare.
På grund av restriktionerna existerar knappt musik längre, berättar Kamel.
– De har tystat oss, de har kvävt våra känslor och krossat den glädje som vi brukade sjunga ut högt. Det kan inte bli värre.
Musiker som brukat försörja sig genom att spela på bröllop och andra fester är arbetslösa nu, och ses på med förakt, berättar Kamel.
– Ingenting finns kvar. Förut fanns det musik överallt, vart vi än gick, och gav oss glädje. Nu har många musiker lämnat landet.
REDAKTIONEN
Fotnot: Kamel heter egentligen något annat. Berättat för en kontakt till Afghanistan-nytt i Afghanistan.
Läs fler artiklar ur temat:
Hotat kulturarv lever vidare i exil
Raz fortsätter att spela i hemlighet