Den traditionella musiken räddning i exil
Den traditionella musiken ger hopp och tröst i exil. När Hassib Parwani kom till Sverige var han ensam och mådde dåligt. Musiken räddade honom.
– Musiken är mitt hjärta. När jag var ensam i Sverige spelade jag rubab. Det var svåra tider. När jag spelade mådde jag bra. Musiken påminde mig om mitt land och min familj. För mig är musiken livet, det är kärlek och hopp, och jag vill dela det med andra, berättar Hassib Parwani.
Genom Facebook kom han i kontakt med bröderna Arman och Rashed Kouhestani. De bor alla tre i Linköping. På vardagarna arbetar de med annat men nästan varenda helg är de på turné och spelar traditionell afghansk musik, inte bara i Sverige. Till skillnad från Hassib Parwani har bröderna bott många år i Sverige, men gemensamt för dem är kärleken till den afghanska musiken, och känslan av att de har ett uppdrag att hålla den levande. Det känns ännu viktigare nu, när talibanerna tystar musiken i Afghanistan.
– Vi vill visa och sprida den afghanska musiken. Jag känner ett ansvar som musiker att inte låta den traditionella musiken försvinna, säger Rashed Kouhestani.
Vuxit upp med musiken
Gemensamt för de tre är också att de vuxit upp med musiken och de traditionella instrumenten i sina hem. De har sjungit och spelat sedan de var små.
– Min pappa är musiker, främst spelar han rubab men han kan också spela dambora, tabla och harmonium. Vi hade alla instrument hemma. Jag har spelat ända sedan jag lärde känna min vänstra och högra hand, berättar Hassib Parwani.
Han spelar stränginstrumenten dambura och Afghanistans nationalinstrument, det världsarvsklassade rubab.
Så fort han sätter sig ner i lokalen där vi ses börjar han spela. Ljudet är fylligt och mjukt.
– När jag spelar känner jag att min själ kommer ut genom musiken. När jag blundar är jag inte på jorden, jag är någon annanstans – jag kan inte beskriva det på något annat sätt, säger Hassib Parwani.
– När afghaner utanför Afghanistan hör afghanska instrument påminns de om livet i Afghanistan. Musiken spelar jättestor roll. Jag som kan det här instrumentet känner ett ansvar att visa upp det för hela världen.
Binder samman människor
Arman Kouhestani spelar slagverk, bland dem tabla, och keyboard.
– Så fort jag hör musiken känner jag hopp och glädje. Musik är ett bra sätt att binda samman människor. När vi spelar ser jag leenden i allas ansikten, det är den största orsaken för oss att spela, det ger oss glädje, säger Arman Kouhestani.
Rashed Kouhestani sjunger och spelar harmonium, som påminner lite om ett dragspel. Han beskriver den afghanska traditionella musiken som kärleksfull, betydelsefull och lugnande.
– Vi har långa betydelsefulla texter. De handlar ofta om kärlek. Musiken är glad och välkomnande, berättar han.
Hassib Parwani minns tiden före maktskiftet då musik spelades överallt.
– Utan musik blir människorna deprimerade, de förlorar hoppet.
– När jag ser filmer på hur talibanerna eldar upp rubab och andra instrument känns det som att hjärtat ska brista.
För honom blev musiken vägen tillbaka till livet. När han träffade Rashed Kouhestani bröts isoleringen. De har spelat ihop sedan dess.
– Jag kände mig som hemma. Trygg, och glad, säger Hassib Parwani.
Här kan du lyssna på dem:
Eva Kellström Froste
Redaktör för Afghanistan-nytt