8 krav på de militära insatserna i Afghanistan

Regeringen föreslår att Sverige förlänger sin militära närvaro i Afghanistan, ytterligare ett år. Riksdagen debatterar den 15 december. Vi är inte emot militär närvaro i Afghanistan av princip, men ställer åtta krav på närvaron:

1)   Afghanistankommittén kräver att den militära
terroristbekämpande insatsen OFS avslutas.

Den terroristbekämpande insatsen Operation Freedom´s Sentinel (OFS) som bland annat innebär drönarbombningar, är kontraproduktiv. Den drabbar civilbefolkningen, göder fortsatt missnöje, uppror och våld. 

2) Afghanistankommittén kräver att Natos utbildningsinsats (RSM) ska vara tydligt åtskilt från USA:s krigförande terroristbekämpande insats (OFS).

Sverige ska inte vara en krigförande part i Afghanistan utan har bara beslutat att bidra militärt till utbildningsinsatsen Resolute Support Mission (RSM) som ska utbilda den afghanska armen.

Nu ligger RSM och OFS under samma befäl. Detta ökar risken för att insatserna sammanblandas. Om RSM upplevs som krigförande undergräver det utbildningsinsatsens trovärdighet. Det gör det svårare för RSM att utföra sitt arbete med gott resultat.

RSM-uppdragets möjliga sammanblandning med OFS’s krigföring bör utredas. Om en sammanblandning finns anser SAK att Sverige inte ska bidra till RSM.

3)  Afghanistankommittén kräver att internationella aktörer stödjer en politisk fredsprocess som leds av Afghanistan. 

De internationella aktörerna, inklusive Sverige, måste verka för en fredlig lösning av konflikten genom medling. Detta innebär att de stridande parterna bör bjudas in till samtal, men andra grupper i det afghanska samhället som inte för väpnad kamp måste också vara representerade. Det är viktigt att afghanerna själva leder sin fredsprocess.

Afghanistankommittén sätter särskild vikt vid att kvinnors rättigheter inte får förhandlas bort i medling. Eftersom konflikten även berör Afghanistans grannländer måste de också bjudas in till samtal så att man kan enas om en gemensam väg framåt.

4) Afghanistankommittén kräver att vi drar lärdomar från tidigare erfarenheter.

Sverige och omvärlden måste dra lärdom av de olika utvärderingar som gjorts. I regeringens/riksdagens utredning av Sveriges samlade insatser (diplomatiska, militära och biståndsinsatser) i Afghanistan mellan 2002–2014 framkom att ingen framgång skett på de militära områdena då målen om att skapa stabilitet och säkerhet inte uppnåddes.

Slutsatser från utvärderingen måste få konsekvenser för fortsatta internationella militära åtaganden, exempelvis i att (1) militära åtaganden regelbundet utvärderas och återrapporteras på utifrån tydligt uppsatta målsättningar, (2) sammanblandning mellan civila och militära insatser undviks, samt (3) militära målsättningar inte tillåts bli överordnade utvecklingspolitiska mål, prioriteringar och strategier.

5)  Afghanistankommittén kräver att  militära insatser inte blandas samman med utvecklingssamarbete.

Biståndsprojekt som styrts av militära målsättningar, som inte har långsiktig utveckling som främsta mål, har lett till ökade konflikter i delar av Afghanistan och försätter civila i fara. De militära insatserna måste därför hållas isär från utvecklingssamarbetet.

6)  Afghanistankommittén kräver att samtliga insatser i Afghanistan följer internationell humanitär rätt.

Kliniker, hälsoarbetare och skolor ska vara fredade från den väpnade konflikten. Natos utbildningsinsats RSM måste ha ett tydligt uppdrag att utbilda de afghanska säkerhetsstyrkorna i respekt för mänskliga rättigheter, Genévekonventionen och den internationella humanitära rätten.

7) Afghanistankommittén kräver att kvinnor är delaktiga i stats- och fredsbyggande.

 Nato ska stärka kvinnors delaktighet och deras roll i konfliktlösning och för samhällsbyggnad. Kunskap om bland annat FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 är av stor vikt för freds- och återuppbyggnadsarbetet i Afghanistan.

8) Afghanistankommittén kräver att resurser spenderas på ett effektivt sätt.

Vad får vi för pengarna? Få granskningar har gjorts av RSM:s metoder och resultat. Sveriges riksdag måste få redovisningar av hur RSM uppfyller sina mål så att ansvarsutkrävande kan ske.

Kostnaderna för Sveriges bidrag till RSM bör även vägas mot hur effektiva insatserna är. Den svenska RSM-insatsen på 50 soldater kostar årligen nästan lika mycket som hela SAKs hälsoprogram som erbjuder 2,5 miljoner patienter hälsovård om året. Vad leder till störst nytta för den afghanska civilbefolkningen?