Kvinnor i kläm när korruptionen styr

Hela 16 år efter att talibanerna förlorade makten i Afghanistan förlitar sig en majoritet av befolkningen fortfarande på det traditionella rättsväsende där krigsherrar, byråd och stamäldstar dömer.

Med hjälp av Internationellt bistånd och stöd har ett statligt rättsväsende byggts upp i stort sett från grunden. Det innebär fler poliser, åklagare och domare, men få andra institutioner i landet är så korrupta som rättsväsendet.

Domstolarna dömer till de rikas fördel och de fattiga har ofta ingen chans. Värst är det för fattiga kvinnor, vars rättigheter begränsas å det grövsta.

Afghanistans riksåklagare hävdar att han fått stopp på fängelsedomar där kvinnor straffas bara för att de lämnat sina hem, men samtidigt rapporteras det om sådana domar från bland annat Kandahar, där en enda kvinnlig åklagare ska hantera alla anmälningar av trakasserier, övergrepp och våld mot kvinnor.

För väpnade motstånds- och terrorgrupper som talibanerna och Islamiska staten är det statliga rättssystemet symbolen för det system de för krig mot. Därför riktas en majoritet av deras attacker mot alla dem som arbetar inom polisen och åklagarmyndigheten eller i domstolar över hela landet.

Afghanistans president Ashraf Ghani varnar för riskerna med en svag rättsapparat och ger afghanerna rätt som klagar på den svaga rättssäkerheten.

HEATHER BARR VAR OPTIMISTISK. Det var hösten 2014 och Afghanistan hade fått en ny regering. Själv hade hon lämnat landet efter att i sex år ha arbetat som utredare för den amerikanska människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Med den nya regeringen hoppades Heather Barr att rättssäkerheten och därmed situationen för de mänskliga   rättigheterna i landet skulle förbättras. Det gällde inte minst kvinnors situation, ett område där den nye presidenten Ashraf Ghani i sina tal visat stort engagemang. Men i mars 2015 byttes Heather Barrs optimism till besvikelse.

Händelsen som fick Heather Barr att ändra uppfattning var det tragiska mordet på den unga kvinnan Farkhunda. Efter   att en mullah falskeligen anklagat henne för att ha bränt Koranen stenades och slogs Farkhunda ihjäl på öppen gata i Kabul av en lynchmobb.

– Händelsen var djupt chockerande för många afghaner, som kände att så här skulle det inte vara i deras land. Bara det att tusentals personer, män som kvinnor, gick ut på gatorna och krävde att kvinnors rättigheter ska respekteras var oerhört stort, säger Heather Barr.

I dag är Heather Barr baserad i London som senior rådgivare vid Human Rights Watch för kvinnors rättigheter i hela Asien.

När hon ser tillbaka på hur mordet på Farkhunda hanterades i Afghanistan tycker hon att president Ashraf Ghani bättre kunde ha tagit tillvara den rättsprocess som följde. Han kunde ha utnyttjat tillfället för att reformera rättssystemet och stärka kvinnors rättigheter, menar hon.

– Men presidenten lät möjligheten passera. Ingenting gjordes för att förbättra någonting. Då kände jag med många att regeringen helt enkelt inte brydde sig på riktigt om kvinnors rättigheter, säger Heather Barr.

Enligt undersökningar gjorda av FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott, UNODC, samt   organisationerna Integrity Watch Afghanistan och Transparency International, är rättsväsendet den mest korrumperande sektorn i Afghanistan.

llt är möjligt inom rättssystemet, så länge du har pengar. Det menar Pia Stjernvall, som fram till årsskiftet var chef för EUPOL, den Europeiska unionens insats för att bygga upp Afghanistans polisväsende.

– Rättsskipningen i Afghanistan fungerar inte alls bra. I princip kan du betala för vad som helst inom systemet. Så om du är fattig kan du inte räkna med rättvisa, säger Pia Stjernvall, som i dag är Finlands ambassadör för civil krishantering.

Enligt Heather Barr och Pia Stjernvall återfinns korruptionen på alla nivåer inom det afghanska rättsväsendet. På den lägsta nivån, bland poliser i fält, är lönen så låg att den inte ens räcker till hyran. Många behöver därför hitta kompletterande inkomstkällor för att kunna försörja sig och sin familj.

RÄTTSSÄKERHETEN PÅ SAMHÄLLETS lägsta nivå kan se ut ungefär så här: Om en person går till polisen och gör en anmälan av något slag, kan det hända att polisen sätter i gång en utredning. Ibland griper de någon.

– Men du kan behöva betala dem för att de ska göra det. Eller betala dem för att de inte ska gripa dig. Så mutor driver rättssystemet, säger Heather Barr.

Om ett fall går till domstol upprepas situationen. I civila rättsfall, som kan handla om skilsmässor, vårdnadstvister eller tvister om markgränser, hamnar två parter framför en domare som ska avgöra till den enes eller den andres fördel. Då är mutans storlek avgörande för utgången, hävdar Heather Barr.

– Domaren dömer till fördel för den som betalar mest. Det är just sådant som gör fattiga människor rättslösa. Har du inga pengar är dina chanser att få rätt i domstol obefintliga. Det är mycket tydligt att det är ett system för de rika.

ALLA DEM SOM MISSTÄNKS för ett brott har, enligt konstitutionen, rätt till en offentlig försvarare, men sådana finns i dagsläget inte att tillgå, menar Heather Barr. Även där blir alltså plånbokens storlek avgörande för afghaners chanser att få rätt juridiskt.

Pia Stjernvall påpekar att korruptionen på lägre nivåer inom rättssystemet inte är något i jämförelse med hur det ser ut på de högre nivåerna.

Värst utsatta för den dåliga rättssäkerheten är de afghanska kvinnorna. Det återspeglas också i den låga andelen kvinnor som arbetar inom rättssystemet. Av 157 000 poliser är bara 3 000 kvinnor. De behandlas dessutom mycket illa eftersom acceptansen för kvinnliga poliser är väldigt låg.

Bland kvinnliga poliser är diskriminering vanligt och risken att de attacke- ras är stor. Många kvinnliga poliser i  Afghanistan aktar sig för att berätta i onödan att de är poliser, inte ens för familj och vänner. Efter arbetet tar de av sig sin uniform för att ingen ska se vad de har för jobb när de kommer hem.

Det råder stor brist på både kvinnliga åklagare och domare. I dag finns bara 260 kvinnliga domare, och de är främst verksamma i landets större städer. Överlag är ändå antalet kvinnor som arbetar inom rättsväsendet avsevärt större i dag än för bara några år sedan.

FÖRBÄTTRINGARNA BEROR framför allt på internationella biståndsinsatser, som till exempel EUPOL, men Heather Barr ser fortfarande enorma brister, framför allt när det gäller just kvinnors rättsskydd.

Ett exempel är skilsmässolagstiftningen som diskriminerar kvinnorna. För en man som vill skiljas räcker det att han säger att han vill göra det. En kvinna som vill skiljas måste däremot gå till domstol med sin begäran. Domstolen ger sällan kvinnor rätt, enligt Heather Barr.

I typfallet vänder sig en kvinna till domstol med en anmälan om misshandel i hemmet, som grund för önskan om skilsmässa. Men risken är då stor att hon i stället blir anklagad för ”omoraliskt leverne” och misstänks för otrohet.

Det här blev särskilt tydligt när Heather Barr genomförde intervjuer med 58 kvinnor och flickor i fängelse, till en rapport för Human Rights Watch 2012.

– Det vi fann var att alla de här kvinnorna i realiteten var brottsoffer, för tvångsäktenskap, barnäktenskap eller våld i hemmet. När de flydde sina hem och anmälde övergreppen blev de i sin tur anmälda för ”moraliska brott” av män i deras familjer. I stället för männen hamnade då kvinnorna i fängelse, säger Heather Barr.

I endast ett av de 58 fallen hittade Heather Barr en man som faktiskt blev föremål för en brottsutredning. Mannen hade attackerat sin fru med en skruvmejsel och huggit henne så illa att hon nästan avlidit. Kvinnas vänner tog henne till sjukhuset och polisen inledde en utredning av mannens brott mot henne.

Innan polisens utredning var klar dödades mannen av kvinnans bröder. Då dömdes både kvinnan och hennes bröder till fängelse, trots att kvinnan legat på sjukhus när mordet utförts. Det hela slutade med att hon dömdes till fängelse.

I ett försök att komma tillrätta med kvinnornas svaga rättsskydd håller det inom rättsväsendet på att skapas familjeenheter i anslutning till många av landets polisstationer. Dit ska kvinnor som utsatts för misshandel, trakasserier eller övergrepp kunna vända sig för att göra en anmälan.

DET AFGHANSKA PARLAMENTET har de senaste åren antagit flera lagar som stärkt kvinnors rättigheter inom rättssystemet, såväl inom den allmänna brottslagstiftningen som en särskild lag för våld mot kvinnor, EVAW.

Den senare har ännu inte antagits av parlamentet, men gäller ändå genom ett presidentdekret från 2009. Så sent som i april i år deklarerade regeringen att de avser att anta en plan för att stoppa barnäktenskap.

Samtidigt som politikerna och det internationella samfundet försöker stärka det officiella, statliga rättsväsendet lever det gamla traditionella shurasystemet kvar på landsbygden.

I en stor del av landet har invånarna inga andra rättsinstanser att vända sig till än de traditionella byråden, shuras. Andra förlitar sig på grund av den utbredda korruptionen inom det statliga rättsväsendet ändå hellre på det traditionella rättsväsendet.

Enligt studien A survey of the Afghan people (2016) som mätt opinionen bland afghanerna i många år hyser afghanerna större tilltro till det traditionella rättsväsendet än till det statliga.

Även om fler än hälften av de tillfrågade säger sig lita på det statliga systemet anser fler att systemet är ineffektivt. Långt fler, åtta av tio, säger att byrådens domslut är rättvisa, och bara en av fyra menar att byråden är ineffektiva.

– Eftersom många inte har tillgång till det statliga systemet och det fungerar så bristfälligt kan det traditionella systemet kanske vara bättre än ingenting, men det är mycket patriarkalt och gagnar inte kvinnor, säger Pia Stjernvall.

DET TRADITIONELLA RÄTTSSYSTEMET är inte heller enhetligt över hela landet, utan varierar från by till by eller från område till område. Det finns ingen rättssäkerhet i systemet.

– Men en sak är lika överallt, och det är att kvinnor aldrig vinner. Det är ett extremt misogynt kvinnofientligt system. En konflikt mellan två familjer kan till exempel lösas genom att den ena familjen ger sin dotter till den andra, för att sona det brott familjen anses ha begått. Du kan föreställa dig hur den dottern sedan har det, säger Heather Barr.

Om rättssäkerhet innebär laglydnad, likhet inför lagen, konsekvens och förutsägbarhet, samt innehåller överklagansmekanismer, är enligt Heather Barr shurasystemet den raka motsatsen. Det förekommer fortfarande att människor döms till stening.

Problemen med korruptionen inom rättssystemet har uppmärksammats av regeringen och president Ashraf Ghani. Enligt en rapport från FN:s Afghanistaninsats, UNAMA, från i april i år har också flera åtgärder antagits för att minska korruptionen.

Pia Stjernvall lyfter fram införandet av ett antikorruptions- och rättscenter i slutet av 2016.

– Här finns möjligheter att dra makthavare inför rätta, vilket också har skett i ett par fall när höga tjänstemän på departementsnivå har åtalats för korruption, säger Pia Stjernvall.

Men det går att göra mycket mer, menar Heather Barr. Hon efterlyser en större politisk vilja från landets regering.

– Regeringen skulle kunna göra så mycket mer. Den behöver reformera rättssystemet i grunden och se till att domstolarna fungerar, se till att det finns risk för påföljd om någon tar mutor, vilket det inte gör i dag. Den behöver se till att det finns en fungerande överklagansstruktur och att det finns offentliga försvarare. Jag ser inte att den viljan finns, säger Heather Barr.

DEN UTBREDDA KORRUPTIONEN förstärker också konflikten. Även om det är svårt att svara på frågan om vad som ska prioriteras mellan bättre säkerhet och mindre korruption vill Pia Stjernvall se att det görs fler brottsutredningar. Det är en konfliktförebyggande åtgärd, enligt henne.

– Man behöver hålla isär säkerhetsstyrkorna och polisen. Polisen måste kunna göra sitt jobb, som att utreda brott som organiserad brottslighet, drogrelaterade brott och kidnappningar, för den brottsligheten drar in pengar till den väpnade konflikten. Så om inte polisen koncentrerar sig på sitt jobb här utan i stället används i konflikten kommer det aldrig att bli fred i landet, säger Pia Stjernvall.

TEXT GUDRUN RENBERG & ERIK HALKJAER