”Jag vill lära ut teckenspråk”

När SAKs tidning Afghanistan-nytt träffade Tamana senast var hon 13 år och  hade precis lämnat SAKs skola för barn med funktionsnedsättningar för att tillsammans med sin bror börja i en vanlig skola. Nu är hon 17 år och går i nionde klass. Hennes hobby är fortfarande att teckna. 

Hon berättar på teckenspråk:
– Jag älskar att teckna och så fort jag är ledig tecknar jag ansikten och jag övar varje dag. Jag tecknade mycket när skolan stängde på grund av covid-19 och  jag var hemma. 

Hon är glad över det stöd hon får både i skolan och hemma. Hennes mamma Fariba Noori är själv lärare och var orolig när hennes två döva barn började skolan för att de skulle ha svårt att hänga med. Nu är hon stolt över sina barns framsteg.

– Jag har åtta barn och två av dem är döva. De är båda hårt arbetande och väldigt intelligenta barn. De hjälper mig alltid med mitt arbete hemma och är respektfulla mot sina syskon.

Ett av Tamana Nooris största problem är att lärarna i hennes skola inte kan  teckenspråk. Även om hon gör sitt bästa stöter hon ibland på svårigheter. Trots det är hon sjätte bäst i sin klass, enligt det betygssystem som tilllämpas. En av hennes drömmar är att hon vill hjälpa personer med funktionsnedsättningar.

– I vårt land möter personer med funktionsnedsättningar många problem. Jag vill bli lärare i teckenspråk och undervisa barn med funktionsnedsättningar, speciellt barn som är döva. Jag är väldigt hoppfull inför framtiden och jag vill fortsätta med högre studier. 

Bashir Ahmad Fayaz
Regionkommunikatör i Mazar-e Sharif

Läs gärna föregående artiklar om Tamana här: 

Döv i en ordinarie skola

Hopp och oro