Vad ligger bakom striderna mellan Pakistan och Afghanistan?
Spänningarna mellan de två grannländerna har eskalerat med attacker och bombningar på båda sidorna av gränsen.
I slutet av februari blossade nya strider upp mellan Pakistan och Afghanistan. Pakistans försvarsminister Khawaja Asif skrev på fredagen på X att det råder ”öppet krig” mellan de två grannländerna.
Vad är bakgrunden till konflikten?
Pakistan har i flera år försökt förmå talibanstyret i Afghanistan att agera mot Tehrik-e Taliban Pakistan (TTP), som enligt Islamabad genomför attentat i Pakistan och samtidigt har en fristad i Afghanistan.
Nu markerar Pakistan att tålamodet är slut. Efter år av resultatlösa samtal med det afghanska de facto-styret – som uppfattas som ovilliga eller oförmögna att agera mot TTP – har pakistansk militär gått till anfall både längs gränsen och från luften, djupt inne på afghanskt territorium.
Flera bedömare pekar på att banden mellan de afghanska talibanerna och TTP är täta. TTP stred på talibanernas sida mot den internationella militära närvaron, och relationerna har därefter stärkts ytterligare, bland annat genom giftermål och personliga lojalitetsband. För talibanledningen är det därför politiskt och ideologiskt svårt att bryta med TTP.
Hur påverkas befolkningen i Afghanistan?
Striderna längs gränsen har under det senaste året blossat upp i omgångar. Flertalet gånger har civila skadats eller dödats.
Handeln mellan länderna har periodvis stoppats helt – ett hårt slag mot både afghanska och pakistanska handlare. Jordbruksprodukter har ruttnat vid gränsen eller sålts med stora förluster.
Sedan i höstas har Afghanistan försökt styra om handeln, framför allt mot Iran. Teheran har välkomnat detta och erbjudit tillgång till hamnen i Chabahar, där Indien är en central finansiär. Även dyr flygfrakt till Gulfstaterna har inletts. Handel med Centralasien är dock begränsad – marknaderna är mindre och efterfrågan svagare.
För den afghanska befolkningen innebär detta högre priser, osäkrare försörjningskedjor och ökad ekonomisk press i ett redan mycket utsatt läge. Återstår också att se hur situationen i Iran utvecklas – i sämsta fall för Afghanistan en helt utebliven export.
Vad kan leda till de-eskalering?
Efter flygbombningar mot mål i Kabul i oktober gick Turkiet och Qatar in som medlare och fick till stånd ett tillfälligt eldupphör. Saudiarabien har också försökt främja dialog. Resultaten har varit begränsade – men läget har åtminstone inte förvärrats förrän nu.
Om konflikten trappas upp har Pakistan ett tydligt övertag i luften och kan fortsätta bombningar från säker höjd. Talibanerna saknar luftförsvar av betydelse. Talibanernas motmedel ligger i asymmetrisk krigföring – infiltration och självmordsattentat inne i Pakistan. Det är dock en metod som främst skapar rädsla och politisk press, snarare än militär avgörande effekt.
En de-eskalering är möjlig – men kräver insikt i att långsiktiga kostnader överstiger kortsiktiga inrikespolitiska vinster. I Afghanistan har opinionen i viss mån slutit upp mot Pakistan, även i delar av diasporan.
För att bryta spiralen måste retoriken dämpas. Samtidigt pågår en bredare geopolitisk ompositionering i regionen. Det gör utvecklingen svårbedömd – och utgången osäker.
Läs mer om bakgrunden till konflikten och hur relationen mellan Afghanistan och Pakistan utvecklats sedan talibanerna tog makten i en analys från International Crisis Group:
Pakistan: Responding to the Militant Surge on the Afghan Border