Rahman förvandlar projektplaner till skolor
Abdul Rahman är en av SAKs fler än 5 000 anställda som ser till att projektplaner förvandlas till verklighet, att pengarna från givare och som SAK får från Sida och andra biståndsorgan blir till skolor för barnen.
Han har arbetat för SAK i 19 år, och har titeln Education Field Supervisor, ett slags fältarbetare för bättre skolor.
– De lärare som har erfarenhet behöver kanske inte så mycket stöd. Men de nyrekryterade kan behöva besök varje vecka, ibland daglig kontakt, berättar Rahman för att förklara hur han arbetar gentemot de sex skolor han har ansvaret för.
Men det krävs mycket förberedelser innan jobbet kommit så långt att det är dags att ge stöd åt individuella lärare. Är det en ny skola som ska startas samlar Rahman ”de äldre”, det vill säga de äldre män som bestämmer i byn. De ska informeras om vad som förväntas. I dessa byskolor – Community Based Schools – är det lokalsamhället som står för allt det praktiska runt skolan. SAK tar ansvar för att anställa lärare, lärarlöner, skolböcker, utbildning för lärarna och uppföljningen av verksamheten.
Byborna måste gå samman för att ordna med en skollokal, ibland en bondgård, ibland tält och skynken. De måste ordna vatten till skolan, gräva latriner och mycket annat. I byn ska också väljas ett School Management Team (SMT), ett slags Hem och Skola, som ser till att relationen mellan skolan lokalsamhället fungerar. Till SMT väljs personer som byborna litar på, både kvinnor och män, dock inga unga män. Eftersom många av lärarna är unga kvinnor anses det inte lämpligt att det ingår unga män i SMT.
– Inför varje läsår handlar det om planering. Hur mångas barn finns det, hur många klasser behövs, hur mycket böcker, hur ska schemat läggas upp, berättar Rahman.
Sedan är det frågan om uppföljning och tillsyn. Rahman har tät kontakt med sina sex skolor och försöker hjälpa till och ställa tillrätta om det uppstår problem. Som exempel nämner han hur han kan gripa in om ett barn hoppar av skolan för att föräldrarna anser att barnet måste ta hand om fåren.
– Jag brukar prata om framtiden med föräldrarna. Vad händer när barnet växer upp och inte har någon utbildning. Då kan det vara svårt att försörja sig, säger Rahman.
– Men det är ett litet problem. Nu för tiden har de flesta insett nyttan med utbildning och det är inte många som hoppar av.
Rahman arbetar för SAKs kontor i Taloqan, i norra delen av landet. Hans distrikt heter Yangi Qala, och ligger helt nära grannlandet Tajikistan. I en del av distriktet, där en av skolorna finns, är det talibanerna som styr. Men det har inte medfört några direkta problem.
-Det enda kravet talibanerna ställer är att från fjärde klass och uppåt får flickorna enbart ha kvinnliga lärare, avslutar Rahman.