Miljoner kan dö utan bistånd till Afghanistan

Texten har tidigare publicerats på Aftonbladet Debatt.

 Talibanerna står för fanatism och kränkningar av mänskliga rättigheter i en omfattning som det finns få motsvarigheter till. För deras brott och deras styre på 1990-talet finns inga ursäkter. Det är därför självklart att stater, politiker och allmänhet till varje pris vill undvika att en enda krona går till att finansiera en talibanregim.

Men vi måste hålla huvudet kallt, annars riskerar fler människor att dö det närmaste året än under de senaste 20 åren av krig. Därtill kan vi få se en flyktingkris lika omfattande som den som orsakades av Syrienkriget.

En tredjedel hotas av hungersnöd

FN varnar för att 14 miljoner afghaner – en tredjedel av befolkningen – hotas av hungersnöd de närmaste månaderna. Hälften av alla barn under fem år beräknas behöva behandling mot akut undernäring för att överleva.

Den största delen av det ekonomiska stödet till Afghanistan har fram till idag gått genom Afghanistan Reconstruction Trust Fund (ARTF), den fond omvärlden satte upp för att fördela sitt bistånd med hjälp av Världsbanken.

Centrala delar av den offentliga sektorn i Afghanistan finansieras genom ARTF, exempelvis det nationella sjukvårdssystemet. Genom finansiering från ARTF kunde Svenska Afghanistankommittén (SAK) ta emot 1,7 miljoner patientbesök vid våra kliniker i Wardak under 2020. Andra organisationer ansvarar för andra provinser.

Utan utvecklingsbistånd kollapsar den offentliga sektorn

Men alla finansiella överföringar till Afghanistan är sedan några dagar strypta. Om omvärlden gör allvar av att strypa allt utvecklingsbistånd till Afghanistan – för att talibanerna sitter vid makten – så kommer landets offentliga sektor att kollapsa inom några veckor.

Om det nationella sjukvårdssystemet i Afghanistan kollapsar för att pengar till löner, logistik och mediciner saknas, så riskerar miljoner människor att dö inom det närmaste året.

I utbildningssektorn finns sju miljoner barn som inte längre skulle ha någon skola att gå till och 170 000 lärare som riskerar att bli av med sin försörjning.

Utbildning och vård är bara två av ett tjugotal områden med utländsk finansiering. Andra exempel är jordbruk och infrastruktur.

Om allt utländskt stöd till den afghanska staten stryps, kan civilsamhällets organisationer kanske fånga upp några procent av dessa samhällsviktiga verksamheter, men civilsamhället är redan ansträngt till bristningsgränsen. Svenska Afghanistankommittén och andra internationella aktörer fortsätter att göra allt vi kan, men det finns ingen möjlighet att biståndsorganisationer kan ersätta en stat som kollapsar.

En systemkollaps skulle leda till att miljoner familjeförsörjare blir arbetslösa och resultera i omedelbar och akut fattigdom, svält och en flyktingkris av gigantiska dimensioner.

Självklart vill omvärlden varken finansiera eller legitimera talibanerna. Men att stoppa kollapsen och rädda liv utan att talibanerna indirekt kan dra nytta av det är omöjligt.

Befolkningens överlevnad måste säkras

Därför behöver omvärlden se rationellt på situationen och hur den afghanska befolkningens överlevnad ska kunna säkras.

Centrala offentliga system i Afghanistan måste räddas undan kollaps. Diplomatiska relationer måste upprätthållas så att talibanerna kan hållas ansvariga för sina löften om att kvinnors och minoriteters rättigheter ska garanteras. Varken människoliv eller mänskliga rättigheter får offras för att talibanerna håller sitt folk gisslan.

Om vi inte står upp för mänskliga rättigheter nu – kvinnor, män och barns överlevnad och rätt till utbildning och sjukvård – så kan det bli det internationella samfundet som tar Afghanistan tillbaka till 90-talet, inte talibanerna.

Vi har redan sett ett militärt och ett politiskt misslyckande i Afghanistan. Ett humanitärt misslyckande innebär att miljoner människor riskerar att dö.

ANDREAS STEFANSSON, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén

Läs mer i Dagens Nyheter: Hur ska svenskt bistånd nå flickorna – utan ”en spänn till talibanerna”?