Blev lärare för att hjälpa flickorna

I ett klassrum i Yrskin i norra Afghanistan i den östra delen av byn, ligger sedan ett par år den nybyggda skolan. Nästan 220 barn i åldrarna sju till tolv år går här och det är något fler flickor än pojkar bland eleverna. En av lärarna är Kamila Rahim, 25 år, som började arbeta för fyra år sedan. Även hon är född i byn och har återvänt hit efter sina universitetsstudier. 

–  Det var ett par olika skäl till att jag ville bli lärare. Dels för att hjälpa människorna och barnen i min hembygd, särskilt flickorna. Fattigdomen är utbredd och det slår särskilt hårt mot flickor. Får de utbildning har de en chans. Dels, mitt andra skäl, jag får en egen lön och kan bidra ekonomiskt hemma. 

Kamila Rahim berättar att hon giftes bort 16 år gammal och att trots att hon pluggade vidare ville hennes man först inte att hon skulle arbeta efter examen.

–  Men när han blev arbetslös tyckte han att det var okej. Vi har fyra egna barn att försörja. 

Som flera andra kvinnliga lärare med egna familjer undervisar Kamila Rahim halva dagen och sköter allt på hemmaplan resten av tiden. 

Kamila Rahims har ansvar för tre klasser, alla med enbart flickor. Hon säger att hennes elever har talang och på frågan om det är något särskilt de önskar till skolan kommer svaret snabbt:

– En skrivare! Som det är nu måste vi åka en halvmil för att kunna skriva ut om vi behöver något särskilt material till lektionerna. 

Text och foto:
KAJSA WAAGHALS
SAKs kommunikationsrådgivare i Afghanistan