Klimatkrisen slår hårt mot Afghanistan

Världens länder träffas i Madrid på klimattoppmötet COP25 i december. Ambitionerna måste höjas om målet på en maximal global uppvärmning på 1,5 grader ska kunna nås. För de fattigaste och mest utsatta länderna är stöd till anpassning och ersättning för förluster och skador också viktiga frågor.

Enligt beräkningar från bland annat FN kommer medeltemperaturen i Afghanistan att öka kraftigt, frågan är bara hur mycket. Det talas om ett optimistiskt respektive ett pessimistiskt scenario, även om det så kallade optimistiska alternativet också betyder stora temperaturökningar. I det första fallet tros medeltemperaturen öka med 1,5 grader till år 2050 och med 2,5 grader till år 2100. I det andra, än mer negativa scenariot ökar medeltemperaturen mer än dubbelt så mycket; med 3 grader till år 2050, och 7 grader till år 2100. Båda alternativen är dessutom avsevärt högre än vad som tros bli snittökning av medeltemperaturen globalt.

Extrema effekter

Oavsett vilken utgång kommer effekterna att bli extrema i Afghanistan, som redan drabbats av återkommande och långvarig torka under snart två årtionden.

Många forskare menar att även dessa torrperioder beror på att jordens klimat håller på att förändras. Bland annat har vädermönster rubbats så att de är mindre förutsägbara. En av de mest påtagliga effekterna i Afghanistan är att bergstrakterna får allt mindre snö på vintern. Det i sin tur är förödande för jordbruket, som till stor del är beroende av att det kommer tillräckligt med snö i bergen som smälter på våren och bidrar till att bevattna åkrar.

Av stor betydelse för jordbruket är de årliga vårregnen, men på senare tid har detta nederbördsmönster hamnat i obalans. Vårregnen kommer inte som de tidigare gjort och när de väl kommer regnar det för lite. Utan tillräckligt med snö och regn sjunker grundvattnet, vilket får till följd att såväl brunnar som vattendrag sinar. Förutom att böndernas skördar blir förstörda av torka och extrema värmeböljor försvinner betesmarker för boskap, som får och getter, och de dör på grund av brist på föda.

Buffert med mat

På SAK arbetar landsbygds- och utvecklingsspecialisten Atanu De som regelbundet är ute på landsbygden och möter de människor SAK arbetar med.

– Ett exempel är att vi hjälper byar och mindre samhällen att organisera och samordna så kallade matbanker, som blir en gemensam buffert vid en kris. Människorna vi möter berättar om sin verklighet och de pratar alltmer om vädrets förändringar och hur naturen påverkas. Det handlar om skördar som förtvinar, vattendrag som torkar ut eller plötsliga kraftiga regn som spolar bort såväl åkrar som hus.

I Afghanistan är mer än 60 procent av de runt 30 miljoner invånarna beroende av jordbruket för sin överlevnad och inkomst. Efter många år av torka beräknades förra året omkring 2,2 miljoner människor vara drabbade och fler än 263 000 tros ha flytt från de värst utsatta områdena. Med andra ord är de klimatflyktingar i sitt eget land och de är därtill fler än det antal som drivits bort på grund av konflikter samma år. Allt enligt en rapport från FN-organet Unocha (kontoret för samordning av humanitär hjälp).

Att landet sedan 40 år befunnit sig i mer eller mindre ständigt pågående krig och interna konflikter gör inte situationen bättre. Miljöarbetet har kommit i gång sent jämfört med andra länder och även om Afghanistan är ett av de länder i världen som släpper ut minst koldioxid är trenden att utsläppen ökar. Men i höstas fick en nationell grön miljöfond, the Green Climate Fund, tillskott av internationella givare, sammanlagt över 10 miljoner dollar, för att tillsammans med landets myndighet för miljöfrågor försöka hitta strategier och konkreta lösningar för att stoppa nationens ökade utsläpp.

SAKs specialist Atanu De förklarar att eftersom SAK har en struktur där organisationen arbetar på lokal nivå via byråd finns trots allt möjligheter att möta klimatkrisen.

– På såväl nationell som lokal nivå handlar det om två strategier: dels att försöka begränsa de negativa konsekvenserna, dels att anpassa sig till en ny verklighet. För oss i SAK kan det på kort sikt vara att genom byråden se vilka praktiska åtgärder som går att göra redan nu, till exempel kan SAK hjälpa till att finansiera reparationer av kanalsystem som är eftersatta och inte klarar de allt kraftigare skyfallen.

Anpassning

På längre sikt säger Atanu De att strategin också bör vara anpassning.

– Vilka grödor går att använda? Kanske är det bättre att byta till varianter som klarar torka bättre. Ett annat problem är landets kraftiga skogsavverkning, här behövs en satsning på trädplanteringar för att motverka erosion och risk för jordskred. I stället för att biståndsorganisationerna bara verkar inom sina enskilda områden och program är en väg framåt att de går ihop för att arbeta med klimatutmaningarna tillsammans, menar Atanu De.

– Kanske skulle vi kunna jobba kring gemensamma teman och implementera vars och ens projekt inom dessa teman. Ta till exempel vattenförsörjning. Inom SAK arbetar vi med att bygga upp demokratisk medvetenhet och kunskap inom beslutsorgan på lokal nivå. I det sammanhanget skulle vi kunna arbeta ihop med biståndsorganisationer som är specialiserade på att förstärka vattenförsörjning.

KAJSA WAAGHALS
SAKs kommunikationsrådgivare i Kabul

---

0,3 ton

utsläpp av koldioxid per capita gör Afghanistan till ett av de länder som har lägst växthusgasutsläpp i världen. Trots det riskerar landet att möta en ökning i genomsnittlig årstemperatur som är betydligt högre än globala medelvärden. Extrema väderhändelser, som värmeböljor, översvämningar och torka samt glaciärer som smälter snabbt, blir följden.