Bråttom att bromsa den globala uppvärmningen
Klimatförändringarna känner inga gränser. Det sade den afghanske ministern med ansvar för vattenfrågor när jag träffade honom nyligen, och det är ju en självklarhet. Men samtidigt en självklarhet med extra tyngd för Afghanistan.
Afghanistan är ett av de länder som bidragit minst till den globala uppvärmningen, men som kommer att drabbas hårdare än många andra.
I Paris 2015 enades världens länder om att den globala temperaturökningen ska hållas långt under 2 grader men att de skulle sträva efter att begränsa den till 1,5 grader. Men de nationella planer som lades fram vid förhandlingarna skulle i bästa fall bara begränsa uppvärmningen till omkring 3 grader.
Det vill säga en global katastrof. Förra året visade FN:s klimatpanel att om uppvärmningen inte kan begränsas till 1,5 grader kommer konsekvenserna att bli långt mer dramatiska än man tidigare trott.
Det är bråttom. Därför kallade FN:s generalsekreterare till ett extra klimattoppmöte i september, för att få upp farten till det ordinarie klimattoppmötet i Chile i december.
I det här numret (nr 3, 2019) ägnar vi temat åt klimatförändringarnas påverkan på Afghanistan. SAKs medarbetare på regionkontoren har träffat människor som redan känt av klimatförändringarnas effekter.
Afghanistan ligger långt efter utvecklingsmässigt. Det kommer att ställas stora krav på att Afghanistan kan anpassa sig till de nya förutsättningarna. Om världen lyckas stoppa utsläppen så att den globala temperaturökningen stannar vid 1,5 grader kommer den i Afghanistan ändå att vara högre.
De stora besluten om det som kommer att påverka oss alla fattas på nationella och internationella nivåer. Vi kan alla vara en del av den globala rörelse som nu sätter press på makthavarna att vidta åtgärder och betala vad det kostar. De mest utsatta länderna måste få mycket mer stöd än vad som hittills beslutats. Men det finns också möjligheter för SAK att verka där vi finns. Det handlar till exempel om att genom byråden bygga upp en motståndskraftig infrastruktur och att anpassa grödor efter de nya omständigheterna.
Klimatförändringarna känner inga gränser – men där vi finns, innanför de afghanska gränserna, ute på landsbygden, kan vi verka tillsammans med de mest utsatta för att hantera det vi kan av effekterna.