Jag önskar mig ett större vi

I oktober mördades en fransk historielärare vid namn Samuel Paty. Militanta islamister misstänks ligga bakom det brutala dådet. Precis som vid tidigare tillfällen då våld och terrorism kommit geografiskt nära oss, slogs jag av hur omvärlden sluter upp i ett gemensamt fördömande och till stöd för det drabbade landet. Mordet på den franske läraren ges utrymme i svensk media och svenska politiker tar avstånd och uttrycker sitt stöd. Det görs till ett dåd mot oss.

Jag önskar att detta ”vi” hade varit större och innefattat fler människor; människor från fler länder, ja hela världen. Afghanistan är ett av världens farligaste länder att vara lärare i. Skolor är konstant under attack från konfliktens olika parter och antalet incidenter riktade mot lärare, elever och skolor ökar. Det handlar om tusentals attacker varje år och det uppskattas att en halv miljon afghanska barn förnekas rätten till utbildning som ett resultat av dem.

Det finns så många Samuel, i Afghanistan, Demokratiska Republiken Kongo och i Colombia, för att nämna några av de länder där det är förknippat med livsfara att vara lärare.

Afghanska skolor hotade från flera håll 

Med ett större vi hade stödet för lärare bortom Europas gränser varit lika stort som det vi sett för Samuel. I stället verkar utvecklingen gå i motsatt riktning på flera olika plan; skiljelinjerna mellan vi och dem dras allt skarpare. Brotten mot skolor, sjukhus och andra civila mål i Afghanistan har i praktiken skett under straffrihet. Detta är emellertid något som förhoppningsvis kommer att åtgärdas efter att den internationella brottmålsdomstolen ICC valt att ändra sitt beslut och genomföra en utredning om krigsbrott och brott mot mänskligheten i Afghanistan.

Förutom militära hot är även afghanska skolor, lärare och elever hotade av ett sviktande internationellt stöd till Afghanistan. I slutet av november hölls en konferens i Genève där det internationella samfundets fortsatta bistånd till Afghanistan diskuterades. De nya löftena om stöd ligger ungefär en femtedel under dem som gjordes vid senaste konferensen 2016. Åtagandena är också mer kortsiktiga vilket försvårar förutsägbarhet och stabilitet.

Vi på SAK är tydliga. Vi stannar så länge vi behövs. Vi sviktar inte i vårt stöd till Afghanistans lärare och elever. De har, precis som alla andra lärare och elever i världen, rätt till en skola fri från våld där alla kan känna sig trygga.

Kajsa Johansson
Ordförande SAK