”Alla etniska grupper är som en kedja”
Jan Mohammad Nabizada är tadzjik. För honom betyder etnicitet att känna till sina förfäder, var de bodde, vilket språk de talade, vad de uppnådde och vilka traditioner och kunskaper de hade – men något
mer betyder det inte, säger han.
– Jag skulle inte vilja bli identifierad som tadzjik utan jag vill bli identifierad utifrån min nationalitet, afghan. För många människor är etnicitet viktigt, men det är inte särskilt viktigt för mig. Jag är inte stolt speciellt över min etnicitet.
– Alla etniska grupper i Afghanistan är som en kedja – en del gifter sig med någon ur en annan etnisk grupp och bildar en ny familj. Våra språk och traditioner och vår kultur kombineras. Vi har samma fördelar och nackdelar. På kontoren, på vägarna, på marknaden, på fälten lever vi och arbetar och gör affärer tillsammans. Våra liv är relaterade till varandras.
Jan Mohammad Nabizada menar att etnicitet egentligen inte är särskilt viktigt i Afghanistan, men att individer och grupper under de senaste århundrandena har använt etnicitet för att nå egna fördelar.
– Då blev det viktigt, och det har skapat konflikter och krig i landet.
Vad är speciellt med er kultur?
– Gästfrihet, sport som brottning, buzkashi (ett slags hästpolo), laga god mat. Lokal musik har en speciell och integrerad del i den tadzjikiska kulturen. Den bästa maten serveras till gäster och åtföljs självklart alltid av en kopp utsökt te. Te dricks flera gånger varje dag, erbjuds till alla gäster och familjemedlemmar, och de flesta familjer har sitt eget recept.
– Vi äter tillsammans och sitter på stora färgglada kuddar – toshak – som placeras runt en duk. Vi lagar ofta palau (ris med kött), kebab (grillat kött) och frukt. Till frukost lagar vi shirchai (mjölk med svart te, vatten och salt). Det finns alltid en ursäkt att äta gott på religiösa högtider, vid förlovning och bröllop.
En annan del av tadzjikisk kultur är att spela och lyssna på lokal musik, berättar han.
– Någon sjunger kärleksdikter, två eller tre andra spelar lokala instrument som danborah, ghijak och tabla,
och resten lyssnar. Ibland kan vi hålla på hela natten. Men under de senaste 20 åren har den här typen av möten minskat och ersatts av att titta på tv.
QUDRATULLAH ATTAYE
SAKs regionkommunikatör i Taloqan
Läs fler artiklar ur temat:
Mångfald – självklar med sårbar
Mohibullah Mahjoor, pashtun: Själviska politiker hetsar fram fördomar
Amir Dad Paiman, hazar: Kultur och traditioner ger samhörighet
Qari Khal Mohammad, uzbek: ”Skillnaderna berikar, när de inte utnyttjas”