”Vi måste förmedla budskapet att inte glömma Afghanistan”
En välkomnande lokalförening med mycket aktivitet lockade Abdurrahman Toryalay att engagera sig i SAK 2018. Sedan mars i år är han ordförande i Göteborg.

– Jag är ursprungligen från Afghanistan och ville göra något för landet. Jag pratade med medlemmar på Bokmässan i Göteborg. De var väldigt engagerade och inbjudande, det fanns olika aktiviteter planerade och jag kunde tänka mig att vara med och bidra. Det fanns mycket kunskap och när jag läste på om SAK tyckte jag att SAK gjorde ett viktigt jobb. Jag ville vara en del av det.
Berätta lite om dig själv!
– Jag är civilingenjör och jobbar som projektledare med stadsutveckling i Göteborg. Jag blev ordförande för lokalföreningen här i mars i år.
Vad lockade mest till medlemskap och engagemang?
– SAKs arbete i Afghanistan, där man försökte nå de mest utsatta, det var väldigt bra, och även kansliets arbete med att få ut information om situationen i Afghanistan. Många i Sverige vet inte hur det är. Det var också väldigt motiverande att det fanns så många aktiviteter lokalt: deltagande i Bokmässan, insamlingskampanjer, seminarier och att vara en del av Världens Barn.
Vad gör att du fortsätter?
– Jag brinner för utvecklingsfrågor, och det finns ett jättestort behov i Afghanistan. Jag som afghan känner en skyldighet att utifrån mina förutsättningar kunna bidra genom en organisation. Att SAK är politiskt obundet och förhåller sig neutralt har gjort det lättare att engagera sig.
Hur känner du kring förändringarna för SAK?
– Det är jobbigt att tänka på alla de människor som inte längre kan få stöd, men det finns fortfarande hopp. På lokal nivå behöver vi engagera oss ännu mer när den professionella organisationen går igenom en så svår situation. Vi finns kvar, vi är relevanta och vi måste förmedla budskapet att inte glömma Afghanistan, speciellt kvinnor och barn.
Vilka utmaningar har ni?
– Framför allt att locka nya medlemmar. De befintliga är jättebra, men vi behöver bli fler om vi ska ha kontinuitet. Vi försöker, med de resurser vi har, att vara proaktiva, gå ut och träffa folk och bjuda in dem till våra olika seminarier och aktiviteter. Det är också svårt att veta vad vi kan kommunicera om SAKs arbete och hur långsiktigt det kan vara.
