”Vi lärde oss att inte prata i mun på varandra”

Varför engagerade du dig i SAK?

– 1972 reste jag igenom Afghanistan på väg till Indien och det var en oförglömlig upplevelse. Jag ville återvända men det blev inte av. När Sovjet hade invaderat såg jag någonstans att det skulle bildas en kommitté och gick till det mötet. Så jag har varit medlem sedan SAK formellt bildades.

Hur funkar studiecirkeln?

– Utifrån boken har jag gjort en planering för vad varje träff ska innehålla. Jag har delat upp det tematiskt. Denna termin är vi tolv deltagare och vi arrangerar i samarbete med Folkuniversitetet.

– Vid den andra träffen, till exempel, gick vi igenom den nyare historien från 1970-talet och diskuterade vad som lett fram till dagens situation. Historien är väldigt kaotisk och fylld av namn. Då fick de en uppsättning av fem, sex avgörande händelser, och frågan: Varför hände det här? Varför ville den ta makten, varför gick Sovjet in i Afghanistan, och vad blev resultatet?

Hur blir diskussionerna? 

– Det beror på vad vi diskuterar. Alla har någon typ av personlig erfarenhet som blir utgångspunkten, några har varit i Afghanistan, de andra har ett engagemang för afghaner i Sverige. När vi talade om familjen och dess betydelse för kulturen och hur det påverkar livet hade många egna erfarenheter.

Hur har det gått att flytta kursen online?

– Förvånansvärt bra, alla har varit aktiva och kommit med intressanta frågor. Jag skickade ut material innan och någon film de kunde titta på i förväg. Man ska inte krångla för mycket med sådant under träffarna. Det är ju vissa saker  man inte kan göra online men själva diskussionerna funkade bra, vi var ganska disciplinerade och lärde oss att inte prata i mun på varandra.

Var det något som blev bättre?

– Nä, det kan jag inte säga, men däremot kom tanken upp att köra en hel studiecirkel  på distans. 

EVA KELLSTRÖM FROSTE
Redaktör Afghanistan-nytt