”Bread & Roses”: Trotsigt motstånd filmat med egna mobiler
Med sloganen ”arbete, bröd, utbildning” demonstrerar kvinnor i Kabul. De blir slagna och fängslade men skäller ut talibanerna. Allt filmas med egna mobiler.

FILM. ”Ni stängde universiteten och skolorna, ni kan lika gärna döda mig med” skriker en av demonstranterna till talibanerna.
Dokumentärfilmen ”Bread & Roses” är regisserad av Sahra Mani, afghansk filmare i exil. Efter maktövertagandet i augusti 2021 tog hon kontakt med ett tiotal kvinnor i Kabul och instruerade dem att filma med sina mobiltelefoner.
I filmen är det tre av dem som filmar och berättar om sitt liv. Zahra Mohammadi är tandläkare och en av de tongivande personerna i att organisera protester mot talibanerna. I början av filmen är hon modig och beredd att riskera sitt liv, men allteftersom demonstrationerna metodiskt slås ned av regimen och flera kvinnor misshandlas, fängslas eller försvinner blir hon liksom de andra kvinnorna allt räddare.
Instängd vardag
Sharifa Movahidzadeh var tidigare regeringsanställd och förlorade jobbet efter maktskiftet. Hon filmar en instängd vardag. Den enda stunden av lite frihet är när hon hänger tvätt på taket och lyssnar på musik. Till slut står hon inte ut längre utan smiter ut för att ansluta sig till demonstranterna.
I trotsiga motståndshandlingar ritar de slagord i snön och sprejar dem på väggarna i skydd av nattens mörker.
Kvinnorna i filmen är förtvivlade över hur alla deras rättigheter försvinner och hur den frihet de har haft tas ifrån dem, och de skriker ut sitt hat och sin frustration. Det är dramatiska scener som filmas inifrån demonstrationerna och inifrån fordonen som de tvingas in i av talibanerna. Kvinnor och journalister misshandlas inför mobiltelefonens kamera.
Inte representativa
Dokumentären ger inblickar i kvinnornas liv och aktivism, och därtill riktigt vackra bilder av Kabul och dess omgivningar. Det är uppenbart att allt inte filmats med kvinnornas egna mobilkameror.
En film som ska handla om situationen för kvinnor efter maktövertagandet kunde gärna ha breddat utbudet av kvinnor. Kvinnorna i filmen är högutbildade Kabulbor, inte särskilt representativa för de flesta kvinnor i Afghanistan. Men representativa eller ej, deras frihetslängtan och krav på utbildning och andra mänskliga rättigheter delas så klart av många fler afghanska kvinnor.
Filmen kan ses på Apple TV+.