” Vi har Afghanistan i våra hjärtan”
Margareta Fränne, 80 år, bodde i Afghanistan i början på 1970-talet. När SAKs lokalförening i Södertälje bildades 1980 var det självklart för henne att engagera sig, och det har hon gjort sedan dess.
– Det som Afghanistan och människorna där gett mig, upplevelserna – inte i hela mitt liv har jag varit med om så mycket. Jag känner en stor tacksamhet. Vi har Afghanistan i våra hjärtan.
Berätta om dig själv!
– Jag är utbildad till sjuksköterska men arbetade främst som lärare inom hälso- och sjukvård. Som pensionär satte jag mig i skolbänken och gick en diakonutbildning. Nu arbetar jag ideellt med integration och mångfald här i Södertälje.
Vad gjorde ni i Afghanistan?
– Min man Lars arbetade för FN. Jag är sjuksköterska och har arbetat med utbildning, så jag engagerade mig ideellt. Bland annat var jag på Kabuls enda förlossningsklinik på den tiden. Standarden på utbildningen var riktigt bra men bristerna i sjukvården var skriande, och det var fruktansvärda situationer eftersom de mödrar som kom dit kom in i sista stund.
Hur var Afghanistan?
– Vi kom dit med våra två äldsta barn, då 2 och 4 år, och vi visste nästan ingenting om Afghanistan. Vi tyckte att det var
spännande. I Afghanistan såg vi en väldigt stor fattigdom. Skördarna hade slagit fel och det blev en enorm hungersnöd som inte uppmärksammades. Få rapporterade från Afghanistan på den tiden.
Hur ser du på SAKs arbete, med tanke på dina erfarenheter från Afghanistan?
– En orsak till att jag verkligen känner att SAK gör nytta är att vi samarbetar med människorna i Afghanistan, att vi värderar deras erfarenheter och de lösningar som fungerar i deras sammanhang. Väldigt mycket biståndsverksamhet kommer ovanifrån, med påtvingade lösningar. Jag kunde reta mig på det och skämdes ibland som västerlänning.
Hur ser ditt engagemang ut i dag?
– Sedan många år är jag sekreterare i lokalföreningen i Södertälje. Eftersom jag arbetar med integration möter jag många afghaner och har kunnat förmedla kontakt med SAK.