Skilda tolkningar när islam styr
Talibanerna talar om att styra Afghanistan enligt sharia. Men också under den förra regeringen styrdes
landet enligt islamisk rätt. Tolkningarna av Koranen är många, liksom sätten att regera efter sharia.
Allt för ofta förefaller det i västerländsk media som att det bara finns ett sätt att verkställa sharia och islamisk rätt, oavsett vilket muslimskt land som avses. Men den som går lite mer på djupet upptäcker snart stora skillnader mellan olika tolkningar. Det finns inte en islam, och inte heller en sharia, påpekar forskaren Mohammad Fazlhashemi, som innehar landets första professur i ämnet islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.
– Islamisk rättstradition har sina rötter i Koranen, men under historiens gång, när muslimer har hamnat i olika situationer och konfronterats med olika frågor, så har nya tolkningar av islamisk rättsvetenskap uppstått, säger Mohammad Fazlhashemi.
Fem erkända islamiska rättsskolor
I dag finns fem erkända islamiska rättsskolor: fyra är sunnitiska och en är shiitisk. Men detta, påpekar Mohammad Fazlhashemi, innebär inte att alla som tillhör en viss rättsskola är överens.
– Uttolkarna utgår från olika sociala, kulturella, historiska och politiska förutsättningar när de gör sina tolkningar och det är därför vi har så stora variationer mellan olika länder. Sedan finns det också andra variationer som utgår från andra perspektiv. Har man en fundamentalistisk, bokstavstrogen ingång då ska det som står i texten efterföljas. Men det finns även liberala och feministiska tolkningstraditioner som drar helt andra slutsatser av samma texter. Och då nytolkar man islams urkunder utifrån ett genusperspektiv, säger han.
Talibanerna säger inte att de förbjuder utbildning i islams namn, men att flickors skolgång måste ske på vissa villkor som är förenliga med islam.
Hamza Momen Hakimi
Feministisk islam
Som ett exempel på feministisk islam nämner han den danska Mariam-moskén där det finns flera kvinnliga imamer, däribland Shrein Khankan som gör en feministisk tolkning av sharia och motsätter sig exempelvis att endast män ska kunna utföra fredagspredikningar för troende.
Talibanerna däremot tillhör den förstnämnda gruppen och deras sätt att tolka islamisk rätt har sina rötter i deobandismen, som tillhör den sunnitiska grenen av islam och är en extrem tolkning av trosläran. Deobandism växte fram i Indien mot slutet av 1800-talet och var en reaktion mot det brittiska kolonialstyret. Efter Indiens delning 1947 växte den kraftigt i Pakistan.
Många medlemmar i den ursprungliga talibanrörelsen fostrades i konservativa koranskolor som var vanliga i de afghanska flyktinglägren i Pakistan. Dessa drevs med pengar från saudiska stiftelser.
– Talibanernas tolkningstradition står nära den saudiska och innehåller även många anti-modernistiska inslag. Vi såg
det på 1990-talet när de motsatte sig västerländsk musik och visuell konst i Afghanistan, säger Mohammad Fazlhashemi.
Traditioner och normer
Även traditioner och kulturella normer utgör en viktig del av talibanernas sätt att tyda islam och sharia, och flera bedömare framhäver hur talibanerna jämkar in lokala seder och bruk som är i linje med det klanstyrda, patriarkala samhället.
Hamza Momen Hakimi, senior juridisk rådgivare för SAK i Kabul, förklarar:
– Att kvinnor ska gå klädda i burka är ett exempel. Min mormor bar burka och då fanns inga talibaner i landet. Bruket av burka nämns inte någonstans i Koranen, det tillhör de sedvänjor i vår kultur som talibanerna ville praktisera i religionens namn, säger Hamza Momen Hakimi.
Problem uppstår när talibanerna blandar religion med kulturella uttryck, kallar det för islam eller sharia och försöker påtvinga andra att leva därefter, menar han.
Men det finns frågor där talibanrörelsens ledare har helt skilda åsikter, bland annat när det gäller flickors utbildning. Det finns de som är emot och det finns de som är för att flickor ska gå i skolan.
– Det politiska ledarskapet är lite mer upplysta än de militära ledarna. Enligt islam är utbildning obligatorisk för alla.
Men kulturellt har motståndet mot flickors och kvinnors utbildning varit starkt i Afghanistan, och det har inte ändrats mycket på de senaste 20 åren. Talibanerna säger inte att de förbjuder utbildning i islams namn, men att flickors skolgång måste ske på vissa villkor som är förenliga med islam. Exempelvis att flickor och pojkar inte får sitta tillsammans, säger Hamza Momen Hakimi.
Politisk islam skiljer ut talibaner
En sak som skiljer talibanernas synsätt från muslimer i många andra länder är att talibanerna praktiserar vad Hamza Momen Hakimi kallar ”politisk islam” det vill säga en islam som reglerar varje aspekt av samhället, inte bara relationen mellan Gud och människa.
Och även om talibanerna förkastar den tidigare regeringen, så grundar sig även Afghanistans konstitution, så som den skrevs 2004, på islamisk rätt, påpekar Hamza Momen Hakimi.
– Jag skulle gå så långt att säga att Afghanistans konstitution är mer islamisk än i exempelvis Pakistan och Saudiarabien. Såväl straffrätt som familjerätt följer islamisk rättstradition, säger han.
Få nationer bygger sina rättssystem helt utifrån de islamiska rättsskolorna, det skulle helt enkelt vara väldigt svårt i dagens samhälle. Mohammad Fazlhashemi från Uppsala universitet förklarar:
– På papperet skulle man kunna göra det men i exempelvis Afghanistans grannland Iran har man sedan 1979 försökt
basera civillagstiftning på shariarätt, men har på punkt efter punkt fått backa.
Den främsta anledningen är att sharia bygger på förmoderna förhållanden och om man inte förnyar tolkningen så skapar det missnöje i samhället.
De senaste åren har talibanerna gått ut på en charmoffensiv och polerat sitt yttre.
Mohammad Fazlhashemi
– Ett exempel är hur skadestånd reglerats och där kvinnor fått lägre ersättning än män, enbart för att de är kvinnor. Det
här är något som skapat en väldigt infekterad debatt i Iran. Efter mycket diskussioner och protester har man nu tvingats utjämna ersättningsnivåerna genom kreativa tolkningar, säger Mohammad Fazlhashemi.
De flesta muslimska länder följer islamiska rättstraditioner för familjerätt och arvsrätt, men inom andra områden brukar
man ta efter rättstraditioner från andra juridiska traditioner.
– Samtidigt är det inom familjerätt och arvsrätt som många problem skapas eftersom kvinnor ofta missgynnas. Även där har vi sett hur statsmakten och uttolkarna i exempelvis Iran drivits på defensiven eftersom kritiken från samhället, och internationellt, är så stor.
Vad gäller FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, anser Hamza Momen Hakimi att den till allra största del
är förenlig med principerna som gäller i islamisk rättstradition. Mohammad Fazlhashemi håller delvis med.
– Svaret är både ja och nej. Nej i den traditionella, bokstavstrogna, formen av islam, men ja om man gör en omtolkning, lägger vissa saker på is och utgår från kvinnor och mäns lika rättigheter. Sharia är som vilken rättstradition som helst, det är möjligheternas konst där man kan tolka det som står beroende på vilka ingångar man har. Med andra ord beror det på hur man tillämpar den.
Påminnelse om skräckväldet
Under talibanstyret i slutet av 1990-talet var publika avrättningar, amputationer och piskstraff inte ovanligt i Afghanistan. Jämfört med andra muslimska länder är det en extrem tolkning av sharia, som inte återfinns i särskilt många länder. Saudiarabien och Iran tillämpar visserligen fortfarande dödsstraff men till skillnad mot Iran, förbjöd Saudiarabien piskstraff i fjol.
När fyra män som dödats, misstänkta för kidnappning, hängdes upp i staden Herats lyktstolpar i september, var det
som en påminnelse om skräckväldet som rådde i Afghanistan under talibanerna på 1990-talet.
– Många muslimska länder känner sig främmande för talibanernas tolkning av islam men vi såg också hurrarop från vissa delar av den muslimska världen, alltifrån Hamas på Västbanken till al-Shabaab i Somalia. De såg talibanernas återtåg som en seger mot fienden, säger Mohammad Fazlhashemi.
Samtidigt tror han att talibanerna har lärt sig mycket av det som hände på 1990-talet och den kritik deras styre fick
av omvärlden.
– De senaste åren har talibanerna gått ut på en charmoffensiv och polerat sitt yttre. Rätt mycket av utspelen som de gjorde sedan de tog makten den 15 augusti ser jag som ett led i deras önskan att få omvärlden att förstå att de har förändrats, säger Mohammad Fazlhashemi.
Det är den diplomatiska grenen av talibanrörelsen som står för ”förnyelsen”, påpekar han och understryker att bland dem som stridit på marken syns väldigt lite av den nya bilden av talibanerna.
– Den diplomatiska offensiven har gjorts för att blidka omvärlden och jag tror att en del av talibanrörelsen inser att de
måste göra vissa förändringar. Helt enkelt för att det kommer att bli svårt att driva landet utan kontakt med omvärlden och internationellt bistånd. Om de håller fast vid den här nya bilden visar sig först om ett par år. Först då kan vi utläsa hur det ser ut på landsbygden och hur det ser ut för kvinnors möjlighet att nå samma positioner i samhället som män, säger Mohammad Fazlhashemi.
Fler artiklar i temat: