Livet går framåt trots funktionsnedsättning
Att säga att Taj Mohammad är en levnadsglad ung man låter kanske som en klyscha – men det faktiskt just så det är.
-I am able, not disabled, säger han på engelska. Ett uttryck som inte riktigt går att översätta, men det han vill ha sagt är att han trots sin CP-skada har kapacitet, och inte känner sig mindre duglig än andra.
Ett bevis på det är att Taj Mohammad lyckats snappa upp en del engelska trots att han inte gått i skolan, och större delen av sin tid sitter hemma. Han kan också en del ryska eftersom familjen bott i Tajikistan. I sitt rum har han en dator av äldre modell, som han försöker lära sig att hantera. Ibland kommer det barn på besök som vill att Taj hjälper dem med läxorna.
Hans CP-skada är förstås ett hinder för att leva ett fullgott liv. Men i med att han får träning både av Svenska Afghanistankommitténs (SAK) tränare och av pappa så har han rest sig upp och börjat gå med hjälp av ett gåstöd, utan hjul. Tanken är att han i år äntligen ska få börja skolan, 17 år gammal. Drömmen är att en dag bli lärare.
-Ibland går jag ut och går med pappa. Problemet är att det finns människor här som mobbar mig när jag är ute, säger Taj Mohammad.
Han bor i Mazar-e-Sharif och den träning han får ingår i SAKs program för hembaserad träning. I de tre provinser där kontoret i Mazar svarar för verksamheten är det sammanlagt 676 familjer som får besök av de 52 tränarna. I programmet finns även sex stycken utbildade fysioterapeuter.
Taj Mohammad får besök av sin tränare tre gånger i månaden. Och han gillar både honom och det de åstadkommer tillsammans. Ta bara en sådan sak som att han tidigare inte kunde äta själv, men det kan han nu.
Men träning tre gånger i månaden räcker förstås för att fortsätta gå framåt. Mycket ansvar hamnar på den person som kallas för familjetränare; pappa Raz Mohammad, en tystlåten man som lägger ner mycket tid på att stödja sin son – helt avgörande för Tajs framtid.